Författare: I knopp och hjärta

Tacloban ett halvår efter tyfonen Haiyan

Plans pressekreterare Sofia Klemming-Nordenskiöld har besökt Tacloban på Filippinerna ett halvår efter tyfonen Haiyans framfart. Läs hennes beskrivning av situationen idag. Starkt reportage om de tuffa förutsättningarna som drabbade familjer lever under. Fortfarande finns det massor att göra. Vi som befinner oss på tryggt avstånd från liknande katastrofer är inte alltid medvetna om det långsiktigtiga engagemanget som krävs för att återställa ett förstört samhälle. Vill du stödja arbetet gå in på http://www.plansverige.org

Profilbild för Plan SverigePlan Sverige | Blogg

Bild
Jednel, 11 år från Tanauan, Leyte går till kyrkan varje söndag med sina föräldrar.

Kyrkklockorna ringer in till söndagsmässa. Klockan är sju på morgonen i Tanauan, Filippinerna och vi har följt med elvaårige Jednel och hans föräldrar för att delta i den katolska gudstjänsten. Den här kuststaden två mil söder om Tacloban förstördes svårt i tyfonen Haiyan. Många som sitter här i kyrkbänkarna har anhöriga som ligger begravda i massgraven på torget utanför kyrkan. När prästen kallar till bön fylls luften i den stora kyrkan av en tung sorg. En gemensam erfarenhet som jag som utomstående känner men aldrig riktigt kan begripa. Alla här har stått öga mot öga med döden. Men snart fylls luften också av en stark kraft. När prästen i slutet skämtar med sin församling ekar skrattsalvorna ut genom de höga kyrkoportarna.

Många säger att det är till stor del tack vare filippiniernas starka inneboende överlevnadsförmåga som…

Visa originalinlägg 506 fler ord

Alla behöver tårta

-Vill du ha lite tårta Billan?
-Nej jag behöveeeer inte deeet! Ropade jag och sprang iväg längs med korridoren på jobbet. Tänkte att jag lättare kan avstå från att förtappat stoppa i mig en bit prinsesstårta om jag springer ifrån den. Minnet av mängden uppäten blåbärspaj från igår kväll bidrog också till flykten.
-Alla behöver tårta! Ropade tjejerna efter mig. Det har de så rätt i tänkte jag men höll mig borta från köket ändå.

Det är inte alls likt mig att tacka nej till tårta. Inte heller att äta en hel lunch utan bröd vilket jag också gjorde idag. Min filosofi är annars att äta det man känner för när man känner för det. Då mår man som bäst och matintaget blir både avdramatiserar och naturligt balanserat. Har funkat för mig i en massa år. Förstår inte riktigt varför jag ska ändra på det nu. Ändå tycks jag vara på god väg att just förändra matvanorna något.

En teori är att lunchutbudet på ICA i Sjöstaden är begränsat och man måste vara nyttig. En annan är att både Morgan och John har en stark påverkan på mig genom deras tydliga nyttighetsfokus. En tredje är att det är så svårt att bli av med en del överskottsvikt trots regelbunden träning. Den mest sanningsenliga är nog trots allt att jag behöver bli nyttigare i maten och lättare i språnget nu när jag snart ska springa i ett ”rus”. Börjar därför med att springa ifrån tårtor. Får se hur länge jag orkar göra det.

Multisportsöndag

Söndagar i vår familj är vigda för sport. Alla typer av tävlingar följs. Gärna tennis- eller fotbollsmatcher men annat går också hem. Huvudsaken är att det handlar om idrott. Har accepterat att jag inte har så stor talan på söndagarna eftersom jag som enda tjej i huset är i minoritet. Inte ens Malin J med sina superkrafter lyckas ändra på vårt tittande. Istället hänger jag och Malin J på och försöker lära oss en massa om de olika idrotterna såvida vi inte stirrar ner på våra egna mobila skärmar.

Vissa dagar som t ex idag händer det mycket samtidigt. Milan möter Inter vilket aldrig får missas, VM i snooker och NBA-slutspel samtidigt! Vad gör man då när en skärm inte räcker till? Jo då kör man multidisplayvarianten. Snooker på TV:n, Milan på datorn och basket i mobilen! Problemet löst! Just när bilden nedan togs zappades det dessutom mellan snooker-VM och matchen mellan Real Madrid och Valencia, därav fotboll på två skärmar. Snacka om multitasking på hög nivå!

Sport, sport och åter sport

Sport, sport och åter sport

Tiden flyger

I morse var jag på väg till en workshop i stan. På vägen skulle jag möta den utflyttade sonen Fille som dagen innan hade lånat vår bil för att flytta in flickvännens prylar till sig. Tanken var att den kvarvarande sonen Dario som hade ärenden i stan på vägen hem skulle hämta bilen och köra hem den samma kväll. Nu var det så att Dario just igår var ganska vimsig och helt uppe i sina nya kameror så han glömde bort överenskommelsen. Istället åkte han hem kommunalt. Av den anledningen fick jag hoppa in och överta bilnycklarna av Fille på väg till jobbet för att sen kunna köra hem bilen efter jobbet. Fille som är en upptagen man överlämnade uppdraget till flickvännen Malin som i sin tur var på väg till ett viktigt möte. Malin och jag sammanstrålade vid Gullmars samtidigt som Natti, kompisbarn och barndomsvän till mina barn, dök upp från ingenstans. Också på väg till jobbet. Nice! Gillar överraskningar.

Vi tre hann avhandla ett litet möte i tunnelbanan. En snabb avstämning om vad alla hade på gång, vad vi sysslade med just nu och vart vi var på väg för dagen. Malin som är i full gång med att planera sin utbildning och framtid hoppade av tunnelbanan först. Lycka till Malin! Natti och jag fortsatte några stationer till och hann stämma av läget något djupare. Trivs du på jobbet? Pojkvänsstatus Natti? Vem blir först med att leverera barnbarn av kompisgänget? Borde det inte vara brorsan Niko? Men han kan ha levererat utan att vi vet om det. Vad sysslar Dario egentligen med på dagarna? Vad vill han jobba med? Vi kan inte se honom på ett 9 till 5 jobb. I samma veva som vi diskuterar allt detta inser vi att hela kompisgänget faktiskt är vuxna på riktigt. Inga ursäkter. Det är där och då Natti levererar den där insikten som hör vuxenlivet till. Tiden flyger. Hon har hört oss föräldrar prata om det när hon var liten men aldrig förstått innebörden förens nu. När börjar den flyga egentligen? Är den när den inte räcker till som den flyger iväg? Är det när man har roligt? Eller är det när man har blivit vuxen?

Tyvärr hann vi aldrig komma fram till rätt svar för tiden den flög iväg och jag skulle hoppa av tunnelbanan. Hejdå Natti! Hälsa alla! Just det mamma flyttar närmare oss nu. Kanske vi kommer ses lite mer. Om vi har tid…

 

Festlig och modern

Min kollega John tycker att jag är festlig och modern. Trots min höga ålder får man lägga till. Komplimangen levererades över skrivbordet i fredags. Någonting jag hade sagt eller gjort utlöste den. Själv blev jag riktigt glad eftersom den kom från en modebloggande ung man som jag dessutom gillar skarpt. Att den kunde uppfattas som mindre ickekomplimang bekom mig inte. Har inga problem med min ålder och tror inte att John har det heller. Han var nog mest förvånad över att jag inte beter mig enligt ett förväntat mönster och ville förmedla det till mig. Inget konstigt med det.

Det intressanta i sammanhanget är att vi egentligen är så omaka som man kan bli, John och jag, men ändå verkar vi befinna oss på samma våglängd. Vi klickar. Alltid lika fantastiskt när det sker. När man möter någon och känner lite extra för den och vet att vi kommer ha kul ihop framöver. Vilken ynnest!

Att börja på en ny arbetsplats för per automatik med sig nya bekantskaper och nya möten. Oavsett arbetsuppgifter och utmaningen som följer med dem så är det faktiskt människorna som är den största behållningen. Det är de som sätter tonen för trivseln. Ju större mix desto bättre lag skulle jag vilja hävda. Mer dynamik och mer nytänk kommer ut ur ovanliga konstellationer. Fördomar bryts och större förståelse skapas. Känns som att vi har en riktigt bra mix på Plan. Ser fram emot det som kommer ut ur den framöver.

Apropå nytänk så har min kollega Jessica lyckats med det omöjliga. Fattar fortfarande inte hur det gick till men jag är nu anmäld till att springa Vårruset den 26 maj. Gissar att jag såg framför mig ett litet gäng tjejer som springer ihop och får dela på en picknickkorg och inte den jobbiga delen där man ska springa utan bra kondis. På kort tid har Plan transformerat mig helt. Var kommer detta sluta tro? En festlig modern Billan som hälsoguru?

Vill ni se vad John har för sig på sin modeblogg så gå in på johnevalencia.se. Om ni vill se mig springa får ni vänta lite till.

Världens bästa Dario

Tänk vad tiden flyger! För drygt 24 år sedan slog lyckan till och vår lilla familj blev komplett. Världens gladaste och varmaste kille kom till oss. En glädjespridare med ett stort hjärta. Är så otroligt tacksam över att du finns i våra liv bästa bästa Dario!

Världens bästa Dario

Världens bästa Dario

Hot Mojo eller Not Mojo?

Tjohoo! Nu är även detta gjort! Äntligen tog jag mig till ett Hot Mojo pass. Yogaövningar i 38-gradig värme. Kroppen mådde bra men andningen var det lite värre med. Har aldrig svettats så mycket heller. Måste ha blivit av med minst ett kilo kroppsvätska. Är det bra månde?

Just nu sitter jag på bussen hem och är inte helt övertygad om fördelarna med denna träningsform. Visst kan man stretcha lite extra i värmen men till vilken nytta när man andas som genom ett sugrör. Kan bli första och sista gången för mig. I vilket fall som helst kan jag bocka av det från min vill testa lista. Hot Mojo kan bli Not Mojo.

Har annars varit väldigt på g den senaste veckan. Som vanligt med mig är det lite jo-jo över det hela. Tränar en-två gånger ena vecka för att sen träna varje dag veckan efter. Sedan i fredags har jag kört alla dagar utan lördag. Fredag Yoga – söndag Yoga – måndag Body Combat – tisdag Pump – idag onsdag Hot Mojo. Ni förstår i vilken form denna 50+ :are kommer att befinna sig i i sommar. Äntligen hemma i en bikini! Får extra draghjälp av mina Plankompisar som är så nyttiga i maten att jag inte har annat val än att också haka på. Why not hot känns överkomligt. Såvida inte Påskhelgen förstör hela mitt hot in a bikini-upplägg. Egen cuisine med massor av godis och ingen träning på ett tag kan resultera i Hot? Not! Why?

Bra flyt idag

Befinner mig i ett riktigt bra flow. Går upp tidigt. Lägger mig tidigt. Däremellan är jag effektiv. Att ha tydliga rutiner gör skillnad. Inte många minuter av min vakna tid försummas. Idag flöt allt på och uppdragen bockades av ett efter ett. Ger mycket tillfredsställelse när man uppnår rätt tillstånd. Kan inte annat än att vara nöjd med mig själv.

I vanliga fall när denna effektivitet slår till kan den generera en viss stress. Idag var det precis tvärtom. Det var en avslappnad effektivitet. Hann både med en långlunch i solen och ett rejält träningspass mellan uppdragen. Har också tvättat, lagat mat, diskat, betalat fakturor och jobbat av en hel arbetsdag. Avslutar den med att förbereda morgondagen och skriva denna text. Återstår bra att sova och drömma sött, om det nu går när det är fullmåne.

I morgon hoppas jag kunna hitta samma effektiva flow igen.

 

Mammas lilla fotbollsproffs och Stockholms snyggaste lag

Jag är inte bara en av grabbarna på jobbet, jag är även en grabbmamma med allt vad det innebär. Följer mina grabbar i vått och torrt. Mamma är deras största beundrare och i mina ögon är de bäst på allt de tar sig för. Gissar att det är en mammas viktigaste uppgift att alltid finnas där och heja på. Det har jag nu gjort i väldigt många år. Oavsett vad det handlar om så är jag där och stöttar. Framförallt har jag stått vid sidan av otaliga idrottsarenor. Tennis, basket och fotboll har jag full koll på. Brukar skryta med att jag hittar till de flesta planer, hallar och banor i Stockholmstrakten. Det har varit fantastiskt roligt att hänga med och få dela både framgångar och förluster. Det senare vill man helst undvika. Vinster däremot radar man gärna upp på rad.

Med åren har ambitionerna förändrats för både mig och sönerna. Från att tro att man fostrar ett litet kommande proffs till att glädjas åt att idrottandet ger så mycket mer än tillfälliga framgångar. Framför allt handlar den om engagemang och gemenskap. Fantastiskt att vara del av en grupp som strävar åt samma håll. Därför är det extra roligt att Dario fortfarande spelar fotboll och att han gör det just för sin hemmaklubb där han en gång började, IFK Haninge Brandbergen. Idag hade de sin säsongspremiär och vann med 3-0 mot Eskilstuna. Mitt lilla fotbollsproffs till son gjorde två av dessa. En stolt mamma stod så klart vid sidan av fotbollsplanen och hejade på.

Heja IFK Haninge Brandbergen! I år är det ert år och nästa blir det tvåan. Heja, heja!! Om ni mot förmodan inte skulle vinna årets serie i fotboll så kan jag lova er att ni absolut skulle vinna titeln som Stockholms snyggaste och trevligaste uppställning. Bara det är värt all möda.

 

Delar av det snygga laget

Delar av det snygga laget

Målgöraren

Målgöraren

Det lilla fotbollsproffset

Det lilla fotbollsproffset

Det stora fotbollsproffset

Det stora fotbollsproffset

Hejaklacken på plats

Hejaklacken på plats

 

En av grabbarna

Andelen kvinnliga anställda på min nya arbetsplats är betydligt större än den manliga. Inte helt ovanlig företeelse i välgörenhetsbranschen. Killarna är således få och väl utspridda över lokalen. Jag har i denna genusobalans fått förmånen att dela skrivbordsfyrklöver med två grabbar. Trevligt! Mina skrivbordskompisar har oftast inga matlådor med sig vilket passar mig utmärkt. Har fått hänga med grabbarna och upptäcka Hammarby Sjöstads matutbud. Förutom fin-sushi-stället Tezukuri Sushi och sallads-meccat Fine Food har en annan favorit seglat upp – Texas Longhorn.

Hela tre gånger har jag hunnit äta på Texas Longhorn och varje gång har jag varit den enda tjejen i sällskapet. Idag hade jag inte mindre än fem manliga kollegor till bords. Kunde inte låta bli att garva åt situationen. Hur jag än gör och var jag än befinner mig så tendera jag att bli en av grabbarna. I alla fall när det handlar om mat. Mina matvanor eller kanske ovanor gör mig ytterst lämplig för grabbställen. Serbisk cuisine i kombination med make och två söner får en inte direkt att räkna kalorier till lunch. Obefintlig karaktär när det gäller att begränsa det egna matintaget underlättar inte heller. På det kan en upparbetad matkondition läggas till och vips så är jag direktkvalificerad till grabbluncherna. Inget kval där inte. De kände igen mig direkt.

Upptäckten att jag var enda tjejen vid bordet och en av få tjejer på hela stället gav mig en tankeställare, inte kring sällskapet för grabbar trivs jag med och jag äter gärna lunch med dem, utan kring mina matvanor. Kanske dags att bryta invanda mönster även när det gäller näringsintag och bli lite tjejigare i maten. Jag är trots allt ingen grabb. Tror att det skulle göra mig gott att skaffa nyttigare matvanor. Om inte annat så skulle det göra mig lättare vilket i sig inte skulle vara helt fel. Det enda lilla bekymret är om jag verkligen klarar av att vara tjej i maten.