Börjar sakta nalkas hemgång. Nu sker hejdå-tillsvidare-avskedsrunda. Ena släktingen efter den andra vinkar av oss för denna gång. Alltid lika vemodigt att skiljas åt eftersom vi aldrig riktigt vet när vi ses nästa gång. I synnerhet vad gäller de något äldre familjemedlemmarna. Det blir en del tårar och ledsna ansikten. Själv är jag svullen runt båda ögonen redan från start och har använt mig av filmstjärnetricket under dagen, solglasögon på även inomhus. Mycket lättare att mörka egna tårar.