Av en slump läste jag Alexander Erwiks inlägg idag. Har inte riktigt kunnat släppa det resten av dagen. Hur kommer det sig att det finns människor som provoceras av feminism 2014? Så till den milda grad att de hotar folk som vill rösta på Fi.
Funderar på om det är samma krafter som opponerar sig mot kvinnors lika värde i Sverige som i vanliga fall anklagar andra kulturer för att göra detsamma. Något säger mig att det är så. Människor som är emot det mesta och de flesta.
För mig har det alltid varit självklart att det ska råda jämlikhet mellan alla människor oavsett kön, etnicitet eller ras. Har inte reflekterat så mycket över Fi mer än att sakfrågan är viktig och att det är irriterande att vi fortfarande trampar vatten t o m i världens mest jämställda land. Ibland har jag retat mig på vissa feministers kategoriska och raljerande sätt. Det har gjort att jag inte har haft Fi som förstahandsval och istället vänt blickarna mot det som jag tycker är viktigare och mer akut problem att lösa, miljön.
Idag har jag absolut fått mig en tankeställare och tror att det gäller att hoppa på detta tåg nu innan det blir för sent. Det är verkligen mer än nödvändigt att rösta in Fi in i Riksdagen. Nu eller aldrig! De är inte perfekta, jag vet. De är oerfarna och de har mycket att lära. Men de behövs. För att sätta press på etablissemanget och för att bryta ny mark. Om det är någonstans ett feministiskt parti ska ta plats så borde det vara i världens mest jämställda land. Var annars? Nu har vi chansen att ta lead i frågan. Att sätta människovärdet högt på agendan. Lika självklart som kvinnlig rösträtt en gång i tiden.
Det känns verkligen som att Sverige har vaknat och att Sverige engagerar sig. Det är det här Sverige jag älskar! Ett Sverige som bryr sig och vågar ifrågasätta och förändra. Jag är så stolt över det som sker och helt övertygad om att vi skriver historia om någon vecka genom att bli det första landet i världen med feministisk representation i Riksdagen.
I knopp och hjärta 