humor

Lyft upp mig när jag faller

En sjungande make kan definitivt få en att fundera över tillvaron. Just min make har en förmåga att läsa av mig utan att jag har uttryckt ett ord. Väldigt träffsäkra analyser dessutom. Han är inte sen med att ge goda råd efter att analysen är gjord. Min reaktion varierar beroende på analysens karaktär och exakt var den träffsäkra analysen träffar. Träffar den en öm tå blir jag tjurig och sur men träffar den däremot på ett oväntat ställe kan jag bli lite impad och påminnas om varför jag valde att leva med just denna smarta man.

Idag gick den smarta mannen sjungandes iväg till jobbet. Förvånat frågar jag honom ”Sjunger du på väg till jobbet?”. ”Ja vadårå? Ska jag kanske oroa mig för om det kommer in tillräckligt många kunder eller ej idag? Bekymrar mig inte.” svarar han och fortsätter ”Om du istället för att ta in och låta dig påverkas av så mycket problem via datorn och tv:n lyssnade mer på musik så skulle du också sjunga och må bättre.” Han levererade denna sanning och gick iväg till jobbet. I vanliga fall hade denna levererade sanning genererat ett rappt moget svar tillbaka i stil med ”Jag sitter och letar jobb på datorn, det fattar du väl.” eller ett ännu mognare ”Du då? Du gör likadant” men idag levererade jag inget svar. Jag imponerades över att han faktiskt träffade jätterätt. Denna vecka har jag verkligen fått en överdos av problem och negativitet. Jag kanske ska lyssna på musik istället för att läsa nyheter, titta på tv och söka jobb. Måste vara mycket bättre för humöret.

Några saker som sänkte mitt humör:

– Laziz, en ung skötsam snart 18-årig grabb med ett halvår kvar till studenten och ett stor framtid inom boxningen, utvisas utan sin familj efter sex år i Sverige tillbaka till ett land där han inte har någon. Han ropar på hjälp på planet och ber sina medpassagerare att inte sätta på sina bälten så att planet inte kan lyfta. Till slut lyfts han av planet och sätts i häkte i väntan på jag vet inte riktigt vad. Varför? Pojken har gått på mina barns gymnasieskola och bor i Jordbro, där jag själv är uppvuxen. Känns så nära mig. Det positiva i detta hemska är att Haninge har slutit upp bakom Laziz och det ger mig hopp om hans framtid och om mänskligheten. Vill ni stödja denna kamp kan ni gå med i FB-gruppen Låt Laziz stanna kvar i Sverige.

– Ser en superstark norsk dokumentär av Margreth Olin på SVT 1. ”Dom andra” heter den och handlar om hur ensamma flyktingbarn utvisas så fort de fyllt 18 år. I väntan på sin 18-års dag sitter de förvarade på anstalt. Så deprimerande och sorgligt. Allt vi någonsin har trott att våra välbärgade länder Sverige och Norge står för ställs på huvudet. Det gör ont i hjärtat att inse hur cynisk världen verkligen är och hur byråkratiska byråkrater kan vara.

– Ännu en massgrav har grävts upp i Bosnien. Vill inte höra det jag hör. Vill inte läsa det jag läser. Vill att det ska ta slut och att de öppna såren ska läka men kan inte se hur det ska gå till. Så mycket eländes elände som detta krig har lämnat efter sig får mitt hjärta att gå sönder. Jag är inte ensam om denna sorg.

– En tårta i ansiktet på Jimmie Åkesson stjälper snarare än hjälper. Bakslag för den goda sidan. Kvinnan skulle ha tänkt efter innan hon agerade. Istället hjälpte hon Jimmie.

– Dokument utifrån visade i söndags en fransk dokumentär som heter ”Rökridåer”. Handlar om hur tobaksindustrin söker sig till nya marknader i Asien och Afrika när försäljningen minskar i väst. Har man sett en 4-åring tända en cigarett efter att mamma har gett honom frukost då mår man riktigt illa. Snacka om cynism!

– Företaget F från mitt inlägg om Freudiansk klantighet har tackat nej till min ansökan. Buhuuu! Jag ger snart upp.

– Har varit förkyld och har inte tränat på mer en en vecka. Det sänker också humöret!

– Vädret: inte så kul.

Precis när jag inser att jag ska lyssna mer på musik och följa omvärlden mindre för att lyfta humöret ringer maken från jobbet. Han har fått ett brev som har sänkt hans humör. En plan och en idé som han har haft har skjutits i sank av några tråkiga och fyrkantiga personer. Ett orättvist beslut utan bra argument. Min tur att analysera och peppa. ”Skit i dom! Ett bakslag på vägen. Kanske hjälpte de dig att slippa andra problem. Vi hittar på något annat bättre! Det löser sig, ska du se.”

Veckans största lärdom är att kärlek verkligen är lösningen på de flesta problem. Finns det kärlek så finns det hopp. Och gubben och jag är ett bra inarbetat team. Efter snart 30 år ihop lyfter vi upp varandra av bara farten i förbifarten.

Förvirrat f-stim

Alla med lite livserfarenhet lyfter på ögonbrynet och funderar över om det verkligen är stimmet med ett i och en dubbelstavning som jag syftar på. Stig Malm ni vet… Nej, nej, nej! Naturligtvis inte. Jag syftar på ett riktigt fiskstim. Ett som bara består av tre stycken förvirrade men j-kligt roliga fiskar, Katarina, Magnus och Billan. I a f tycker vi själva att vi är riktigt roliga. Och vi vet att vi ofta är förvirrade.

Misstänker att jag har lyckats förvirra er också så låt mig börja från början. För ett antal år sedan anställdes jag av en fisksnärta, ursäkta flicksnärta menar jag. En modig, kaxig och frisinnad affärschef. En Pippi-typ. Inte bara fräknarna och charmen som utmärker likheten med Pippi. Vad sägs om en pappa som är sjökapten, mycket hästvana och två kompisar som påminner om Tommy och Annika. Vi klickade redan under intervjun och har klickat allt sedan dess. Föga visste vi varför.

Lite längre fram i tiden utökades vår gemenskap med ett tillskott. Vi råkade på en ung man i kontorslokalerna. En lugn och tyst norrlänning som visade sig ha en riktigt skarp hjärna och rapp tunga men framför allt massor av humor. Vi klickade igen. Inte var det tydligare för oss varför denna lite märkliga kombination kände sådan samhörighet. Vi förstod inte då att vi redan hade bildat ett eget stim, fiskstimmet. Alla tre var vi, visade det sig, födda i fiskarnas tecken.

Förutom en underfundig sarkastisk och träffsäker humor så delar vi en oförmåga att ta snabba och enkla beslut vilket kan uttrycka sig i form av förvirrade irrfärder mellan olika lunchrestauranger bara för att vi inte vet var och vad vi vill äta. Inte tycker vi att det är något konstigt med det. Det bara är så när man är en fisk. I ett fiskstim.

Med tiden har vi delat på oss och jobbar inte längre ihop men vi träffas då och då. Varje gång vi gör det, som idag, så är vi samma gamla fiskstim igen. Vi klickar, irrar och skrattar ihop. Pippi, Tommy och Annika.