Trots alla mina år inom telekom förstår jag inte mekanismerna bakom roamingen. På något sätt har girigheten från telekombolagen hämmat användandet istället. Så fort man lämnar landet ändrar man användarbeteendet för att undvika höga räkningar. Mobilen som ska göra en tillgänglig och nåbar kommer inte till användning. Nästan sämre än när jag själv var ung och endast kunde kontakta hemmet genom att ringa hem från diverse postkontor.

Anser inte att jag som användare ska behöva läsa på avancerade kostnadstabeller för att förstå vad det kommer att kosta mig om jag tar emot ett samtal eller skicka ett MMS till utlandet. Då avstår jag hellre och söker upp trådlösa nätverk där jag kan surfa kostnadsfritt.

Vi är många som har landsöverskridande relationer som gör att man nästan alltid kan drabbas av dyra räkningar. Just nu befinner sig mina pensionärsföräldrar i Montenegro på semester. Vanligtvis när de vistas i Belgrad använder pappa ett serbiskt SIM-kort men så fort han åker över gränsen sitt svenska. Denna gång tog han med sig det serbiska. Vet ej varför men så är det nu. Eftersom han inte helt behärskar datatrafikens på och av knappar har vi inte vågat visa honom hur han ska göra. Ett misstag skulle kunna kosta mycket. Oron för höga kostnader gjorde det nästan omöjligt att komma i kontakt med honom. När vi så småningom lyckades nå varandra visade det sig att han hade försökt dela med dig av ett foto på min dansande mamma men fått ett felmeddelande från brorsans operatör men inget från min. Det blev för komplicerat för mig att förklara för honom varför inte ens ett MMS funkar att skicka om datatrafiken är avstängd. Ja, jag vet inte vad ett MMS skickat från en serbisk mobil till en svensk mobil från Monte Negro skulle kosta. Vet någon det kan man undra?

Så kära operatörer om även min nästan 80-årige pappas användarbeteende hämmas p g a dessa hutlösa och komplicerade prismodeller då är det dags att tänka om. Hela syftet till varför man bär på en mobil motverkas. Förenkla för oss så kan vi alla tjäna på det!