Gillar inte för många valmöjligheter. Då hamnar jag genast i för och emot listning. Å ena sidan å andra sidan. Behöver jag det här och varför? Det här är väl bra. Näää, inte riktigt det jag har tänkt mig. Det här då? Jo men visst, kanske. Nja, saknar en liten detalj som jag har tänkt mig.

Så där håller jag på tills jag ger upp och inte väljer någonting alls till slut. Och tro inte nu att det bara handlar om prylar och kläder. Nej då, den här beslutsvåndan kan handla om allt möjligt. Enkla som avancerade saker. Från mat, semester, aktiviteter till boende och jobb. Från att det är jätteviktigt att väga detaljer och leta efter perfektion till att strippa ned frågeställningen till betydelselöshet. Inte ens värt ett ställningstagande. Äsch jag behöver inte det där om det ändå inte motsvarar mina ideal. Om ni förstår hur jag menar? Galet.

Men så händer det ibland att jag inte ens behöver tänka efter. Allt är precis som jag vill ha det. Det känns i magen. Då är beslutet enkelt. När det bara finns en väg att gå och allt annat bara försvinner ut i periferin. I sådana lägen är jag lycklig. När man vet att det här behöver jag inte överväga alls. Det bara är rätt.

Har funderat över om det är så att det rationella beslutet per automatik är jobbigt och det känslomässiga lätt. Det rationella måste vägas och övervägas. Granskas från alla håll och kanter. Det känslomässiga bara känns. Behöver inte vägas och synas för man vet genast att det är rätt. Kanske är det enligt min teori t o m så att det rationella sätter igång när den starka magkänslan inte finns där. Och det är så fort jag släpper in för och emot som det tar stopp för mig. Då blir jag tveksam och ifrågasätter hela beslutet.  Men magen den kan den. Den känner mig och vet när jag trivs och gillar något och när jag inte gör det. Från och med nu överlåter jag alla beslut åt magen. Då vet jag att de blir bra.