#blogg100

Mat, mat och lite mer mat

Ännu mer matlagning idag. Är inne i ett flow så bara att köra på. Idag blir det är supergod kycklingsoppa full av grönsaker enligt ett recept vi fick av en duktig granne, Svetlana, vi hade för många, många år sedan. Den kör jag i tryckkokaren, mitt bästa vapen i köket. Allt som kräver längre koktid kör jag i tryckkokaren. Soppor, kål och bönor. Grymt bra!

Marinerar också kött inför imorgon och har en liten stek i ugnen till ikväll. Nästa uppdrag är att baka en kaka som jag inte har gjort på länge. Avslöjar inte vilken så att inte mina söner klurar ut innan påskmiddagen. Ska bli en överraskning. 

Stackars maken han fick springa ärenden hela dagen trots sitt onda knä. Tror att han var rätt ok med det eftersom han fick sig en skymt av Camilla Läckberg som signerade böcker på ICA Maxi. Han har ett öga för tuffa och frispråkiga tjejer och hon är en av favoriterna. Som tur är för mig var hon inte kvar när han gjorde räd nummer två efter att ha glömde köpa bröd första gången. 😁 

En trevlig påskafton önskas!

Påskpyssel

En ledig dag som denna kan man pyssla lite extra inför Påskhelgen. Passar på att testa varianter på vegetarisk mat och målar ägg enligt mammas naturliga metoder med lökskal. Smyckar ut med växtblad och lindar in i nylonstrumpor.





​

​

Mitt bästa betyg

Rotade runt i några överfulla lådor, ni vet sådana där man sparar papper och handlingar som man tror att man kommer behöva en vacker dag. När den vackra dagen kommer och man väl behöver något från lådan är det ändå omöjligt att hitta. Passade på att rensa ut det som var för gammalt. Hittade papper från 1999! Det blev en liten nostalgitripp.

Bland betyg, anställningsintyg och pensionspapper hittade jag ett som fick hjärtat att växa till dubbel storlek. En kärleksförklaring från en av sönerna. Ett betyg som får alla andra att blekna bort och kännas helt obetydliga. Det bästa betyg en mamma kan få. ❤

Godisöverdos

Påsken har inte ens börjat men jag tror att jag redan har fått en överdos av påskgodis. Det har bjudits på sötsaker på jobbet. Två stora korgar fulla med godis strategiskt utplacerade på kontoret. Sådär lämpligt. Bara att göra sig ett kort snabbt ärende någonstans i närheten av korgen för att passa på och plocka med sig några oemotståndliga godisar. Många ärenden blev det. Till råga på allt bjöd chefen på enorma kokosbollar på dagens avdelningsmöte. Bara en motsvarade en hel måltid. Tryckte i mig en utan omsvep. Den slank ned lätt. Trodde att jag hade klarat mig undan de söta lockelserna genom att jobba hemifrån imorgon men maken var tydligen av annan åsikt. Fann denna lockelse på köksbordet idag. Nu är det verkligen kört!

Beslutsångest

Återigen får jag erbjudanden som jag måste väga och fundera kring. Inga solklara val utan mer, å ena sidan, å andra sidan. Om jag gör si kan det bli så, men det skulle även kunna bli så här eller sådär. Om jag gör så, kan det å andra sidan bli sisådär, eller så kan det bli toppen. Ingen vet. Inte jag heller. 

Som vanligt är alternativet som jag gillar lite mer, också det som är mer osäkert och det som är mer säkert inte lika spännande. Har haft min beskärda del av sådana beslut de senaste åren och några av dem har jag ångrat. Kanske med rätta. Därför tycker jag att det är svårt när jag återigen behöver välja väg. Brukar sluta med att det rationella får stryk av magkänslan eller bara känslan. Som tur är får jag lite betänketid. Får fajtas med mig själv ett tag. Vi får se var vi landar. Men jag har mina aningar.

Tystnaden

Den tog plats idag. Fyllde tomrummet som fredagens dåd skapade. Det stora svarta hålet täpptes igen av en värdig och kraftfull tystnad. Ibland är ord överflödiga. De fyller ingen funktion och behövs inte. Det som inte sägs talar högre än det som formuleras i ord. Den tystnaden som Stockholm fylldes med idag var det vackraste och värdigaste jag har upplevt. Den ingav kraft, hopp och en stark känsla av gemenskap. Vi står enade idag.

Stoltare kan ingen vara

Två dagar präglade av chock och sorg men samtidigt fulla av värme och gemenskap. I kris skakas vi om och vaknar till liv. Det är först när något otäckt händer som man förstår värdet av själva livet och små petitesser och triviala bekymmer blir på riktigt betydelselösa. Då bryr vi oss inte om vem som är vem eller varifrån personen kommer utan vi hjälps åt och tar hand om varandra. Om vi kan delas upp i någonting så skulle det vara i onda och goda. Som tur är har de goda en kraftig majoritet. Ondskan kan skrämmas och skada enormt, så som den har gjort och gör, men den kan aldrig vinna. Det är mer tydligt än någonsin tidigare.

Är så gripen av allt som har hänt. Hjärtat går sönder för de oskyldiga människor som har mist livet på ett fruktansvärt sätt på grund av detta vansinnesdåd. Vad han än ville uppnå med sin handling har han inte lyckats med. Tvärtom. Vi står starkare än någonsin. Ett Stockholm fullt av kärlek. Man kan inte annat än känna en otrolig stolthet över Stockholm och dess invånare. Stoltare kan ingen vara! 

Sista sammankomsten

Snart tar en epok slut. En trippel hyreshöjning gör att Haninge Biljarden lägger ner. En verksamhet som har drivits sedan 1988. Idag anordnades ett ”Farväl party” för gamla medlemmar. Både glädje och vemod på samma gång. Foton och minnen från tidigt 90- och 00-tal delades samt en sista dart tournering hölls. Mingel och kramar innan jag får maken tillbaka. 

En sorgens dag i Stockholm

Fortfarande i chock. Går förbi Åhléns varje dag. Kunde ha varit vem som helst av oss som var i vägen för denna galning. Idag var flera av mina vänner där. Just idag. Just då. Skärrade men med livet i behåll. En skulle träffa mig trekvart senare. Det blev inte så. Istället satt jag fast på arbetet bakom lyckta dörrar och hon räddades av okända personer som drog bort henne och andra från olycksplatsen. Hon såg högar med människor ligga på gatan. Den andra skulle hämta sin maskeradkostym på Buttericks men p g a den lille sonens lust att gå blev promenaden fördröjd och de därmed räddade från att bli överkörda. De befann sig 50 m bort från bilen. En tredje såg bilen köra in vid Kammakargatan och krocka in i ett liggande stenlejon som flyttades en meter. Hon såg den fortsätta sicksackandes nedför gatan, svänga av och sen komma tillbaka in på Drottninggatan igen. Hon hann se att föraren hade rånarluva på huvudet. Chockad gick hon längs med Drottninggatan och såg kroppar ligga på gatan.

Visste inte hur jag skulle ta mig hem när allt var avstängt. Mot företagets rekommendation att stanna på arbetet och avvakta hemgång tills allt var säkrat begav jag mig så småningom iväg ändå. Tog en båt från Nybrokajen till Nacka Strand som vanligtvis åker till Dalarö men som denna gång gjorde extra stopp på vägen för att evakuera folk från stan. Där hämtades jag av världens bästa svärdotter som evakuerade svärmor ända hem till Haninge. När kaptenen på M/S Dalarö inledde med att säga ” Det är en speciell dag idag…” satte sig klumpen i halsen. Det är en särskild dag, fasansfull men ändå hoppfull. Det jag såg i detta elände var en gemenskap och samlad kraft som inga galningar kan förstöra. Någonting i sådana situationer gör oss starkare. 

Laddar om

Tar mig hemåt lite tidigare än vanligt. Luften har gått ur mig på något sätt. Så är det ofta när det har funnits en anspänning inför någonting och man väl har gått in i mål. Då släpper allt och energin är förbrukad. Man behöver ladda om. Tycker dessutom att jag har förtjänat det och kan unna mig en timme extra vila. Vårkänslorna spelar också in. Det var ljuvligt att traska runt på stan på lunchen. Ville inte in på kontoret igen. Nu ska jag hem och träna, äta och vila. See you tomorrow!