När tid och rum försvinner

Det är märkligt hur olika intressen vi kan ha. För vissa ter sig en del av dessa intresseområden som det tråkigaste som finns och för andra är de det bästa som finns.

I lördags efter vår regelbundna familjemiddag satt vi allihopa framför tv:n. Efter lite zappande, vanligtvis mellan olika sportevenemang, landade vi slutligen på SVT’s högkulturella Babel. Egentligen inte det programmet som man skulle gissa på att vi som samlad trupp skulle fastna för. Men det gjorde vi. En av gästerna visade sig ha ett speciellt särintresse. I hela sitt liv har han studerat humlor. Han började med fjärilar men eftersom de enligt honom var tråkiga gick han över till de mycket roligare humlorna. Helt otroligt hur mycket denna man kände till om humlornas liv. Det visade sig bl a att humlor har stinkande fötter. Vem kunde ana det? På något vis har han följt och kartlagt hur det kommer sig. Fantastiskt!

Det hävdas att när man gör något som man brinner för eller gillar att göra så försvinner tid och rum. Det kan jag skriva under på. Några saker kan få mig att komma in ett tidlöst tillstånd. Kreativa saker som att skriva, läsa eller rita är självklara. Ett helt otippat och för många andra säkert dödstråkigt intresse är att skapa och arbeta i excellistor. Klippa, klistra, trixa, snygga till, beräkna och sammanställa i Excel är rofyllt för mig. Låter lite sjukt men så är det. Är man nörd så är man. Fastnade med flera listor idag på jobbet och höll på att inte ta mig hem. Man kan förfina dem i det oändliga. Ser fram emot imorgon så att jag kan fortsätta lite till.

Så nu vet ni hur det ligger till hos mig.

Något som går i arv

Med stigande ålder har jag blivit mer och mer lik mina föräldrar. Chockerande lik i vissa sammanhang. Ibland skrämmer jag mig själv när jag upptäcker en rörelse, grimas eller egenskaper som jag starkt förknippar med någon av dem. Vissa upptäckter är bara positiva och vissa är mindre smickrande. Kan vara något man har retat sig på hos föräldrarna som man nu själv har anammat. Förmodligen med den effekten att samma något istället retar mina barn som får se upp så att detta något inte dyker upp hos dem om ett antal år.

Rent fysiska likheter blir mer uppenbara av åldrandet. Det var mycket svårare att se likheter mellan en själv som ung och en delvis åldrad förälder. En av mina vänner, hon kommer säkert känns igen sig här, utryckte en gång att ju äldre hon blir i ålder desto närmare är hon sin mamma i ålder. Hennes mamma var ung när hon fick henne så den där skillnaden krympte med bådas stigande ålder. Så känns det även med dessa egendomligheten som man känner igen.

Själv var jag hos husläkaren idag, som råkar vara både mina föräldrars och hela min familjs husläkare, och han har full koll på vår genetik. Inser att jag lider av precis samma krämpor och utvecklar precis samma sjukdomar som min mamma. Och då har vi levt väldigt olika liv som borde ha lämnat större spår och gjort större skillnad mellan oss. Men icke, vi är nästan identiska istället. Sitter nu och funderar över vilka av dessa egenskaper som har gått i arv verkligen är bra och vilka som är mindre bra. Vill det sig illa kan man ha ärvt en cocktail av dåliga egenskaper från båda och har man tur kanske man har det bästa av det bästa. Återstår att se hur mycket starkare arv är än miljö.

Mot ljuset

Våren har kommit. Med den kommer inte enbart grönskan utan också det efterlängtade ljuset. Nu vaknar vi nordbor ur vårt ide. Vi tittar ut i ljuset och hoppas få stanna kvar där tills hösten kommer. Efter en lång mörk vinter är vi värda en lång ljus sommar. Gärna en varm sådan. Ladda batterierna för att klara en ny mörk vinter fram till nästa vår och sommar. Och så rullar det på…. Mot solen och ljuset mina vänner.

Sköna låten

Den bara fanns där helt plötsligt, i slutet av ett träningspass dök den upp. Den sköna låten. Hade inte hört den tidigare men ändå kändes den bekant. En smäktande raspig röst som väcker känslor och levererar en tryckare av rang. Var tvungen att jaga fatt på instruktören för att få reda på vem som ligger bakom. Visade sig vara, för mig hittills okände, Ray LaMontagne med låten Let It Be Me. Det är bara att lyssna och njuta av den…

Video

Res med de bästa

De är grymma Malin och Dario. Inte bara för att de är världens sötaste kärlekspar som reser massor utan för att de dokumenterar sina resor bättre än någon annan. Varje viktigt landmärke har signerats med en pussbild av dem och varje resa har förärats med en film som skulle kunna konkurrera ut vilken reklamfilm som helst. Vi som inte reser med fysiskt får resa med i filmerna istället. Verkligen något att visa upp för barnen och barnbarnen när den tiden kommer.

Nyfiken på den senaste? Häng med dem till Paris….

Om ni vill åka med på fler häftiga resor med dessa två titta in här. Finns även på DarioLDarioL-YouTube.

Sänk ribban emellanåt 

Det här inlägget har inget uttänkt tema. Det blir vad det blir. För det mesta får jag en liten snilleblixt, någon reflektion eller annan trigger som jag utgår ifrån när jag skriver ihop mina texter. Något som får igång ett ordflöde. #Blogg100 utmaningen, att skriva minst ett inlägg om dagen i hundra dagar, gör det svårt att pressa fram något läsbart varje dag. Mina idéer sinar i lika rask takt som dagarna flyr.

Så här in på dag nr. 55 i ordningen börjar jag svaja. De två senaste årens försök avbröts betydligt tidigare eftersom jag har svårt för att skriva utan inspiration. Ogillade starkt det urvattnade resultatet som jag till slut lyckades pressa fram.

Detta år får blir ett rekordår. Kommer fullfölja utmaningen och inte ge upp innan. Får acceptera att vissa inlägg inte skulle klara av mina vanliga kvalitetskontroller. Trams får utgöra utfyllnad när annat inte finns att tillgå. Att tillåta mig själv det är en stor framgång i sig. Vad det nu ska vara bra för att sänka sina egna krav, kan man undra. Det där med ”good enough” har jag aldrig riktigt tagit till mig men det kanske är dags nu. I så fall blir min lärdom av #Blogg100 utmaningen följande:

Sänk ribban emellanåt om du vill hoppa högt när det verkligen behövs.

En stor dag

Mina söner är mitt allt. Den stora meningen med livet. Färdigfostrade av tigermamman som nu kan dra sig tillbaka och se på när de bygger upp sina liv. IMG_0396Känner mig nöjd med resultatet. Vi gjorde vårt bästa gubben och jag. Nu är det upp till dem att förvalta det vi har påbörjat.

Även små älsklingar blir stora en dag. Extra högtidligt att vår yngsta fyller 25 idag. En vuxen man med hela framtiden i sin hand. För mig kommer han dock alltid att vara den där söta spralliga grabben som får hjärtat att sprängas av kärlek varje gång jag får en puss.

Vår solstråle och största gåva. Grattis älskade son! Dörren till vuxenlivet är öppen. Ta för dig!

 

Så korkat av Stockholm Marathon

Är det verkligen sant det jag läser i DN? Kan inte förstå hur man tänker när man tar ett beslut som det Stockholm Marathon har gjort där man premierar deltagare på nationella grunder. Har man tänkt alls? Det har inte gått så bra för de nordiska löparna sedan 2001 så vi måste göra något drastiskt. Ja, vi tar bort möjligheten att vinna prispengar för de som är bättre än oss. Istället belönar vi enbart våra egna löpare! Det är en bra idé, den kör vi på. Öh?! What?!

Slipper de utomnordiska löparna anmälningsavgiften då, kan man undra? På vilket sätt gynnas mediokra nordiska löpare av att de får vinstpengar utan att de egentligen förtjäna det? Varför skulle någon utanför Norden vilja delta i ett sådant lopp överhuvudtaget? Lika bra att utesluta dem helt och hållet. Då blir Norden garanterat bäst.

Om det var den 1 april hade jag trott att det var ett aprilskämt men det är det inte. Bara ren och skär dumhet. Kan inte tolkas på annat sätt. Hade jag varit sponsor eller anmäld löpare hade jag dragit mig ur och aldrig återvänt. Som Stockholmare vill jag inte förknippas med sådana korkade uppdelningar. Gör om, gör rätt eller lägg ned verksamheten helt, säger jag bara!

Besluten sitter i magen

Gillar inte för många valmöjligheter. Då hamnar jag genast i för och emot listning. Å ena sidan å andra sidan. Behöver jag det här och varför? Det här är väl bra. Näää, inte riktigt det jag har tänkt mig. Det här då? Jo men visst, kanske. Nja, saknar en liten detalj som jag har tänkt mig.

Så där håller jag på tills jag ger upp och inte väljer någonting alls till slut. Och tro inte nu att det bara handlar om prylar och kläder. Nej då, den här beslutsvåndan kan handla om allt möjligt. Enkla som avancerade saker. Från mat, semester, aktiviteter till boende och jobb. Från att det är jätteviktigt att väga detaljer och leta efter perfektion till att strippa ned frågeställningen till betydelselöshet. Inte ens värt ett ställningstagande. Äsch jag behöver inte det där om det ändå inte motsvarar mina ideal. Om ni förstår hur jag menar? Galet.

Men så händer det ibland att jag inte ens behöver tänka efter. Allt är precis som jag vill ha det. Det känns i magen. Då är beslutet enkelt. När det bara finns en väg att gå och allt annat bara försvinner ut i periferin. I sådana lägen är jag lycklig. När man vet att det här behöver jag inte överväga alls. Det bara är rätt.

Har funderat över om det är så att det rationella beslutet per automatik är jobbigt och det känslomässiga lätt. Det rationella måste vägas och övervägas. Granskas från alla håll och kanter. Det känslomässiga bara känns. Behöver inte vägas och synas för man vet genast att det är rätt. Kanske är det enligt min teori t o m så att det rationella sätter igång när den starka magkänslan inte finns där. Och det är så fort jag släpper in för och emot som det tar stopp för mig. Då blir jag tveksam och ifrågasätter hela beslutet.  Men magen den kan den. Den känner mig och vet när jag trivs och gillar något och när jag inte gör det. Från och med nu överlåter jag alla beslut åt magen. Då vet jag att de blir bra.

Dario ❤️ Malin

Ni två… Världens finaste par. Kära och på upptäcksfärd genom livet. Tänk så mycket man kan hinna med på (snart) tre år. Och mer blir det. Misstänker att ni faktiskt är skapta för varann. Tvillingsjälar. Yin och yang. Få förunnat att ha sådan tur. Och vi är jätteglada för er skull. Så håll i varandra och fortsätt pussas var ni än är i livet eller i världen.

Paris

Paris

Tanzania

Tanzania

Venedig

Venedig

Abisko

Abisko

Tokyo

Tokyo

Stintino

Stintino

Rom

Rom

New York

New York