Because I am a girl

Mitt första lopp är nu avverkat. Igår deltog jag i Vårruset och var en av 15 000 andra löpare ute i spåret. När jag fick frågan att haka på tvekade jag inte en sekund. Förstår inte hur jag tänkte med tanke på att jag aldrig löptränar. En månads förberedelsetid lät bra i mitt huvud.

Uppladdningen blev inte riktigt som jag hade planerat. Kanske trodde jag att en månad räcker mycket längre än vad den faktiskt gör. Kan också vara så att jag trodde på sönernas pepp efter att de hörde om mina planer. ”Alla kan springa fem kilometer” sa de. Klart jag kan om alla andra kan, tänkte jag. I värsta fall får jag väl gå hela sträckan. Nu stod jag där igår och väntade på startskottet utan att ha sprungit en endaste meter innan loppet. Skarpt läge.

Som tur är hade jag bra anledningar att utmana mig själv när jag väl började springa. Dels för att jag sprang i grupp med mina trevliga kollegor och inte ville svika dem. Dels för att vi som grupp representerade Plan och sprang för alla flickors rättigheter. Texten på ryggen Because I am a girl krävde lätta löpsteg och ingenting annat. Väl värt gårdagens ansträngning och dagens träningsvärk. Flickor både vill och kan! Tanter vill och kan om de vill.

20140527-212711-77231918.jpg

Tacloban ett halvår efter tyfonen Haiyan

Plans pressekreterare Sofia Klemming-Nordenskiöld har besökt Tacloban på Filippinerna ett halvår efter tyfonen Haiyans framfart. Läs hennes beskrivning av situationen idag. Starkt reportage om de tuffa förutsättningarna som drabbade familjer lever under. Fortfarande finns det massor att göra. Vi som befinner oss på tryggt avstånd från liknande katastrofer är inte alltid medvetna om det långsiktigtiga engagemanget som krävs för att återställa ett förstört samhälle. Vill du stödja arbetet gå in på http://www.plansverige.org

Profilbild för Plan SverigePlan Sverige | Blogg

Bild
Jednel, 11 år från Tanauan, Leyte går till kyrkan varje söndag med sina föräldrar.

Kyrkklockorna ringer in till söndagsmässa. Klockan är sju på morgonen i Tanauan, Filippinerna och vi har följt med elvaårige Jednel och hans föräldrar för att delta i den katolska gudstjänsten. Den här kuststaden två mil söder om Tacloban förstördes svårt i tyfonen Haiyan. Många som sitter här i kyrkbänkarna har anhöriga som ligger begravda i massgraven på torget utanför kyrkan. När prästen kallar till bön fylls luften i den stora kyrkan av en tung sorg. En gemensam erfarenhet som jag som utomstående känner men aldrig riktigt kan begripa. Alla här har stått öga mot öga med döden. Men snart fylls luften också av en stark kraft. När prästen i slutet skämtar med sin församling ekar skrattsalvorna ut genom de höga kyrkoportarna.

Många säger att det är till stor del tack vare filippiniernas starka inneboende överlevnadsförmåga som…

Visa originalinlägg 506 fler ord

Alla behöver tårta

-Vill du ha lite tårta Billan?
-Nej jag behöveeeer inte deeet! Ropade jag och sprang iväg längs med korridoren på jobbet. Tänkte att jag lättare kan avstå från att förtappat stoppa i mig en bit prinsesstårta om jag springer ifrån den. Minnet av mängden uppäten blåbärspaj från igår kväll bidrog också till flykten.
-Alla behöver tårta! Ropade tjejerna efter mig. Det har de så rätt i tänkte jag men höll mig borta från köket ändå.

Det är inte alls likt mig att tacka nej till tårta. Inte heller att äta en hel lunch utan bröd vilket jag också gjorde idag. Min filosofi är annars att äta det man känner för när man känner för det. Då mår man som bäst och matintaget blir både avdramatiserar och naturligt balanserat. Har funkat för mig i en massa år. Förstår inte riktigt varför jag ska ändra på det nu. Ändå tycks jag vara på god väg att just förändra matvanorna något.

En teori är att lunchutbudet på ICA i Sjöstaden är begränsat och man måste vara nyttig. En annan är att både Morgan och John har en stark påverkan på mig genom deras tydliga nyttighetsfokus. En tredje är att det är så svårt att bli av med en del överskottsvikt trots regelbunden träning. Den mest sanningsenliga är nog trots allt att jag behöver bli nyttigare i maten och lättare i språnget nu när jag snart ska springa i ett ”rus”. Börjar därför med att springa ifrån tårtor. Får se hur länge jag orkar göra det.

Respektera mig 365 dagar om året

Är otroligt kluven inför specifika dagar som ska markera en viktig fråga. Den internationella kvinnodagen är inget undantag. Enligt mig ska alla dagar ha samma fokus på jämställdhetsfrågor.

Är uppvuxen med att kvinnor uppvaktas med blommor den 8 mars. I det kommunistiska Jugoslavien var alla kamrater med varandra och således på papperet likvärdiga. I arbetslivet, skolan och politiken gjordes det ingen skillnad mellan könen. I hemmen och i privatlivet var skillnaden däremot stor. Patriarkatet styrde 364 dagar om året och på den 365:e fick kvinnor uppskattning genom blombuketter eller tillställningar dagen till ära. Hyckleri, om ni frågar mig. Tanken är god men ihålig. Respektera mig för att jag är människa året om och inte för att jag är kvinna en dag om året.

Nu finns varken Jugoslavien eller det jämställda kamratskapet kvar längre men behovet av att lyfta kvinnofrågan är fortfarande högst relevant. Där har det inte hänt så mycket. Det som kanske är mest förvånande är att frågan är lika aktuell i Sverige, ett av världens mest jämställda länder (trodde vi ja men där gick vi bet) som den är i andra delar av världen. Det händer så lite att vi t o m backar i utvecklingen enligt mig.

Tyvärr är jag inte hoppfull när det gäller total jämställdhet heller, hen till trots. Så länge det finns människor som delar in oss i vi och dem kommer inte heller jämställdhet råda. Först när ALLA människor har ett lika värde och vi kan acceptera varandras olikheter kommer vi kanske också kunna närma oss en jämställdhet mellan könen. Inget som jag kommer få uppleva under min livstid dock. Om jag ska vara lite optimistisk och vi har tur så kanske våra barnbarn slipper uppmärksamma en spefik kvinnodag.

Med denna text vill jag inte på något sätt förminska behovet eller ansträngningarna som görs för att förbättra villkoren för så många flickor och kvinnor runt om i världen. Jag fattar att våra förutsättningar varierar oerhört. Det vi har uppnått här är en önskedröm för kvinnor i andra delar av världen. Mest är jag frustrerad över att det går för långsamt och att vägen mot målet är så lång och mödosam. Men den är inte omöjlig. Så steg för steg, dag för dag, alla dagar om året från och med nu.

När ekorrhjulet stannar av…

Igår skrev jag om den stress och press som de flesta av oss lever under. Vissa av oss är kanske inte ens medvetna om hur stressat och inrutat liv vi har. Man trampar på i ekorrhjulet. Fler måsten än roligheter. Mer jobb än vila och kontemplation. Själv sprang jag fortare än många andra. Ju fortare jag sprang desto snabbare snurrade hjulet. Helt plötsligt blev det tvärstopp. Hjulet stannade men inte jag. Klarade inte av att bara bryta så plötsligt. Det tog mig ett bra tag att varva ned och sluta springa. Helt plötsligt behövde jag inte göra det längre men visste inte riktigt vad jag skulle hitta på istället. Vad gör man med sig själv när man inte behöver jobba? Mer än att söka nytt jobb förstås.

Kan hälsa att det finns många fördelar med att inte ha en massa måsten. Man hinner umgås med sig själv i mycket högre utsträckning och upptäcker helt nya sidor som inte fick utrymme att utvecklas tidigare. Som att lära känna en helt ny person. I mitt fall fick min kreativa sida utvecklas fritt. Den hade legat i träda under lång tid. Det är så att kreativitet behöver lugn och inte stress. Den behöver eftertanke och ensamtid. Den vill helst inte följa inrutade tider. Helt omöjligt att vara kreativ om man är stressad och har tunnelseende. Kreativitet kräver perspektiv. Hos mig har den verkligen blommat ut och tagit en given plats. Och jag är så nöjd. Kommer aldrig trycka undan den igen.

Det roligaste av allt har varit att revidera bilden av min egen kreativitet eftersom jag under en längre tid hade trott att jag inte hade det i mig. Nu vet jag att den självbilden var falsk. Jag kan med gott samvete säga att jag är kreativ och jag älskar det! Kan vara så att det kan vara lite sent att utnyttja dess fulla potential men jag ska göra vad jag kan för att hålla den vid liv. Om inte annat för att den fungerar som en terapi och har en lugnande inverkan på mig.

Om ni funderar över vad det är jag har sysslat med som är kreativt så handlar det främst om det skrivna ordet men även om att t.ex. teckna, laga mat, baka. Allt där man kan skapa utifrån eget huvud.

Tänkte avsluta med denna intressanta artikel som får några pusselbitar kring min egen personlighet att falla på plats. Kanske känner du också igen dig i delar av det. 18 Things Highly Creative People Do Differently

Juggedieten – Tröstmat på 3 minuter

Inför en helt ny kategori som jag vill dela med mig av till er. Tycker att det behövs en motvikt till alla 5:2 och 2:5 dieter. Här finns det inga gränser med två dagar hit och fem dagar dit utan det som gäller är:

Vill man hålla formen får man följa juggenormen!

När kolhydraterna inte räcker till
Inga mått uppges för juggedieten, bara så att ni vet.

Du behöver följande:
Pasta (kan vara både nykokt och överbliven)
Ströbröd
Matolja
Kanel
Socker

Värm olja

20140228-201540.jpg

Häll i ströbröd

20140228-201750.jpg

Komplettera med kanel

20140228-201851.jpg

…och så pasta

20140228-201938.jpg

Socker enligt tröstbehov

20140228-202132.jpg

Servera på lämpligt sätt

20140228-202230.jpg

….och slutligen tröstät!

20140228-202402.jpg

Prijatno!

Video

Parlare italiano?

Kommer ni ihåg mitt inlägg om drömjobb eller det ljuva livet som jag liknade det vid? Sonen fick förmånen att mot betalning resa till Italien och upptäcka Rom, en resa som han inte glömmer i första taget. Han bär ett italienskt namn, älskar fotboll och hans favoritfilm är Gladiator så på något vis valde de rätt kille för uppdraget. Eller så hade han bara flyt 🙂

Nu är i alla fall resultatet av den insatsen här. En reklamfilm för EF språkresor. Vill du åka med till Rom en sväng, klicka på länken här:

EF ama Roma

Parlare italiano? No? Synd att man inte är ung på nytt. Hade gärna utökat språkkunskaperna lite till.

Förvirrat f-stim

Alla med lite livserfarenhet lyfter på ögonbrynet och funderar över om det verkligen är stimmet med ett i och en dubbelstavning som jag syftar på. Stig Malm ni vet… Nej, nej, nej! Naturligtvis inte. Jag syftar på ett riktigt fiskstim. Ett som bara består av tre stycken förvirrade men j-kligt roliga fiskar, Katarina, Magnus och Billan. I a f tycker vi själva att vi är riktigt roliga. Och vi vet att vi ofta är förvirrade.

Misstänker att jag har lyckats förvirra er också så låt mig börja från början. För ett antal år sedan anställdes jag av en fisksnärta, ursäkta flicksnärta menar jag. En modig, kaxig och frisinnad affärschef. En Pippi-typ. Inte bara fräknarna och charmen som utmärker likheten med Pippi. Vad sägs om en pappa som är sjökapten, mycket hästvana och två kompisar som påminner om Tommy och Annika. Vi klickade redan under intervjun och har klickat allt sedan dess. Föga visste vi varför.

Lite längre fram i tiden utökades vår gemenskap med ett tillskott. Vi råkade på en ung man i kontorslokalerna. En lugn och tyst norrlänning som visade sig ha en riktigt skarp hjärna och rapp tunga men framför allt massor av humor. Vi klickade igen. Inte var det tydligare för oss varför denna lite märkliga kombination kände sådan samhörighet. Vi förstod inte då att vi redan hade bildat ett eget stim, fiskstimmet. Alla tre var vi, visade det sig, födda i fiskarnas tecken.

Förutom en underfundig sarkastisk och träffsäker humor så delar vi en oförmåga att ta snabba och enkla beslut vilket kan uttrycka sig i form av förvirrade irrfärder mellan olika lunchrestauranger bara för att vi inte vet var och vad vi vill äta. Inte tycker vi att det är något konstigt med det. Det bara är så när man är en fisk. I ett fiskstim.

Med tiden har vi delat på oss och jobbar inte längre ihop men vi träffas då och då. Varje gång vi gör det, som idag, så är vi samma gamla fiskstim igen. Vi klickar, irrar och skrattar ihop. Pippi, Tommy och Annika.

Hur tar man ledigt från ledighet?

Det här var verkligen en lååååång fredag. Har gått från en låg växel till att nästan stå still. Hela dagen har varit så långsam och lång att jag nästan deppar ihop. Mycket var redan gjort i veckan så inga stora projekt på gång idag. Det som skulle kunna göras känner jag inte för att göra. Zexxx som har längtat efter att få rada upp flera lediga dagar på varandra ligger och snörvlar och hostar i soffan. Typiskt! När vi får lite gemensam tid ihop går det inte att hitta på roligheter.

Räddningen är ett träningspass på SATS. En timme Pump höjer både pulsen och farten. Pizzahut kommer höja energin en stund och sen går vi ned i fart igen. I bästa fall kommer fötterna digga till Lets dance senare i kväll men i så fall från ett liggande läge. Och så går vi ner i varv ytterligare denna lååååånga fredag.

Bild

Fille – The Spectacular One

Fille - The Spectacular One

Eftersom så många av er som läste förra inlägget missade att klicka på rubriken fick ni inte heller se min skäggige snygging till son. Här kommer Fille iklädd slim TSO-kostym och skor ämnade endast för modiga män.

http://www.thespectacularones.com/en/