Min pappa är en energisk man. Alltid i farten. Aldrig still. Gillar uppdrag så att han har något att göra. Mamma är en bullmamma. Bakar och lagar mat som ett kärlekstecken. Till oss alla men särskilt pappa som är där och smaskar i sig alla hennes bakverk. Hans mage växer i takt med hennes matlagning. Gemensamt har de siktat in sig på att göda vår utflyttade son. De tycker lite synd om honom och erbjuder sig att göra stora satser av piroger och mat som de kan fylla hans frys med. Något som morfar och dotterson har gemensamt förutom mormors mat är att de älskar surkål. Morfar lägger in egen och kommer med leveranser till dottersonen. En sådan leverans skulle leverans idag. Eftersom jag har nyckel till sonens lägenhet möttes jag och pappa upp i sonens port för uppdrag ”fylla frysen”.

Det är nu kaoset börjar. Vi står i den pyttelillahissen upp till lägenheten när plötsligt en av pappas två papperskassar tappar botten och plastburkarna åker ut. Kollar upp på pappa och ser att han håller i en plastpåse som det forsar ut vätska ur. Chockade fattar vi inte vad som händer. Pappa börjar skälla och svära över surkålen. -Va i h…e händer!?! Jag packade ner den ordentligt. Hur gick det till!?! -Håll i hissdörren pappa så kommer jag ut med någonting att torka upp golvet med. -Ok, men akta så att kaninen inte springer ut, säger han. Oh shit, glömde att lilla Frans var på besök. Lilla Frans som jag och maken skämtsamt kallar för vårt första barnbarn. Inte ska jag släppa ut Frans så jag smyger in. I samma veva ringer sonen och jag förklara snabbt vad som sker. -Frans är nog under min säng och moppen i skåpet säger sonen. Medans pappa torkar i hissen och jag bär in leveransen förflyttar sig Frans till köket. Där blir han några sekunder senare inträngd av min högljudda (dåligt hörande) pappa som nu också trycker in alla piroger in i kylen och frysen. Prassel med påsar, fras i frysen och pappas höga stämma får Frans att helt tappa greppet. Frans springer nu fram och tillbaka i panik genom det lilla köket. Pappa som är halvt döv och dessutom vänd med ryggen till uppfattar inte vad som sker. Inte hjälper det att jag försöker säga till honom att ta det lite lugnare för han hör inte. Istället vill han att jag upprepar vad jag har sagt vilket innebär att jag också måste höja rösten.

Pust! I det läget har Frans gömt sig under en hylla och ligger helt still. Han ville inte titta ut förrän vi hade lämnat lägenheten. Den lämnade vi med världens sämsta samvete. Dels för den surkålsdoft som vi har lämnat efter oss i den lilla hissen. Surkålsdoft på liten yta är inte nådigt. Dels för stackars lille Frans skull. Han måste ha fått en smärre chock när det högljudda paret helt plötsligt dök upp och invaderade hans lugna eftermiddag. -Frans var nog bara glad att ni hälsade på trodde sonen. Han gillar besök. Själv är jag absolut inte övertygad om att det var glädjesprång Frans uppvisade. Frans förstod nog att pappa Kaos och hans dotter var på besök. Därför tog han det säkra före det osäkra och gömde sig. Smart barnbarn den där Frans!