Jag har haft den stora förmånen att slippa uppleva kriget på Balkan. Direkt. Indirekt har alla vi som har rötter där drabbats. På ett eller annat sätt. Under en tid delade kriget upp oss i nya konstellationer. Frivilligt eller ofrivilligt har vi klustrat ihop oss i nationella eller religiösa indelningar. Mängder av människor har flytt eller flyttat, inom de forna länderna eller bortom till främmande länder.
Ibland har vi tagit ställning och ibland har andra tagit ställning i vårt namn. Alldeles för få har förstått eller förmått stå utanför. I alla fall inte då allt det hemska hände. För mig har det varit svårt att förstå hur det kunde hända överhuvudtaget och hur fort det gick från samvaro till krig. Hur rädsla och manipulation kan få människor att bli omänskliga. Kan inte låta bli att känna igen delar av hopplösheten och misstron i det som händer i Gaza och Ukraina idag. Det är svårt som betraktare att veta vad som är vad, rätt eller fel. Förmodligen lika svårt för den som är part i målet att vara självkritisk, man vill oftast rättfärdiga det som sker. Det man däremot med säkerhet vet är att det alltid är den lilla människan som får lida och betala det högsta priset. Men när är krig och dödande värt sitt pris?
Anledningen till att jag både grubblar kring och tar upp detta nu är min sommarsemester på Balkan. Har varit i Serbien, Bosnien och Kroatien. Tre sidor i Balkankriget. Spåren och uppdelningen finns förvisso fortfarande kvar, en hel del misstro också. Men trots att mycket återstår innan man helt kan lämna kriget bakom sig så går det inte att bortse ifrån något som alltid har funnits där fast många av oss lyckades förtränga det när det var som värst. Likheten mellan oss! Vi är mycket mer lika än vi är olika. Vi talar samma språk, vi äter samma mat, vi lyssnar på samma musik, vi har samma humor och framförallt vi har samma brister. Och vi trivs ju ihop. Det kanske är just det som är problemet att vi är för lika. Man bråkar oftast mest med den man gillar mest. Sitter man dessutom i samma båt blir lärdomen att det inte finns några vinnare utan enbart förlorare. Tänk om vi kunde lära oss något av andras misstag! Vad mycket elände man hade sluppit då.