Tar mig an våren

Idag skulle jag behöva ge mig på en rejäl vårstädning hemma. Om det där med vår är för stort åtagande så skulle bara en städning räcka. Men inte ens det orkar jag mig på. Troligtvis på grund av prefixet vår i kombination med trötthet.  Den drabbar mig så fort lite ljusare tider kommer. Precis när det för övrigt börjar ljusna och spira i naturen blir jag oförklarligt orkeslös. Naturligtvis finns det en förklaringar till det, men i mitt huvud känns den förklaringen väldigt ologisk. Rent känslomässigt och även fysiskt längtar jag till våren, så självklart borde bara den längtan i sig generera mer energi och kraft när våren väl kommer, tycker man. Ändå blir det precis tvärtom, energin rinner ur mig. Brukar återkomma så småningom men måste alstras först.

Får väl börja med att knapra i mig Omega3 och en massa B- och D-vitaminer för att avhjälpa lite. Förstår också att jag behöver vistas ute i ljuset samt röra på mig. Någonstans läste jag att milda vintrar med mycket mörker, vilket det blir hos oss i Norden när snön saknas, genererar en ökning av vårtrötthet och vårdepressioner. Kan tyckas orättvist. Inte nog att vi lever i kyla och mörker under långa perioder men sen ska vi inte helt orka ta oss an våren när den väl kommer. 

Tror att jag för dagen ska fokusera på att ta mig an våren och lämna vårstädningen där hän. Den får jag ta mig an en annan vårdag.

Mot ljuset

Våren har kommit. Med den kommer inte enbart grönskan utan också det efterlängtade ljuset. Nu vaknar vi nordbor ur vårt ide. Vi tittar ut i ljuset och hoppas få stanna kvar där tills hösten kommer. Efter en lång mörk vinter är vi värda en lång ljus sommar. Gärna en varm sådan. Ladda batterierna för att klara en ny mörk vinter fram till nästa vår och sommar. Och så rullar det på…. Mot solen och ljuset mina vänner.

Vackert spel

Nu är den igång igen, fotbollssäsongen. Vågade mig ut till fotbollsplanen med vårjackan på. Lite väl modigt beslut av mig. De stora molnen stod mestadels i vägen för solstrålarna och då ångrade jag mitt beslut. Att jag aldrig lär mig. Jag vet ju att det alltid är mycket kallare på öppna fält. Ville tro på våren men den svek mig lite.

Premiärmatchen slutade med ett oavgjort resultat vilket är bättre än en förlust. Vi ställer om och hoppas på bättre utdelning nästa gång. Vackert var det trots kylan.

  

Just bloom…

Dagens inlägg får gå i meditationens tecken och bestå av några vackra vårbilder. Ett yogapass under lunchen och några kloka ord upplästa av instruktören gjorde min dag.

A flower does not think of competing with another flower, it just blooms.

Tänk på det ni och ha en skön dag.

    

 

#Blogg100 dag 47

Bild

Skor, skor och åter skor

Skor, skor och åter skor

En passion som jag har är skor. Älskar skor. Kan inte få nog av skor. Hur jag än gör och hur många jag än skaffar lyckas jag aldrig ha tillräckligt många av dem ändå. Alltid är det någonting som saknas och som man behöver komplettera sortimentet med. Fel skaft på stöveln till just denna klänning. Klacken är för låg. Klacken är för hög. Allt är bra men färgen är fel. För elegant. För casual.

Har upptäckt med tiden att mina skor blir skönare och skönare. Obefintlig klack och mycket utrymme för tårna. Rörelsefrihet. Stadig sula. Inget svaj här inte. Kan kanske ha kopplingar till min ålder eller förresten nääe, jag är bara sportig av mig.

Det har visserligen hänt att jag har åkt dit och köpt skor med riktigt hög klack även på senare tid. Ibland är det fest trots allt. Då börjar jag med höga klacken i en timme eller så. Plockar därefter fram mellanklackskorna från medhavd väska och står ut i en timme till för att avsluta det hela med de plattaste skönaste skorna jag kan hitta. Ska man dansa måste man göra det ordentligt. Sköööönt!

Vintern är lagom rolig för oss (läs: mig) skoälskare. Lite för instängt. Lite för klumpigt. Lite för lite variation. Av med stövlarna och bootsen. Frigörelsen väntar. Nu längtar jag efter att ta ut mina senaste snyggingar på en vårpromenad. Låta tårna sprida ut sig. Steg för steg mot solen och värmen.