Återvinning


Återvinning av högsta rang! Gamla strumpbyxor och tennisbollar blir fysioterapeutiskt redskap för att få bort min låsning i bröstryggen. Trodde att jag hade en knuta men det var lite mer än så. Enligt sjukgymnasten mest troligt orsakad av bilkrocken i höstas då jag och världens gulligaste kollega råkade hamna mitt i en polisjakt med en biltjuv körandes mot trafiken. Av allt som kunde ha hänt är nog en låsning i bröstryggen rätt acceptabelt även om det gör ont. 

Allt mitt yogande visar sig ha bra resultat, fick beröm för mina muskler och rörlighet av sjukgymnasten. Hon tror t o m att just den goda formen har gjort att jag har kunnat parera den onda och låsningen så länge som jag har gjort. Vet ej om det är bra att vara en som biter ihop och kör när det gör ont men får väl ta det som ett styrkebesked. Ska fortsätta att träna och kurera mig med mitt hemmagjorda verktyg som jag absolut måste använda. Kommer stå mot väggen och massera ryggen resten av helgen. Det gör skönont kan jag hälsa.

Längtar bort

Längtar bort idag. Känner mig trött. Kan hända att någonting sitter i kroppen men mest troligt är det handlar om knoppen. Det mesta startar där. Mycket anspänning med deadlines och leveranser har dränerat mig på kraft. Skulle behöva en minisemester. Eftersom det inte går att få till just nu får jag istället drömma mig tillbaka till några härliga stunder. 

Body Combat or Combat with the Body

Ja, en fajt handlar det allt om. En kamp mellan viljan att orka och kroppens oförmåga att genomföra det som förväntas av den. Knoppen vill, vill, vill men kroppen stretar emot. Den vill inte foga sig. Sparken som ska nå upp till bröstkorgen hamnar snarare strax ovanför knät. Det kraftfulla armsvinget blir till en viftning och armhävningarna till armskakningar. Tantåldern gör sig påmind. Som tur är bryr sig denna tant inte så mycket om vad andra tycker så hon både viftar och sparkar på, friskt påhejad av en grym instruktör. Kampen mellan knopp och kropp fortsätter. I all evighet. Precis som träningsvärken. Och nej det är inte jag på bilden men skulle mycket väl kunna vara det om knoppen får som den vill.



En sund kropp med en osund själ

Yoga

Att en sund kropp hyser en sund själ vill man gärna tro på. I vilken ordning det ena ger det andra är svårare att klura ut. Att träning hjälper till att rensa tankarna, bli av med spänningar av både det ena och andra sorten och att orka med stämmer definitivt. Jag har hittat en mix som passar mig. Två träningsvarianter som står i motsats till varandra och just därför ger mig en bra balans.

Body Combat är min senaste passion. En mix av olika kampsporter i en koreografi. Här får jag utlopp för frustration och överskottsenergi. Lite lustig träningsform där man vifta med tomma slag mot en låtsas motståndare. Sparkar i luften gör man också. När vi är riktigt laddade, vilket vi oftast är i Haninge, skriker vi kamprop i kör så att håret reser sig på vår ledare. ”Mäktigt Haninge! Ni är bäst!” säger Marco. Kan hända att Marco far med en liten osanning men det bryr vi oss inte om. Vi vill tro att vi är bäst så vi skriker ännu högre nästa gång! Förlösande skönt.

På den andra sidan av ytterlighetslinjen hittar man yoga! En kärlek som jag har odlat i minst sju år. Älskar yoga! När jag började utöva denna meditativa träning hade jag fördomar om vad den stod för. Det kändes konstigt och lite märkligt att försöka fokusera så intensivt på andningen. Ännu svårare var det att få bort alla tankar som objudna dök upp precis när man försökte slappna av. Sakta men säkert har jag börjat förstå mig på både andningen och rörelserna. Nu tror jag inte att jag skulle klara mig utan min yoga. Skulle aldrig finna det där lugnet som jag så väl behöver.

Yoga är mycket svårare och mer krävande än vad betraktaren tror. Man rör sig knappt ur fläcken men blir både trött och varm av den. Varje övning utmanar kroppen på sitt sätt. Hur man klarar av övningen varierar från gång till gång. Dagsformen styr. Jag känner inte till en träningsform som har så många moment och så mycket variation som yoga. Det är alltid lika kul att få köra ett pass men en ny instruktör eftersom det med 100%-ig säkerhet dyker upp nya övning som man aldrig har testat tidigare. Man blir aldrig fullärd i yoga.

Inte blir man färdigtränad någonsin heller. Ett evighetsarbete. Ju äldre man blir desto jobbigare verkar det vara. Undrar varför det är så svårt att att uppnå den där sunda kroppen? Är det själen som spelar en ett spratt? Den vill hellre ägna sig åt mindre sunda aktiviteter som bullbak, trerättersmiddagar och gott vin. Vilken tur att jag numera är en mer balanserad person och börjar söndagen med ett yogapass så att jag kan avsluta den med en riktigt god middag 🙂 Det är balans det!