När jag var ung förstod jag aldrig de äldres ständiga tjat om ”vänta du bara tills du är i min ålder” eller när de småhånade min optimism med sin erfarenhet ”det har vi redan testar för länge sedan”. Alla vägar var öppna. Allt var möjligt. Det var bara de som var tråkiga och inskränkta.

På något underligt sätt trodde man att den mentala inställning man hade till livet då var optimal och definitiv. Den skulle räcka för resten av livet. ”Jag kommer aldrig att tröttna på att gå på disco” uttryckte en god vän euforiskt till mig en gång för länge sedan. Då var hon inte mer än arton. Har inte stämt av med henne på senare tid men misstänker att det efter femtio dansas mer hemma än på klubb. Inställningen förändras med tiden och vi med den. Den där gamla ”allt i sinom tid” stämmer faktiskt.

Tycker att jag själv anstränger mig hårt för att vara ung i sinnet men motarbetas mest av min egna erfarenhet. Alla de smällar man har fått på fingrarna under resans gång har gjort en vis. Numera är jag en av de som tänker att ”detta kommer aldrig gå”. Och jag vet att det låter tråkigt och pessimistiskt men så är det.

Nu tänker ni kanske att jag har helt fel inställning till saker och ting. Att jag är en sådan som tycker att ett glas till hälften fyllt med vatten är halvtomt snarare än halvfullt. Nej det är jag inte svarar jag då. Är verkligen inte det. Skulle snarare vilja säga att jag är en drömmare som gång på gång blir besviken på mänskligheten. Som hyser hopp om att det en dag ska bli bättre men kanske inte just idag. För det ska ni veta, det vet jag, av egen erfarenhet. Det är redan testet. Har sett, har hört, har försökt.

Om man ska försöka förklara alla oss som emellanåt tappar hoppet så skulle det vara med att det inte är så konstigt. Om man återkommande slår huvudet i väggen men ändå aldrig inser varför man har huvudvärk borde det rimligtvis vara något fel på ens huvud. Att fortfarande vara obotlig optimist vid den här åldern kan liknas vid det. Så nu fattar jag äntligen vad de menade de där som sa ”vänta bara….”. Jag är ju där för sjutton.

Besvikelser på vägen:

• att livet flyger iväg för fort
• politik i allmänhet
• att drömmar är svåra att förverkliga när vardagslivet tränger sig på
• människlighetens oförmåga att lära sig av sina egna misstag
• insikten om att åldern inte bara är en siffra eftersom kroppen säger emot
• politiker i allmänhet
• människligheten i allmänhet…..