Det spökar

Haha och jag som trodde att det spökade hemma. Efter idag är jag ganska övertygad om att det där spöket håller till någon annanstans. Tror att jag såg det för ett ögonblick! Huga! Men mig skrämmer du inte så lätt spöket för jag kan skrämmas jag med. Buuuuaaahhh!

Vem är den skyldige?

Klockan ringer! Hör regnet i bakgrunden och bestämmer mig för att sova en halvtimme till och tvättar håret imorgon istället. Vem vill ut i regnrusket nu? Bättre att sova lite till. Ser att maken sover i sovrummet. Ovanligt! Han föredrar soffan i vardagsrummet av någon okänd anledning. Visserligen hävdar han att jag snarkar men det tror jag inte ett dugg på. Behöver bevis på det först innan jag ska tro honom.

När jag väl går upp ser jag att det är full belysning på i vardagsrummet. Vad har hänt? Tände Kjelle lyset när han förflyttade sig? Släcker och går in i badrummet. Där rinner vattnet från kranen för fullt. What? Spökar det hemma hos oss? Fattar ingenting! Ända tills busschauffören informerar om problem i tunnelbanan på grund av både strömavbrott och åska. Inser att jag inte kan klaga på min sömn direkt.

20140807-095606-35766057.jpg

För lika för vårt eget bästa

Jag har haft den stora förmånen att slippa uppleva kriget på Balkan. Direkt. Indirekt har alla vi som har rötter där drabbats. På ett eller annat sätt. Under en tid delade kriget upp oss i nya konstellationer. Frivilligt eller ofrivilligt har vi klustrat ihop oss i nationella eller religiösa indelningar. Mängder av människor har flytt eller flyttat, inom de forna länderna eller bortom till främmande länder.

Ibland har vi tagit ställning och ibland har andra tagit ställning i vårt namn. Alldeles för få har förstått eller förmått stå utanför. I alla fall inte då allt det hemska hände. För mig har det varit svårt att förstå hur det kunde hända överhuvudtaget och hur fort det gick från samvaro till krig. Hur rädsla och manipulation kan få människor att bli omänskliga. Kan inte låta bli att känna igen delar av hopplösheten och misstron i det som händer i Gaza och Ukraina idag. Det är svårt som betraktare att veta vad som är vad, rätt eller fel. Förmodligen lika svårt för den som är part i målet att vara självkritisk, man vill oftast rättfärdiga det som sker. Det man däremot med säkerhet vet är att det alltid är den lilla människan som får lida och betala det högsta priset. Men när är krig och dödande värt sitt pris?

Anledningen till att jag både grubblar kring och tar upp detta nu är min sommarsemester på Balkan. Har varit i Serbien, Bosnien och Kroatien. Tre sidor i Balkankriget. Spåren och uppdelningen finns förvisso fortfarande kvar, en hel del misstro också. Men trots att mycket återstår innan man helt kan lämna kriget bakom sig så går det inte att bortse ifrån något som alltid har funnits där fast många av oss lyckades förtränga det när det var som värst. Likheten mellan oss! Vi är mycket mer lika än vi är olika. Vi talar samma språk, vi äter samma mat, vi lyssnar på samma musik, vi har samma humor och framförallt vi har samma brister. Och vi trivs ju ihop. Det kanske är just det som är problemet att vi är för lika. Man bråkar oftast mest med den man gillar mest. Sitter man dessutom i samma båt blir lärdomen att det inte finns några vinnare utan enbart förlorare. Tänk om vi kunde lära oss något av andras misstag! Vad mycket elände man hade sluppit då.

Är man så är man

Såg den på Dino och ville ha en direkt. Är man ett så är man – ett Jordbrobarn. Eftersom jag är ett ville jag ha en egen. Nu har jag fått en alldeles egen av Dino! Tack Dino för att du är ett riktigt Jordbrobarn och för att du känner igen ett när du ser det! Stolt och glad över att vara ett!

20140804-222745-80865872.jpg

20140804-222745-80865724.jpg

Dags att jobba

På väg till jobbet efter en lång och skön semester. Det gäller att hitta lunket som funkar. Kan bli svårt att komma in i rätt stämning då vädret nästan kräver sol och bad. Får se hur jag mäktar med denna arbetsdag. I vilket fall som helst ska det bli kul att träffa arbetskamraterna! Here I come!

20140804-082437-30277998.jpg

Nu får det vara nog!

Äntligen hemma! Ytterligare en genomhostig natt, egen säng till trots. Vaknar återigen men igenstängt öga. Nu måste det bokas tid för ett läkarbesök. Lyckas missa den sista akuttiden hos husläkaren och får som straff sitta en timme i kö till Vårdguiden. Tursamt nog var sköterskan vaksam och hörde min hosta. Hon bokade en tid åt mig på närakuten. Så nu sitter jag här och väntar på min tur. Lösning i sikte!

20140801-133603-48963608.jpg

Sjuk vill man inte vara på bortaplan

Efter en genombesvärlig natt där torrhostan fick både hals och huvud att nästan sprängas fick jag samla ihop de sista krafterna för att orka med dagens ärenden. Lämna tillbaka lånebilen, städa lånelägenheten, packa väskorna, ett sista besök på skönhetssalong, shoppa, fika, äta kakor, äta glass, och nu även äta middag. Puh!

Ett ganska rejält oväder ska visst passera över Balkan just ikväll och imorgon. Hoppas på att inget står i vägen för en återresa hem. Börjar längta efter en hemmiljö att vara sjuk i. Funkar inte att vara krasslig på bortaplan.

See you soon guys!

20140730-210005-75605066.jpg

20140730-210004-75604491.jpg

20140730-210004-75604776.jpg

20140730-210005-75605404.jpg

20140730-210006-75606143.jpg

20140730-210004-75604173.jpg

<a href="https://bibizzzi.com/wp-content/uploads/2014/07/20140730-210005-75605766.jpg&quot;

Hejdårundan

Börjar sakta nalkas hemgång. Nu sker hejdå-tillsvidare-avskedsrunda. Ena släktingen efter den andra vinkar av oss för denna gång. Alltid lika vemodigt att skiljas åt eftersom vi aldrig riktigt vet när vi ses nästa gång. I synnerhet vad gäller de något äldre familjemedlemmarna. Det blir en del tårar och ledsna ansikten. Själv är jag svullen runt båda ögonen redan från start och har använt mig av filmstjärnetricket under dagen, solglasögon på även inomhus. Mycket lättare att mörka egna tårar.

20140729-185802-68282070.jpg

20140729-185802-68282453.jpg

Idyllen lindrar det onda

Efter en jobbig natt med lite sömn, mycket torrhosta och en hel del ryggont vaknar jag med ytterligare en åkomma, ett igentäppt öga. Kan det bli bättre? Samlar ihop mig så gott jag kan för att ge oss ut och få tag på ”pita” eller ”burek”, traditionell rätt som är tunn filodeg fylld med olika innehåll. Vi hade fått tips om ett kanonställe. Eftersom det är Ramadan idag och stora delar av Sarajevo firar borde vi ha fattat att de flesta ställena har stängt. Eid Mubarak till er alla! Pita får vi äta en annan dag.

Vi ger oss iväg mot Han Ploča och svärfars hemvist istället. Där blev det stekta ägg och nybakat bröd. Inte helt fel det heller. Tanken är att jag eventuellt ska uppsöka en akutmottagning för att se om någon av alla mina bekymmer kan medicineras bort innan avresa på torsdag. Medan jag funderar vilket det blir njuter jag av idyllen som vi befinner oss i och tänker att det kanske löser sig självt på något sätt. I alla fall lindrar den en del av det onda.

20140728-134217-49337504.jpg

20140728-134218-49338358.jpg

20140728-134218-49338772.jpg

20140728-134219-49339442.jpg

20140728-134217-49337892.jpg

20140728-135349-50029987.jpg

20140728-142056-51656697.jpg

Hoppa eller hoppas

Det mesta tycks inte gå min väg idag. Förkylningen har gjort att jag nästintill tappat rösten. Väderomställningen har fått min rygg att ge vika och vakna med ryggskott. Inte ens starka tabletter hjälper mot värken. Ute regnar det så sista soldagen på stranden uteblir. Hemgången kom därmed tidigare än beräknat. Vi packar snabbt ihop och beger oss mot Sarajevo.

Det positiva i sammanhanget är att resan går smidigare än beräknat genom ett regnigt men otroligt vackert Bosnien. Innan dess passerar vi det normalt sätt soliga Mostar. Eftersom det regnar stannar vi inte till vid den gamla bron. Synd, för strax efter hör vi på radion att den traditionella simhoppstävlingen från bron går av stapeln just idag. Hade varit najs att uppleva det. Vem vet kanske ett hopp från bron hade löst dagens ryggbekymmer. Hoppa eller hoppas det är frågan.

20140727-183240-66760438.jpg

20140727-183239-66759466.jpg

20140727-183240-66760102.jpg

20140727-183617-66977905.jpg