Tänk att det har jag gått och funderat över många gånger, varför jag störs av vissa ljud. Ibland räcker det med att det överstiger ett litet snäpp över det som är behagligt för mina öron för att det ska börja krypa i mig. Nästan så att jag får lätt panik och sänker eller avbryter ljudet om jag kan. Detta sker bara när ljudet stör. Vilka ljud som stör varierar dock. Är det musik jag gillar får det vara hur högt som helst men är det ett oljud skapat av någon som smaskar, sjunger dåligt eller skramlar då star jag inte ut. 

Sonen har förknippat det med att jag börjar bli gammal och tråkig. Jag har trott att jag är överkänslig eller rent av att han har rätt att jag har blivit en sur tant. Men nu när jag har läst denna fantastiska artikel i Nyheter 24 som så fint beskriver mina bekymmer så förstår jag att jag helt enkelt måste vara ett geni. Det ante mig. Kunde nästa ana att det förhöll sig så 🙂