Två dagar präglade av chock och sorg men samtidigt fulla av värme och gemenskap. I kris skakas vi om och vaknar till liv. Det är först när något otäckt händer som man förstår värdet av själva livet och små petitesser och triviala bekymmer blir på riktigt betydelselösa. Då bryr vi oss inte om vem som är vem eller varifrån personen kommer utan vi hjälps åt och tar hand om varandra. Om vi kan delas upp i någonting så skulle det vara i onda och goda. Som tur är har de goda en kraftig majoritet. Ondskan kan skrämmas och skada enormt, så som den har gjort och gör, men den kan aldrig vinna. Det är mer tydligt än någonsin tidigare.

Är så gripen av allt som har hänt. Hjärtat går sönder för de oskyldiga människor som har mist livet på ett fruktansvärt sätt på grund av detta vansinnesdåd. Vad han än ville uppnå med sin handling har han inte lyckats med. Tvärtom. Vi står starkare än någonsin. Ett Stockholm fullt av kärlek. Man kan inte annat än känna en otrolig stolthet över Stockholm och dess invånare. Stoltare kan ingen vara!