#blogg100

Bukfylla dagen efter

Dagen efter festligheter brukar hungern slå till. I samlad trupp promenerade vi över bron till Hornstull på jakt efter stället med de gigantiska pizzorna. Lite manfall på vägen blev det. Fyra tappra tjejer vågade sig till slut på dessa skapelser. Intalade mig att en vegetarisk variant är så mycket bättre än en vanlig ”bukfylla” som Camilla liknade det vid. Förälskade mig i uttrycket, kommer användas flitigt framöver.


Måste säga att jag chockade mig själv med att nästan äta upp hela. Tror att det var knappt en fjärdedel kvar. Vi fick sällskap till bords av två rejäla typer. De såg hemmastadda ut. Misstänker att de har varit med förut och vet exakt varför de hänger där. Garanterad gratismat över till dem.


Efter lunchen tog koman vid. Som tur är går vissa arbetsuppgifter på autopilot och kan utföras i ett töcken. Helt plötsligt var arbetsdagen över och jag på väg hem. Återhämtning väntar.

En oas mitt i stan

Fantastiskt att bo i en storstad som kan erbjuda sådana här miljöer. En sommarfest med företaget på Rosendals Wärdshus på Djurgården mitt i Stockholm. Varken vädret eller tillställningen kunde ha varit bättre. Riktigt trevligt! Är nöjd med avslutningen på dagen som för övrigt strulade med mig. Tur att saker och ting utvecklas i rätt riktning.

   
          

 

Alla åsikter gills

Plötsligt blev det uppenbart för mig hur vissa saker hänger ihop. I landet lagom där allt ska vara så PK som möjligt är det viktigare hur man säger saker än vad man faktist säger. Förvånar mig inte att man därför alltför sällan adresserar känsliga teman i det offentliga rummet. Vissa saker rör man inte i för tänk om någon kanske känner sig trampad på tårna. En form av självcensur råder så det man tänker säger man inte utan behåller för sig själv. Om man mot förmodan ändå vågar yppa något som kan uppfattas som för direkt eller kontroversiellt finns det risk för att man blir uppäten av vargar (=inrättad i ledet).

Vi löser ingenting genom att tiga. Vissa saker måste lyftas och luftas. Även de känsliga, besvärliga och kontroversiella frågorna måste diskuteras av alla. Inte bara av experter utan även av lekmän som en annan. Det kanske blir fel. Det kanske blir känslosamt men det behöver sägas. När fokuset skiftar från själva budskapet till sättet man framför det på finns det anledning att känna oro. Kan inte bara vara vissa utvalda förunnat att tycka. Alla som har en åsikt måste få framföra det på sitt sätt utan att bli tystade.

140 miljoner barnbrudar

Det finns ingen vettig förklaring som kan berättiga barnäktenskap. Varken heliga böcker eller skenheliga syften räcker till för att tillåta en vuxen att gifta sig med ett nioårigt barn. Kultur har det inte med att göra enligt mig. Maktutövning, pedofili, manschauvinism och barbari är vad det är. Hur en stat kan genomföra lagar som tillåter att flickor blir andra gradens medborgare och en handelsvara övergår mitt förnuft. Dessa barn är det inget annat än moderna slavar. Barn som föder barn och riskerar sitt liv och hälsa på kuppen. Skrämmande människosyn. Om det är något vi behöver agera på så är det mot barnäktenskap och utnyttjande av barn oavsett var det sker, i väst eller öst.

Läs denna läsvärda, men av mig ej källgranskade, artikel om förhållandena i bl a Iran.

  

Jag försöker

Träna, träna, träna! Ska stå försök, försök, försök framför för att vara mer rätt. Har försökt kombinera mina något nyttigare matvanor med träning för att få en hälsosam helhet men något kommer allt för ofta i vägen för mig. Varje gång känns som en nystart. Kondition och styrka måste underhållas hela tiden. Kräver regelbundenhet. Inte regelbunden frånvaro.

Men jag ger mig inte. Fortsätter att boka in passen regelbundet i alla fall. Laddade inför Body Combat. I kväll körde vi en ny release med två instruktörer. Resultatet blev det grymmaste och tuffaste ever. Fick nästan en kick av det. Kommer känna att jag lever imorgon.
  

Denna dagen – ett liv

Livet kan tvärvända på en femöring. Helt uppenbart! Planer man gör vänds upp och ned på en sekund. Ett samtal utanför förväntad tid är alltid skrämmande. Vad kommer sägas? Spänn öronen. Stålsätt dig. Visste att det var allvar. Ändrade planer. Ingen träning. Upp och hoppa. Åk. Finns inget jag inte skulle göra för dig. Här är jag. Omskakad för ett ögonblick. Orolig av att se dig inte må bra. Du vet att jag är så jag försöker att inte visa det för dig. Skit! Här sitter vi och i Tantolunden hoppar massvis av glada löpare. Snart kommer de gå nöjda längst med Stockholms gator färgade i alla regnbågens färger. Vi har vårt universum och de har deras. Ute är det ömsom regn ömsom sol. Ingen vet vad den andre döljer. Skönt! Det lättar. Allt kommer lösa sig. Återgår till neutralt läge. Nu lyser solen igen och fåglarna kvittrar där ute. Och ikväll tävlar Måns för Sverige.

Denna dagen – ett liv

Citatet av 1700-tals romantikern Thomas Thorild, som farbror Melker i Saltkråkan brukade använda, kom på tal under middagen igår. Då kopplade vi det till Ellen Key, en av våra tidiga feminister, som hade citatet hängande i sitt hem. Idag blev jag varse det. Ett citat som står för ett djup och en helt relevant sanning för just denna dagen och alla andra dagar. Varje dag är ett liv. Våra liv. För dig kan denna vackra dag vara den sämsta och för mig den bästa tänkbara. Vi vet aldrig vad som händer just idag. Ta tillvara på varje ögonblick för det är det enda vi har.

Tjejligan

Vi är en klar minoritet på företaget men vi hänger ihop. Som det brukar förhålla sig när man är en minoritet omringad av en stor majoritet söker man sig till de egna. Jag talar om tjejligan. Kommunikatörerna funkar också på oss. Ikväll har vi teambilding hos Sigrún. Uppdelade i små lag har vi lagat trerätters middag. Gott vin och tjatter förhöjer kvällen. Miljön är det inte heller något fel på. Granne med kungen.


Gamla synder jagar mig

Förr eller senare hinner ens gamla synder ikapp en. Mina utflykter de senaste dagarna har jag fått sota för idag. Möte på möte på möte med massor av nya action points att åtgärda. Däremellan samtal som fick det dåliga samvetet att gå i spinn. Saker som jag har skjutit upp bara för att hinna göra annat som kändes viktigare för ögonblicket. Nu är de här de där missade bollarna. De bankar på dörren och ropar ”Det är dags nu!”.

För ett ögonblick steg stressnivån och jag sprang i korridoren. Not good. Som tur var skulle hela gänget vidare till JCP’s vårfest och jag med dem. Avbröt alla måsten och smet iväg. Fortsätter imorgon. Mat, dryck och umgänge på en av Liljeholmens mysigaste terrasser satt riktigt bra. Stressnivån sjönk drastiskt och är obefintlig just nu. Lite ögongodis på det och jag är helt lugn. Redo för nya utmaningar. Helt plötsligt leker livet igen. Tjoho!

Tur och retur

Ute och åker. Igår i Rimbo och idag i Hallsberg. Ena dagen sittandes i långa bilköer genom ett grått Stockholm och andra på ett tåg genom ett grönt regnigt landskap. Jobbrelaterade resor båda två. Roligt att få komma ut och bryta av den ordinarie rutinen. Samtidigt känns det som att detta inte är att jobba på riktigt. När man inte vänder papper och betar av inströmmande e-post jobbar man inte. Fast egentligen är det lika mycket jobb det här. Kanske t o m mer jobb än vanligt. Mycket nätverkande och inlärning som tar på krafterna men som man har otroligt mycket nytta av på sikt.

Konstaterar att tåg verkligen är ett trevligt färdmedel när det flyter på. Man kan slappna av, njuta av utsikten, jobba, skriva inlägg som nu eller umgås med medresenärer. Billigt är det också. Stockholm-Hallsberg t o r kostade oss mindre än taxiresan från tågstationen fram till vår slutdestination, en resa på max en mil. Det kostar tydligen på att förpesta miljön.

Snart framme i den stressade Stockholmska rusningstrafiken. Inte lika njutningsfullt resande återstår den sista lilla sträckan hem men det ska blir så skönt att få kasta sig ned i soffan efter en lång arbetsdag på vift.