På hotellet finns möjlighet till en massa vattenlekar. Kostnadsfritt måste tilläggas. Av den anledningen vågar sig alla typer av gäster på att testa sådant som de annars hade avstått ifrån. Det som ser lätt ut från stranden är inte lika lätt när man väl står där själv. Står är rätt ordval eftersom just ståbräda är ett populärt val. Det där kan väl jag också tänker man. 

Den 54-åriga tanten begav sig iväg för att testa. Fick snällt vänta i kö för att få en nybörjarbräda som tydligen är bredare än en för mer vana ståsurfare. Bräda, flytväst och paddel. Badvakten instruerar lite lätt innan. Håll dig på mitten av brädan, sitt på knäna innan du kommer ut på djupare vatten, res dig upp och paddla med djupa tag. Innanför avgränsningen. Sagt och gjort. Tanten lyckades med allt utom att göra snäva svängar stående och att se avslappnad ut. Höll mig på benen och ovanför vattnet. Mer än man kan säga om den vindsurfande svensken och ståbrädebalanserande ryssen. 

Svenskens kompis surfade iväg på vågorna. Svängde på brädan och zickzackade sig fram i vinden över viken medans kompisen fick vår grekiske badvakt att flertal gånger  lämna sin vaktpost, ta motorbåten ut till stackaren, hjälpa honom upp på brädan för att slutligen bogsera hem honom och brädan tillbaka till stranden. Snörpligt avslut på en cool början. 

Roligaste stunden på hela denna semester stod dock den ståsurfande ryssen för. Vi kände igen honom från hotellmiddagarna. Han var något rund om magen men i övrigt så där ryskt maskulin. Den grekiske badvakten gav honom en lite för trång och för kort flytväst. Huruvida det var avsiktligt eller oavsiktligt tvistas det om. Maken och jag garvade lite eftersom det såg roligt ut. Banden som annars brukar spännas åt var helt utdragna för att bålen ska få plats. Varför får ryssen en smal bräda och jag den breda? frågar jag maken medans ryssen försöker sitta på knäna. ”För att han säkert redan kan.” svarar Kjelle. I samma sekund som han uttalar orden försöker ryssen balansera på den smala brädan och vid första paddelförsöket åker han ner i vattnet och brädan sticker iväg. Han muttrar något på ryska och vi bryter ihop i liggstolarna. Eller så trodde han att han kunde säger maken. Därefter följer ett flertal försök med samma resultat. Skam den som ger sig. Inte ryssen i alla fall. Paddeln är för kort, västen för trång och brädan för smal. Huruvida den grekiske badvakten avsiktligt eller oavsiktligt gav honom fel utrustning råder det delade meningar om. För varje misslyckade försök som ryssen gjorde vred vi oss av garv så att tårarna rann. Den komiska synen kryddad av våra egna, i våra öron, träffsäkra kommentarer fick oss att brista. Som tur är förstod inte den tappre ryssen det medans han själv bogserade hem brädan. Vår holländska strandgranne hade dock fattat galoppen och log mot oss. Badvakten höll god min när ryssen lämnade tillbaka utrustningen och pekade ut mot viken. Hade betalat för att få veta vad han sa till vakten. 

Lärdom av detta är att skadeglädje är den sanna glädjen. Vad den stackars ryssen hade gjort för att förtjäna än smal bräda och jag den breda vet jag ej men roligt var det.