#blogg100

Tar mig an våren

Idag skulle jag behöva ge mig på en rejäl vårstädning hemma. Om det där med vår är för stort åtagande så skulle bara en städning räcka. Men inte ens det orkar jag mig på. Troligtvis på grund av prefixet vår i kombination med trötthet.  Den drabbar mig så fort lite ljusare tider kommer. Precis när det för övrigt börjar ljusna och spira i naturen blir jag oförklarligt orkeslös. Naturligtvis finns det en förklaringar till det, men i mitt huvud känns den förklaringen väldigt ologisk. Rent känslomässigt och även fysiskt längtar jag till våren, så självklart borde bara den längtan i sig generera mer energi och kraft när våren väl kommer, tycker man. Ändå blir det precis tvärtom, energin rinner ur mig. Brukar återkomma så småningom men måste alstras först.

Får väl börja med att knapra i mig Omega3 och en massa B- och D-vitaminer för att avhjälpa lite. Förstår också att jag behöver vistas ute i ljuset samt röra på mig. Någonstans läste jag att milda vintrar med mycket mörker, vilket det blir hos oss i Norden när snön saknas, genererar en ökning av vårtrötthet och vårdepressioner. Kan tyckas orättvist. Inte nog att vi lever i kyla och mörker under långa perioder men sen ska vi inte helt orka ta oss an våren när den väl kommer. 

Tror att jag för dagen ska fokusera på att ta mig an våren och lämna vårstädningen där hän. Den får jag ta mig an en annan vårdag.

Skratta

Idag är visst grammatikens dag. Uppmärksammades om den när jag fick denna lilla lapp i handen. En liten trevlig marknadsföringskupp av Språkkonsulterna. Både ordklassen och ordet känns som jag. Ska ta budskapet som en uppmaning inför helgen. Skickar vidare den till er med en önskan om en trevlig helg full av rörelse och skratt!

Tro på gott och ont

Är förvånad över hur många tankar som väcks hos mig bara för att jag passerar Sergelstorgsplattan dagligen. Imorse stod en ung kvinna där framför ett liten modul som egentligen var en hylla med böcker och skrifter. När jag kom närmare förstod jag att hon spred ett kristet budskap. Hon utstrålade precis ett sådant lugn och fromhet som man förväntar sig av en troende person. Det gick tydligt att se att plattan inte var hennes rätta element. Ändå stod hon där i hopp om att få ut sitt budskap och övertyga någon av de förtappade själar som rörde sig på plattan, om att hennes väg är den rätta vägen. Detta gav mig en, kalla det insikt eller teori, om att tro i mycket högre utsträckning får oss människor att agera än vad fakta och kunskap någonsin gör. Åtminstone kan inte jag komma på många sammanhang där rena fakta har fått människor att gå ut på barrikaderna, däremot mängder där tro har varit en katalysator till både bra och dåliga skeenden. Inte för intet säger vi att ”Tro kan försätta berg”. 

Tro är långt ifrån det rationella. Tro är teorier om tillstånd eller sammanhang. Ibland önskningar eller drömmar om ett idealtillstånd. Skulle även kunna kallas för kvalificerade gissningar om sakernas natur. Den är inte baserad på fakta. Det finns oftas inget belägg för det vi tror på men ändå gör vi det. Vår tro kan vara så stark att vi är beredda att investera och offra våra liv för den. Ibland t o m dödar vi för trons skull. Tron lever i symbios med känslor även om vi  försöker att rationalisera den. Vi argumenterar för den, vi klassificerar utifrån den, vi dömmer och fördömer andra p g a den, vi slåss för den, vi brinner för den. Den kan föra oss framåt och den kan kasta oss bakåt, beroende på om vi använder den i positiva eller negativa syften. Den är verkligen på gott och ont. Den kan ge oss kraft och den kan förgöra oss. 

Och tro inte nu att min teori enbart handlar om religion för det gör den inte. Den handlar lika mycket om ideal, politik, nationalitet, kön, självinsikt, miljö, kroppsideal, kärlek, hälsa, livet och allt annat som vi människor ständigt spekulerar kring. Oavsett vilket så är det så att vi väljer själva vad vi vill tro på. Så välj med omsorg.

Den stora myrstacken

Gillar att betrakta folk på stan eller tunnelbanan och tänka mig in i deras liv. Att tolka utseende, klädval, hållning. Mycket kan utläsas av det yttre. En del av tolkningen bygger på fördomar men resten är faktiskt rätt träffsäkert. Vi alla skickar ut signaler om vilka vi är och hur vi vill uppfattas av vår omgivning. Helsvart, brokigt, färgglatt, högklackat, bekvämt, sportigt, tillknäppt. Rent, skrynkligt, koordinerat, skrikigt, utmanande, ambitiöst, blygt.

Även om jag är intresserad av de yttre attributen så är det som göms invändigt ännu mer spännande. Ibland när jag står mitt i den överfulla tunnelbanevagnen och ser ut över ett myller av huvuden kan jag inte låta bli att tänka att vart och ett av dem gömmer ett helt universum av hemligheter, drömmer, upplevelser, dumheter, bekymmer, sorg, lycka, kunskap och Gud vet vad mer. Önskar ibland att jag hade förmågan att se in i deras liv. Vad gjorde den långa blondinen precis innan hon steg på tåget? När träffades det här paret som inte kan slita sig från varandra? Vad jobbar hon med? Varför haltar han?

Även om mycket knyter ihop oss så finns det lika mycket som skiljer oss åt. Vi är alla individer och var och en av oss unika på vårt eget specifika sätt. Det är det härliga med livet, att vi alla fyller en funktion i vår stora myrstack.

 

Påt’ igen

I min, för övrigt ganska händelsefattiga tillvaro, får man göra stor sak av små saker, så som att lyfta fram små skeenden på vägen till jobbet. Ni kanske tröttnar på mig snart men tänker att det kan vara intressant för er att veta var Bajenhalsduken befinner sig för dagen eller om städaren hejar på mig igen.

Idag vaknade jag inte av Jante utan av att en mobil vibrerar upprepat. Så där lite dovt. Känner på min egena mobil och förstår att det inte är den. Klockan är exakt 6:00. Det är för tidigt för mig. Maken stänger av sin på natten så det är inte hans. Återstår endast en rimlig förklaring och det är att det är grannens. Otroligt! Antingen så har jag oklanderlig hörsel, vilket är mindre troligt, eller så är det väldigt lyhört hos oss. Istället för Jante gör sig grannen tillkänna. 

På bussen och tunnelbanan var det lugnt. Får sittplats redan vid Skanstull. Även lugnt och nästa ödsligt på väg ut mot plattan. Väl där ser jag en ensam tjej, mitt på plattan. Hon har en ryggsäck med en hög vimpel. Börjar fundera på vad hon gör där denna okristliga tid. Demonstrerar hon? Vad vill hon? Vågar man gå nära? Bestämmer mig för att korsa plattan precis så diagonalt som möjligt vilket innebär att jag nästan går in i flickan. När jag närmar mig säger hon med en loj röst ”Kaffe?”. Jag tittar upp på henne och fattar inte riktigt var kaffet finns. ”Javisst.Vad handlar det om?” undrar jag. Flickan fortsätter lika lojt med att säga något i stil med ” Ett samarbete mellan Stockholms Stad och Vasakronan…” samtidigt som hon plockar fram en pappersmugg från något som ser ut som en ärm och börjar trycka på en liten pump någonstans i midjetrakten. Jag kan se att kaffet som rinner ned i muggen är varmt samtidigt som hon frågar mig om jag vill ha mjölk. Gissar att mjölken finns i en Oatleyförpackning som sticker upp lite ur en ficka. Väljer bort mjölken. Tar muggen, tackar för mig och lämnar den loja flickan kvar på plattan. Kaffet smakar inget vidare och jag grunnar över vad som var grejen. Budskapet gick inte fram riktigt.


Fortsätter vidare. Bajenhalsduken var på plats men städaren var någon annanstans. Något var i görningen i H&M’s skyltfönster men kunde inte riktigt avgöra vad det var de gjorde. Truddilutten från NK’s skyltfönster lät idag som tivolimusik i marshtakt. Marscherade förbi raskt.Inte helt säker på att det är den bästa metoden som får oss att stanna och titta mer noga på de exponerade varorna. Kan vara ett misstag av dem. Grön gubbe idag. Uppför trapporna och påt’ igen.

    Plikten kallar

    Tänk att pliktkänslan är påkopplad även när man sover. Denna måndag, så som förra veckan, vaknar jag exakt två minuter före väckarklockan. Som om Jante bara väntar på att få knacka en på axeln och säger att nu är det snart dags att vakna, förbered dig. Upp och hoppa! Hoppar plikttroget upp när Jante kallar.

    På vägen till jobbet var inte allt som förra veckan. Bajenhalsduken satt inte på sin plats och städarenen hälsade på mig innan jag ens hann göra ett eget försök. Blev riktigt glad! NK’s omklädda skyltfönster andas numera Påsk och vår. En färgexplosion av nyckläckta ägg fyllda med vårplagg samt annat smått och gott, förstärkt av trudiluttig musik som strömmar ut ur högtalarna och hjälper oss förbipasserande att vakna ur vår vinterdvala. Fick stanna för röd gubbe denna gång. Bekom mig inte alls. In på torget och upp för trappen. Och så var vi där igen.

    Sedan jag började mitt nuvarande jobb har jag inte hunnit till min BodyCombat vilket gör mig ganska besviken. Kan inte längre få utlopp för underliggande frustrationer genom luftslag. För att väga upp för den förlusten tänker jag ikväll återuppta Zumba. Kanske kan frustrationerna titta fram med lite höftvickningar. Är dock lite orolig för att mitt flås inte kommer räcka till och att koordinationsförmågan inte längre är som den en gång var. Ser däremot riktigt fram emot glädjen i dansen. Lite skaka rumpa kan säkert skaka bort Jante också.

    Söndagsritualen

    Söndag morgon har blivit heligt för mig. Ett yogapass redan vid niotiden är en ritual som jag inte kan vara utan. Inte ens efter en sen lördag kväll missar jag yogan på morgonen. Den är nödvändig för mitt välmående. Har yogat regelbundet i över 10 år. Annan träning kan jag fuska med men inte med yogan. 

    Kan inte hävda att jag är en äkta yogi eftersom åldersstelheten kräver mycket högre yogafrekvens än jag hinner med men tillräckligt ofta för att hålla mig ifrån ryggskott och andra krämpor. Förutom det har min andningsteknik förbättrats oerhört. Otroligt bra att ta till i stressade situationer eller när man har svårt att somna. Det är få tillfällen i våra häktiska liv som ger oss möjlighet att vända oss innåt och bara vara. I yogan får vi det. Kan vara svårt i början men när man har kommit över tröskeln är det svårt att vara utan. 

    Namaste!

    Rösta – Vem vinner Mello?

    Har gjort en egen mätning för att se vad mina vänner och läsare tycker. Ska bli kul att jämföra med det slutgiltiga resultatet.

    melodifestivalen2017

    Cincin och Gottigottgott

    Älskar att arbeta men ännu mer att ta helg. Denna var efterlängtad. Klackarna i taket, från soffan sett. Myspys. Gosigos. Njamnjam. Cincin. Gottigottgott. Dunkadunka. Fluffilifluff. Ni fattar. Allt gottigt på en gång ska jag unna mig. Bara för att jag förtjänar det.

    Som ett litet P.S. Det som började mindre bra denna vecka blev ganska bra till slut. När det vänder vänder det. En trevlig lunch, ett erbjudande, ett oväntat möte på stan och en totalt crazy kurdisk gerillademonstration mitt på ett övergångsställe förhöjde min fredag. Det återstår lite till så blir den precis som jag vill ha den. Cincin och Gottigottgott på er!

    Trots det

    Idag vill jag hylla livet. Trots dess trotsighet. Trots dess ständiga prövningar. Trots dess orimlighet. Trots dess girighet. Trots dess korta varaktighet. Trots dess nyckfullhet. Trots dess uppkäftighet. Trots dess meningslöshet. Trots dess. Det är trots allt det enda liv vi har.