Min kollega John tycker att jag är festlig och modern. Trots min höga ålder får man lägga till. Komplimangen levererades över skrivbordet i fredags. Någonting jag hade sagt eller gjort utlöste den. Själv blev jag riktigt glad eftersom den kom från en modebloggande ung man som jag dessutom gillar skarpt. Att den kunde uppfattas som mindre ickekomplimang bekom mig inte. Har inga problem med min ålder och tror inte att John har det heller. Han var nog mest förvånad över att jag inte beter mig enligt ett förväntat mönster och ville förmedla det till mig. Inget konstigt med det.

Det intressanta i sammanhanget är att vi egentligen är så omaka som man kan bli, John och jag, men ändå verkar vi befinna oss på samma våglängd. Vi klickar. Alltid lika fantastiskt när det sker. När man möter någon och känner lite extra för den och vet att vi kommer ha kul ihop framöver. Vilken ynnest!

Att börja på en ny arbetsplats för per automatik med sig nya bekantskaper och nya möten. Oavsett arbetsuppgifter och utmaningen som följer med dem så är det faktiskt människorna som är den största behållningen. Det är de som sätter tonen för trivseln. Ju större mix desto bättre lag skulle jag vilja hävda. Mer dynamik och mer nytänk kommer ut ur ovanliga konstellationer. Fördomar bryts och större förståelse skapas. Känns som att vi har en riktigt bra mix på Plan. Ser fram emot det som kommer ut ur den framöver.

Apropå nytänk så har min kollega Jessica lyckats med det omöjliga. Fattar fortfarande inte hur det gick till men jag är nu anmäld till att springa Vårruset den 26 maj. Gissar att jag såg framför mig ett litet gäng tjejer som springer ihop och får dela på en picknickkorg och inte den jobbiga delen där man ska springa utan bra kondis. På kort tid har Plan transformerat mig helt. Var kommer detta sluta tro? En festlig modern Billan som hälsoguru?

Vill ni se vad John har för sig på sin modeblogg så gå in på johnevalencia.se. Om ni vill se mig springa får ni vänta lite till.