Författare: I knopp och hjärta

Godisöverdos

Påsken har inte ens börjat men jag tror att jag redan har fått en överdos av påskgodis. Det har bjudits på sötsaker på jobbet. Två stora korgar fulla med godis strategiskt utplacerade på kontoret. Sådär lämpligt. Bara att göra sig ett kort snabbt ärende någonstans i närheten av korgen för att passa på och plocka med sig några oemotståndliga godisar. Många ärenden blev det. Till råga på allt bjöd chefen på enorma kokosbollar på dagens avdelningsmöte. Bara en motsvarade en hel måltid. Tryckte i mig en utan omsvep. Den slank ned lätt. Trodde att jag hade klarat mig undan de söta lockelserna genom att jobba hemifrån imorgon men maken var tydligen av annan åsikt. Fann denna lockelse på köksbordet idag. Nu är det verkligen kört!

Beslutsångest

Återigen får jag erbjudanden som jag måste väga och fundera kring. Inga solklara val utan mer, å ena sidan, å andra sidan. Om jag gör si kan det bli så, men det skulle även kunna bli så här eller sådär. Om jag gör så, kan det å andra sidan bli sisådär, eller så kan det bli toppen. Ingen vet. Inte jag heller. 

Som vanligt är alternativet som jag gillar lite mer, också det som är mer osäkert och det som är mer säkert inte lika spännande. Har haft min beskärda del av sådana beslut de senaste åren och några av dem har jag ångrat. Kanske med rätta. Därför tycker jag att det är svårt när jag återigen behöver välja väg. Brukar sluta med att det rationella får stryk av magkänslan eller bara känslan. Som tur är får jag lite betänketid. Får fajtas med mig själv ett tag. Vi får se var vi landar. Men jag har mina aningar.

Tystnaden

Den tog plats idag. Fyllde tomrummet som fredagens dåd skapade. Det stora svarta hålet täpptes igen av en värdig och kraftfull tystnad. Ibland är ord överflödiga. De fyller ingen funktion och behövs inte. Det som inte sägs talar högre än det som formuleras i ord. Den tystnaden som Stockholm fylldes med idag var det vackraste och värdigaste jag har upplevt. Den ingav kraft, hopp och en stark känsla av gemenskap. Vi står enade idag.

Stoltare kan ingen vara

Två dagar präglade av chock och sorg men samtidigt fulla av värme och gemenskap. I kris skakas vi om och vaknar till liv. Det är först när något otäckt händer som man förstår värdet av själva livet och små petitesser och triviala bekymmer blir på riktigt betydelselösa. Då bryr vi oss inte om vem som är vem eller varifrån personen kommer utan vi hjälps åt och tar hand om varandra. Om vi kan delas upp i någonting så skulle det vara i onda och goda. Som tur är har de goda en kraftig majoritet. Ondskan kan skrämmas och skada enormt, så som den har gjort och gör, men den kan aldrig vinna. Det är mer tydligt än någonsin tidigare.

Är så gripen av allt som har hänt. Hjärtat går sönder för de oskyldiga människor som har mist livet på ett fruktansvärt sätt på grund av detta vansinnesdåd. Vad han än ville uppnå med sin handling har han inte lyckats med. Tvärtom. Vi står starkare än någonsin. Ett Stockholm fullt av kärlek. Man kan inte annat än känna en otrolig stolthet över Stockholm och dess invånare. Stoltare kan ingen vara! 

Sista sammankomsten

Snart tar en epok slut. En trippel hyreshöjning gör att Haninge Biljarden lägger ner. En verksamhet som har drivits sedan 1988. Idag anordnades ett ”Farväl party” för gamla medlemmar. Både glädje och vemod på samma gång. Foton och minnen från tidigt 90- och 00-tal delades samt en sista dart tournering hölls. Mingel och kramar innan jag får maken tillbaka. 

En sorgens dag i Stockholm

Fortfarande i chock. Går förbi Åhléns varje dag. Kunde ha varit vem som helst av oss som var i vägen för denna galning. Idag var flera av mina vänner där. Just idag. Just då. Skärrade men med livet i behåll. En skulle träffa mig trekvart senare. Det blev inte så. Istället satt jag fast på arbetet bakom lyckta dörrar och hon räddades av okända personer som drog bort henne och andra från olycksplatsen. Hon såg högar med människor ligga på gatan. Den andra skulle hämta sin maskeradkostym på Buttericks men p g a den lille sonens lust att gå blev promenaden fördröjd och de därmed räddade från att bli överkörda. De befann sig 50 m bort från bilen. En tredje såg bilen köra in vid Kammakargatan och krocka in i ett liggande stenlejon som flyttades en meter. Hon såg den fortsätta sicksackandes nedför gatan, svänga av och sen komma tillbaka in på Drottninggatan igen. Hon hann se att föraren hade rånarluva på huvudet. Chockad gick hon längs med Drottninggatan och såg kroppar ligga på gatan.

Visste inte hur jag skulle ta mig hem när allt var avstängt. Mot företagets rekommendation att stanna på arbetet och avvakta hemgång tills allt var säkrat begav jag mig så småningom iväg ändå. Tog en båt från Nybrokajen till Nacka Strand som vanligtvis åker till Dalarö men som denna gång gjorde extra stopp på vägen för att evakuera folk från stan. Där hämtades jag av världens bästa svärdotter som evakuerade svärmor ända hem till Haninge. När kaptenen på M/S Dalarö inledde med att säga ” Det är en speciell dag idag…” satte sig klumpen i halsen. Det är en särskild dag, fasansfull men ändå hoppfull. Det jag såg i detta elände var en gemenskap och samlad kraft som inga galningar kan förstöra. Någonting i sådana situationer gör oss starkare. 

Laddar om

Tar mig hemåt lite tidigare än vanligt. Luften har gått ur mig på något sätt. Så är det ofta när det har funnits en anspänning inför någonting och man väl har gått in i mål. Då släpper allt och energin är förbrukad. Man behöver ladda om. Tycker dessutom att jag har förtjänat det och kan unna mig en timme extra vila. Vårkänslorna spelar också in. Det var ljuvligt att traska runt på stan på lunchen. Ville inte in på kontoret igen. Nu ska jag hem och träna, äta och vila. See you tomorrow!

D-day today

Den stora dagen är här. Lansering av projektet. Alla var på tårna och väntade med spänning på de första tecknen från kunderna. All möda och hjärnkraft man har lagt på förberedelserna inför ska nu ge resultat. Som alltid dyker mindre hinder upp på vägen för att testa ens påpasslighet men de flesta lyckades vi mota bort. Huruvida det blir en framgångssaga återstår att se. Spännande fortsättning följer. 

Andra delen av dagen består av fotografering inför kommande kampanj. Brukar vanligtvis vara lugna, långa och långsamma sittningar backstage. Som kund är man mest med för att nicka instämmande och godkänna produktionerna medan man bjuds på kaffe, kakor, godis och frukt. Så även denna dag minus lugnet och godkännande nickningar från oss. Blev lite mer engagemang vilket sinkade tidsplanen och förlängde arbetsdagen för de flesta. Osäkert hur populära vi är just nu när vi fördröjer deras AW men vad gör man inte för att kampanjen ska bli så lyckad som möjligt. Hänger kvar lite till innan jag kan bocka av dagen helt.

Ernesto Guerra

Man kan uttrycka sig på många olika sätt. Såg detta imorse. Undrade vilken självdestruktiv person som lägger ut sitt namn som bilar kan köra över eller folk trampa på. Eller hata någon så mycket så att de symboliskt kastar den personen under bussen. Visste inte vem Ernesto Guerra var. Är det någon latinamerikansk minidiktator som jag ännu inte har hört talas om? Grubblade, men kunde inte klura ut vem det kunde handla om och varför lappen låg där. 

​

​

Nyfikenheten väcktes och jag vet lite mer nu. En ganska fin och söt anledning till lappandet.
Ernesto Guerra klär staden med lappar

Jä!%€?/&@°§!it!!!

Blir så förbannad att jag kokar av ilska. Kan tyvärr inte få utlopp för den ilskan eftersom ingen kundtjänst jag vill skälla ut har öppet just nu. Kanske lika bra det för jag hade nog haft svårt att hålla igen. Jag verkligen HATAR P-böter men när jag har slarvat eller missat något accepterar jag det och betalar.

I samband med att sonen råkade ut för sladdolyckan för några veckor sedan kördes han själv till KS i ambulans och bilen bärgades bort till en verkstad. Maken som skyndade till KS var osäker var sonen hade hamnat och parkerade bilen på en parkering utan att först betala. Han tänkte att han snabbt skulle springa in, lokalisera sonen och återvända för att betala om det var rätt plats alternativt rulla vidare. Det var såklart helt feltänkt av honom vilken han snällt fick böta för. Inget att snacka om. Även om det säkerligen händer ofta runt ett sjukhus så är det bara att bita i det sura äpplet och betala.

De här veckorna som har gått har varit en lång handläggningsprocess med försäkringsbolag, polisrapporter, kostnadsförslag etc. Nog jobbigt att hantera. Oavsett hur tillmötesgående försäkringsbolaget är tycker jag att det är jobbigt och tidskrävande. Precis när jag trodde att allt äntligen var över hittar jag ett brev från Transportstyrelsen hemma. Tänkte att det är avställning av bilen men icke! Det är två erinran om förfallna p-böter på 700 spänn vardera, för felparkering på samma gata där verkstan som bilen lämnades till ligger!! Två dagar i direkt anslutning till själva olyckstillfället på en plats dit bilen bärgades. Hur i h-e kunde det hända! Vi var där och tömde bilen en vecka senare utan att verkstaden informerade om att de har fått p-böter.

Jä!%€?/&@°§!it!!!

Nu kommer jag behöva jaga runt och leta efter den skyldige, bärgare eller verkstad, och förhandla med försäkringsbolag eller polisen för att få detta avskrivet eller bli ersatt för. Jag orkar inteeeeeee!