#blogg100

Extra energi för behövande

Ögonen går i kors. Huvudet snurrar. Ont i nacke och axlar. Tur att arbetsdagen är över för denna gång. Jag har traskat runt i korrekturdjungeln hela dagen lång. Det här är vanligtvis mina trakter. Jag har gjort det förr. Brukar hitta ut ganska lätt men idag var det extra tufft. Helt nya begrepp och förutsättningar. Lite som att korrekturläsa ett språk som man inte behärskar. Man vet inte vad man ska leta efter. 12 st fullspäckade sidor med artiklar och förkortningar som behövde granskas. Så jag spärrade ut ögonen, använde mina två skärmar och en massa utskrivna underlag för att sy ihop allt. Lyckades till slut. Nu får byrån ta över och reda ut allt. Vassågod och kör!

Skulle inte ha klarar denna dag utan extra energi. Som tur är fyller koncernchefen jämnt i dagarna och firades av oss igår. En tårta blev över och en bit av den hittade till min mage. Innan dess smaskade jag regelbundet på vårt fina påskägg. Tackar Inhouse för det! Utan denna extra energipåfyllning hade det inte gått.

Utanför murarna

Under min studietid lärde jag känna en tjej från Trollhättan. Hon hade flyttat till Stockholm för att plugga. Eftersom hon inte kände till stan brukade hon och hennes kille åka runt på helgerna och upptäcka nya delar av Stockholm inklusive förorterna. Då tyckte jag detta var lite konstigt. Inte åker man runt i förorter som man inte har ett ärende till? Vad finns det att se där? Inser nu hur fel jag hade.

För flera år sedan flyttade en läkarmottagning som jag brukade gå till från Vasaparken ända ut till Skärholmen. Ingenting som jag hade räknat med men eftersom jag sällan behövde besöka just den läkaren hängde jag kvar där. I alla år har jag åkt bil dit. Tills nu. Jobbar bara ett antal hållplatser ifrån och tänkte att tunnelbana dit går också bra. Det gjorde det.

Insåg att denna sträcka innebar en premiärtur för mig. Har aldrig tidigare åkt mot Norsborg så det fanns en del nytt att upptäcka. Vilka stationer finns på vägen? Visste t.ex. inte ens att Axelsberg och Örnsberg existerar innan idag. Vilka resenärer stiger på där? Vad är det för mix av människor som bor längs med denna linje? Intressant att se, lyssna och ta in. Upptäcksresande i min egen stad. Borde nog ha gjort det här för länge sedan. Konstigt, som jag trodde innan, är det absolut inte. Skulle snarare säga att det är nödvändigt att se sig om och upptäcka även det som är nära. Fler borde ta sig ut utanför den egna trygghetszonen. Upptäck staden utanför dina egna murar!

Ljud

Pannkakssöndag

Hemma hos oss är söndagar pannkaksdagar. Då är vi oftas samlade och jag hinner steka, eftersom jag är experten, tillräckligt många pannkakor så att alla blir mätta och belåtna. Pannkakorna intas som brunch med en massa olika fyllningar. Hemlagad sylt av aprikoser, plommon eller jordgubbar funkar perfekt. Om man vill gå lite utanför det ordinarie kan de ätas med socker&kanel eller nutella.

Blir det, mot förmodan, pannkakor över kan man använda dem till söndagsefterrätt. Fyll med sylt, rulla ihop och lägg i en ungspanna. Rör ihop gräddfil, socker och lite kanel eller vaniljsocker och häll över kladdet över pannkakorna. Lägg in i ugnen i ca 175 grader och låt vara inne i 8-10 min. Ska hinna bli varmt men inte så att kladdet blir torrt. Bara att äta. Mums!

 

De förtjänar varandra

Det är synd om Jimmie på många sätt. På det personliga planet är det synd om varje person som råkar ut för utmattningssyndrom. När det drabbar en ung människa med små barn är det extra sorgligt. Att återhämta sig kan ta väldigt lång tid om man någonsin gör det. De flesta som har ”gått in i väggen” på en arbetsplats rekommenderas inte att återgå till samma arbetsplats och anta samma ansvar med risk för att drabbas på nytt.

Med det i beaktande tycker jag ännu mer synd om offerlammet Jimmie. Vad är det som tvingar ut honom i strålkastarljuset innan han ens är färdigläkt? Vad trodde partiets PR-avdelning skulle ske hos Skavlan? Myspys? Är man partiledare för ett så kontroversiellt parti får man stå till svars för det partiet gör och står för även i myspysprogram. Även om man är en utbränd partiledare. Såvida partiet inte medvetet offrar sin partiledare för att plocka sympatipoäng. Han gör det ju så bra. Egentligen inget man förvånas över. En politik som inte känner empati för andra känner inte heller empati för sina egna.

För ett ögonblick trodde jag att Jimmie kanske hade lärt sig något av sin svaga period men icke. I hans värld är det fortfarande invandrarnas fel. De förtjänar verkligen varandra Jimmie och hans parti. Offer som de är.

Video

Pappa Kaos och lille Frans

Min pappa är en energisk man. Alltid i farten. Aldrig still. Gillar uppdrag så att han har något att göra. Mamma är en bullmamma. Bakar och lagar mat som ett kärlekstecken. Till oss alla men särskilt pappa som är där och smaskar i sig alla hennes bakverk. Hans mage växer i takt med hennes matlagning. Gemensamt har de siktat in sig på att göda vår utflyttade son. De tycker lite synd om honom och erbjuder sig att göra stora satser av piroger och mat som de kan fylla hans frys med. Något som morfar och dotterson har gemensamt förutom mormors mat är att de älskar surkål. Morfar lägger in egen och kommer med leveranser till dottersonen. En sådan leverans skulle leverans idag. Eftersom jag har nyckel till sonens lägenhet möttes jag och pappa upp i sonens port för uppdrag ”fylla frysen”.

Det är nu kaoset börjar. Vi står i den pyttelillahissen upp till lägenheten när plötsligt en av pappas två papperskassar tappar botten och plastburkarna åker ut. Kollar upp på pappa och ser att han håller i en plastpåse som det forsar ut vätska ur. Chockade fattar vi inte vad som händer. Pappa börjar skälla och svära över surkålen. -Va i h…e händer!?! Jag packade ner den ordentligt. Hur gick det till!?! -Håll i hissdörren pappa så kommer jag ut med någonting att torka upp golvet med. -Ok, men akta så att kaninen inte springer ut, säger han. Oh shit, glömde att lilla Frans var på besök. Lilla Frans som jag och maken skämtsamt kallar för vårt första barnbarn. Inte ska jag släppa ut Frans så jag smyger in. I samma veva ringer sonen och jag förklara snabbt vad som sker. -Frans är nog under min säng och moppen i skåpet säger sonen. Medans pappa torkar i hissen och jag bär in leveransen förflyttar sig Frans till köket. Där blir han några sekunder senare inträngd av min högljudda (dåligt hörande) pappa som nu också trycker in alla piroger in i kylen och frysen. Prassel med påsar, fras i frysen och pappas höga stämma får Frans att helt tappa greppet. Frans springer nu fram och tillbaka i panik genom det lilla köket. Pappa som är halvt döv och dessutom vänd med ryggen till uppfattar inte vad som sker. Inte hjälper det att jag försöker säga till honom att ta det lite lugnare för han hör inte. Istället vill han att jag upprepar vad jag har sagt vilket innebär att jag också måste höja rösten.

Pust! I det läget har Frans gömt sig under en hylla och ligger helt still. Han ville inte titta ut förrän vi hade lämnat lägenheten. Den lämnade vi med världens sämsta samvete. Dels för den surkålsdoft som vi har lämnat efter oss i den lilla hissen. Surkålsdoft på liten yta är inte nådigt. Dels för stackars lille Frans skull. Han måste ha fått en smärre chock när det högljudda paret helt plötsligt dök upp och invaderade hans lugna eftermiddag. -Frans var nog bara glad att ni hälsade på trodde sonen. Han gillar besök. Själv är jag absolut inte övertygad om att det var glädjesprång Frans uppvisade. Frans förstod nog att pappa Kaos och hans dotter var på besök. Därför tog han det säkra före det osäkra och gömde sig. Smart barnbarn den där Frans!

Bild

Så mycket kärlek så lite tid

Satt på bussen på vägen hem. Man hinner tänka mycket på bussen ska ni veta. Tur är väl det för hinna tänka behöver man. Hur som helst där satt jag på väg hem efter en lång arbetsdag. Alldeles för lång. Inte många timmar kvar av dagen att hinna med annat än det arbete man nyligen har avverkat. Ännu mindre tid för umgänge. 

En insikt som slog mig var hur lite tid man egentligen tillbringar med sina närmaste. Maken och jag går väldigt mycket omlott med våra arbetstider. De få timmar vi har tillsammans koncentreras till helgerna, mestadels söndagar. En utflyttad son som man träffar allt mer sällan. Han har precis som vi fullt upp med livets krav. Har vi tur äter vi söndagsmiddag ihop. En stund som vi värderar högt. Tyvärr är den för kort. Att vår andra son bor hemma skulle kunna innebära att vi träffar honom oftare. Kanske något, men även han jobbar, tränar, träffar flickvän och har annat för sig. För att inte tala om den ångest man känner över de få minuter man hinner tillbringa med sina egna föräldrar. De som inget hellre önskar än att man tittar förbi på vägen hem eller bjuder över när man är hemma. 

Hinner inte. Hinner inte. Är mitt mantra. Märklig konstruktion som bär upp våra liv. En obalans vi har skapat och håller fast vid. Vi spenderar merparten av dagarna på jobbet för att ha råd att leva och konsumera. För att kunna göra det försummat vi ofrivilligt de viktiga delarna i livet. Kärleken. 

Jag verkligen älskar att arbeta så för mig handlar det inte om att inte arbeta alls utan om att skapa en balans som är mer rättvis och hälsosam. För alla. Hur bryter man ett sådant mönster själv? Svårt. Så stora förändringar kräver gemensamma tag samt modiga och visionära politiker och företagsledare. Men främst kräver det något av oss. Hur mycket är vi beredda att göra avkall på för att få spendera mer tid med våra nära och kära?

Jobba, jobba, jobbat!

Arbetsdagen är äntligen över men hemgången satt långt inne. Knappt att jag kom iväg. Efter att ha betat av punkt efter punkt på min att göra lista skulle jag bara stänga ned datorn när ett felmeddelande dyker upp och håller mig kvar. Din mailkorg är full och du kan inte skicka eller ta emot mail. Något i den stilen. Panik! Såg att några viktiga mail låg kvar i utkorgen så jag blev tvungen att lösa problemet på övertid. Skulle hem långt tidigare men hade fastnat med att korrekturläsa en lång broschyr. Nu var jag tvungen att arkivera post som jag inte ens hann gå igenom bara för att komma iväg. Hatar när det blir så här. Teknikstrul är det mest onödiga man kan råka ut för. En ovälkommen gäst som alltid dyker upp vid fel tillfälle. Fattar du inte att du inte är välkommen hit? Schas!

Allt på en gång

När man drabbas brukar allt komma på en gång. Alla möjliga krämpor gör sig till känna. Täppt i näsan, nyser, ont i halsen och till råga på allt har ett bett i tungan utvecklats till ett jobbigt aftasår. Gör fruktansvärt ont och jag kan knappt äta någonting vilket gör mig ännu mer matt. För att inte tala om huvudvärken som är ett resultat av hela den samlade sjukbilden. Så jobbigt! Hatar att vara sjuk. Finns inget tråkigare. Bara väntan.

Håller mig hemma idag och hoppades kunna sjukjobba men tekniken är inte heller med mig. Kommer inte åt vissa viktiga filer. Kanske lika bra det. Får väl ta det lite lugnare idag och hoppas på att jag mår bättre imorgon.

Faror, hot och undergång

Vilket ansvar har medier i att de matar oss men en massa skrämselpropaganda? Det går inte att läsa tidningen eller titta på nyhetsprogram utan att utsättas för potentiella faror. Snart finns det inget man kan äta eller göra utan att det kan resultera i en sjukdom eller ångest. Ena dagen lider vi av D-vitaminbrist och andra kan ett överskott orsaka stroke. Kolhydrater är farliga samtidigt som de behövs. Vad vågar man stoppa i sig och vilket ben ska man stå på? Vad är viktigt och på riktigt och vad är uppblåst? Vet ej.

För att inte tala om alla politiska hot. Ryssen kommer när som helst. Nazister, rasister, terrorister, kommunister och anarkister finns överallt. Ekonomin kraschar snart så ska vi spara eller spendera? Riksbanken vill att vi ska spendera och låter räntan gå i minus, skrämmande bara det. Ingen vågar spendera när omvärlden är skakig så vi gör tvärtom. Vi sparar istället. Får väl skylla oss själva om det går åt helsike. Och så har vi diverse katastrofer som kommer och går. De får vi inte glömma. Ingen är säker. På något sätt. Någonstans.

Om vi fortfarande inte oroar oss tillräckligt så kommer här ett tips om hur vi ska hålla oss kvar på rätt sida om ångestlinjen. Vad säger ni, har ni funderat över på vilket sätt världens undergång  kommer att gå till? Inte? Då är dags nu. Bara att köpa PLUS och läsa på.

Städsjuka

Städningen har varit eftersatt ett tag hemma hos oss. Alla har fullt upp och ingen vill spendera sin lediga tid med att skura och putsa huset. Ju längre tiden går desto svårare och jobbigare att sätta igång. Planen var att denna helg då kör vi.

Typiskt nog, som med allt man planerar, dyker det upp något hinder på vägen. Jag har haft ont i halsen i två dagar nu och längtade till helgen för att ta igen mig. Avbokade alla inbokade träningspass för att sakta men säkert beta av hela huset istället. Blir det för jobbigt lägger jag mig och vilar. Fick hjälp av grabbarna innan den ena gick till jobbet och den andra på fotbollsmatch. Tur det. Själv fortsatte jag tills jag fick ryggskott. Så nu ligger jag i soffan och tycker synd om mig själv men huset det är skinande rent. Inget ont som inte för något gott med sig. Nu kan jag ligga här med gott samvete.