Jag är periodare i shopping. Ingenting. Ingenting. Och så allt på en gång. Har ingen lust. Har svårt att hitta. Till slut lossnar det och kassarna fylls. Brukar sammanfalla med reaperioder vilket är lättare för samvetet. Denna helg fick jag ett återfall. Har införskaffat strumpor, skor, byxor, blusar och tröjor. Vårgarderoben är tryggad.
Shoppat med mamma och kollat på fotboll med pappa. Idag passade jag på att umgås med mina föräldrar. Hinner inte med till vardags. Har ett ständigt dåligt samvete för det. De längtar efter besök och väntar på att någon av oss barn eller barnbarn ska titta förbi. Och vi har en massa annat för oss, hela tiden. När vi väl tittar in så är det i en halvtimme och sen vidare till nästa uppdrag. Tycker synd om dem. Och om oss. Vi har ju varandra till låns bara en kort tid. Den tiden borde man ta tillvara bättre.
Den coola typen och mamma Rosa.
När solen lyser på en hela vägen in i centrumet måste man behålla solglasögonen på.
Det där med restless legs har gått i arv från far till dotter.
Mina fötter till vänster och 80-åringens till höger. Han sparkar bra fortfarande. Har jag tur så kanske jag får ärva en bråkdel av hans livsglädje och energi. Man kommer långt med den, det kan jag lova.
Återvinning av högsta rang! Gamla strumpbyxor och tennisbollar blir fysioterapeutiskt redskap för att få bort min låsning i bröstryggen. Trodde att jag hade en knuta men det var lite mer än så. Enligt sjukgymnasten mest troligt orsakad av bilkrocken i höstas då jag och världens gulligaste kollega råkade hamna mitt i en polisjakt med en biltjuv körandes mot trafiken. Av allt som kunde ha hänt är nog en låsning i bröstryggen rätt acceptabelt även om det gör ont.
Allt mitt yogande visar sig ha bra resultat, fick beröm för mina muskler och rörlighet av sjukgymnasten. Hon tror t o m att just den goda formen har gjort att jag har kunnat parera den onda och låsningen så länge som jag har gjort. Vet ej om det är bra att vara en som biter ihop och kör när det gör ont men får väl ta det som ett styrkebesked. Ska fortsätta att träna och kurera mig med mitt hemmagjorda verktyg som jag absolut måste använda. Kommer stå mot väggen och massera ryggen resten av helgen. Det gör skönont kan jag hälsa.
Längtar bort idag. Känner mig trött. Kan hända att någonting sitter i kroppen men mest troligt är det handlar om knoppen. Det mesta startar där. Mycket anspänning med deadlines och leveranser har dränerat mig på kraft. Skulle behöva en minisemester. Eftersom det inte går att få till just nu får jag istället drömma mig tillbaka till några härliga stunder.
Jobbar man på kontor blir det väldigt mycket sittande. Även om det går att höja skrivbordet och stå gör jag det inte tillräckligt ofta. Det eviga sittandet gör kroppen stel. För min del extra mycket då jag, helt emot vad man borde göra, ofta sitter med benen i kors. En vana som jag inte lyckas bli av med. Tro mig, har försökt. Kämpar med att hålla emot i max en minut och så ger jag efter och slänger oftast över det högra benet över det vänstra. Denna ovana har skapat en obalans i mina höfter och fram- och baksida lår. Egentligen blir hela kroppen påverkad. Allt blir lite skevt.
Sedan jag började på min nuvarande tjänst har tempot varit högt och arbetsdagarna flytande. Det går inte alltid att stänga ned och hinna till träningsklassen enligt plan. Som tur är kan man även träna online via SATS. Passar mig utmärkt att inte behöva passa tider utan köra ett pass när det passar mig hemma. Har främst testat yoga och Trigger Point. Allt för att tänja ut och få bort stelheten i kroppen. Nu senast blev det yin yoga, en meditativ och lugn yogaform. Den handlar om att hålla positioner mellan 3-6 minuter. Främst ska den öka flexibiliteten och behålla elasticiteten i vår fascia eller bindväv. Var mycket, mycket tuffare än vad jag hade räknat med. Det är inte alls lätt att hålla positioner så länge. Både kropp och hjärna säger ifrån och vill lämna innan tiden löper ut. Fick kämpa mig igenom de mentala spärrarna och lida mig igenom de fysiska. För det kändes. Rejält. Tolkar det onda som att det är behövligt. Kommer därför fortsätta med det tills kroppen och hjärnan ger efter. Tror att jag kan vara något på spåren.
Totalstopp. Nu går det inte längre. Hur man än försöker rädda det som räddas kan går det inte. Vissa saker kan inte slätas över även fast man försöker. Till slut finns det ingen återvändo. Det gäller att acceptera att man har kört fast, trycka på ”Delete” och börja om.
Att jobba med marknadsföring och vara del i kreativa processer är bland det roligaste som finns samtidigt som det också kan vara det svåraste som finns. Skiljelinjen mellan framgång och flopp är supertunn. Det gäller verkligen att alla inblandade parter är synkade och att man inte talar förbi varandra. Det är ofta lättare sagt än gjort. Inte heller går det att stressa fram kreativitet. Den måste få ta sin tid vilket man sällan har tillräckligt av. Blir man, som man ofta blir, kär i en idé finns alltid risken att man håller fast vid den för länge. Skruva och fixa tills det inte längre går. Det är där vi är just nu. Fast. Antingen ger vi idén ett försök till eller helt enkelt överger vi den och starta om. Marknadsföring ska man inte kompromissa med, det blir sällan bra.
Idag skulle jag behöva ge mig på en rejäl vårstädning hemma. Om det där med vår är för stort åtagande så skulle bara en städning räcka. Men inte ens det orkar jag mig på. Troligtvis på grund av prefixet vår i kombination med trötthet. Den drabbar mig så fort lite ljusare tider kommer. Precis när det för övrigt börjar ljusna och spira i naturen blir jag oförklarligt orkeslös. Naturligtvis finns det en förklaringar till det, men i mitt huvud känns den förklaringen väldigt ologisk. Rent känslomässigt och även fysiskt längtar jag till våren, så självklart borde bara den längtan i sig generera mer energi och kraft när våren väl kommer, tycker man. Ändå blir det precis tvärtom, energin rinner ur mig. Brukar återkomma så småningom men måste alstras först.
Får väl börja med att knapra i mig Omega3 och en massa B- och D-vitaminer för att avhjälpa lite. Förstår också att jag behöver vistas ute i ljuset samt röra på mig. Någonstans läste jag att milda vintrar med mycket mörker, vilket det blir hos oss i Norden när snön saknas, genererar en ökning av vårtrötthet och vårdepressioner. Kan tyckas orättvist. Inte nog att vi lever i kyla och mörker under långa perioder men sen ska vi inte helt orka ta oss an våren när den väl kommer.
Tror att jag för dagen ska fokusera på att ta mig an våren och lämna vårstädningen där hän. Den får jag ta mig an en annan vårdag.
Idag är visst grammatikens dag. Uppmärksammades om den när jag fick denna lilla lapp i handen. En liten trevlig marknadsföringskupp av Språkkonsulterna. Både ordklassen och ordet känns som jag. Ska ta budskapet som en uppmaning inför helgen. Skickar vidare den till er med en önskan om en trevlig helg full av rörelse och skratt!
Gillar att betrakta folk på stan eller tunnelbanan och tänka mig in i deras liv. Att tolka utseende, klädval, hållning. Mycket kan utläsas av det yttre. En del av tolkningen bygger på fördomar men resten är faktiskt rätt träffsäkert. Vi alla skickar ut signaler om vilka vi är och hur vi vill uppfattas av vår omgivning. Helsvart, brokigt, färgglatt, högklackat, bekvämt, sportigt, tillknäppt. Rent, skrynkligt, koordinerat, skrikigt, utmanande, ambitiöst, blygt.
Även om jag är intresserad av de yttre attributen så är det som göms invändigt ännu mer spännande. Ibland när jag står mitt i den överfulla tunnelbanevagnen och ser ut över ett myller av huvuden kan jag inte låta bli att tänka att vart och ett av dem gömmer ett helt universum av hemligheter, drömmer, upplevelser, dumheter, bekymmer, sorg, lycka, kunskap och Gud vet vad mer. Önskar ibland att jag hade förmågan att se in i deras liv. Vad gjorde den långa blondinen precis innan hon steg på tåget? När träffades det här paret som inte kan slita sig från varandra? Vad jobbar hon med? Varför haltar han?
Även om mycket knyter ihop oss så finns det lika mycket som skiljer oss åt. Vi är alla individer och var och en av oss unika på vårt eget specifika sätt. Det är det härliga med livet, att vi alla fyller en funktion i vår stora myrstack.
I knopp och hjärta 
