Författare: I knopp och hjärta

Röjet kom tidigare än väntat

Borde ha fattat att ingenting blir som man planerar och att överraskningar är till för att rubba planer. Vårt planerade kvällsröj avverkades redan på eftermiddagen på stranden. Lite galen upplösning på dagen blev det. Först ett spontant lanseringsparty på Southern Comfort-baren. Andrea och jag var ute efter varsin stråhatt. Det enda som krävdes var att köpa två Somersby cider. Hon drog med sig ett norskt sällskap som solade intill oss och som hon känner sedan länge. Bara för skojs skull och för att bevisa att svenskar och norrmän visst kan umgås över gränserna. Jag var svenskan som skulle få norrmännen att tina. Intensivt och roligt blev det!

Strax efter utspelade sig en incident som inte alls hade något med de ännu mer överförfriskade och högljudda ickeidentifierbara turisterna att göra. De fortsatte att beställa ned drinkar till stranden. Nej, röjet kom från en ordningskvinna som på ett maktutövande sätt ville kontrollera att Andrea verkligen följde de nyinförda reglerna där outhyrda liggstolar skall vara ihopplockade efter kl 15 på dagen. Eftersom detta påpekande kom vid 17.30 tiden när flera gäster hade precis lämnat sina stolar och vi just då lanserade Somersby i baren hann Andrea inte plocka ihop allt på en gång. Det orättvisa påpekandet och tillrättavisandet från glädjedödaren, som för övrigt är en ortsbo och känd för alla, lyckades få Andrea ur balans för ett ögonblick. Ordningsvakten fick höra hur olämplig hon var för jobbet. Eftersom några &?!&€%! ord levererades dröjde det inte länge tills ordningsvakten kom tillbaka med en polis. Andrea hade blivit anmäld för att ha kallat henne för dum. Istället för att göra sig iordning för kvällen hamnade stackars Andrea i polisförhör.

Nyheten om händelsen spred sig som en löpeld genom byn och alla lokala undrade vad som hade hänt. Resten av kvällen inför vårt restaurangröj gick åt till att reta Andrea om de kommande konsekvenserna. Frane tyckte att Andrea skulle ta en sista ordentlig stund med sonen som hon kanske inte skulle se på några dagar om hon hamnar i häktet. Det var en ganska komisk situation som ett resultat av helt knasiga regler som ingen av uthyrarna förstod nyttan av. Medan vi väntade på vår biltransport upp till Galinac såg vi ordningskvinnan halta runt. Varför gör hon det helt plötsligt, undrade vi. Tänk om hon antyder något som inte har hänt?

Restaurangröjet blev ett miniröj istället eftersom lilla Rino hängde med oss och sov uppe på höjden i sin vagn. God mat, gott vin, en fantastisk utsikt och trevligt samtal avslutade den något kaotiska dagen.

Senaste nytt för dagen vad gäller ordningsvakten är att hon tydligen hade varit hos doktorn för att kolla benet. Byskvallret fungerar fläckfritt men ordningskvinnans intentioner är inte helt tydliga. Fortsättning följer…

Bosatt i vattnet

Kan John så kan jag tänker jag idag. Två inlägg på en dag är väl ingenting när man har hur mycket tid som helst att leka med. Inte för att det har hänt så mycket att skriva om utan mer för att det får tiden att gå.

Har förflyttat mig från under palmen till att bosätta mig i vattnet en stund. Krävde lite ansträngning det med men jag bet ihop. Krutgubben Zexxx däremot har hittat en tenniskompis och nu står dessa två nyfunna kombattanter på en tennisbana mitt på blanka dagen. Jag hoppas att han inte får värmeslag och att vår planerade röjkväll uteblir. Den vinnarskallen är inte att leka med.

Om vårt eget röj uteblir får vi nöja oss med några överförfriskade ickeidentifierbara turister som börjar ha det för glatt i restaurangen ovanför palmen. Värmen tar hårt på oss alla.

Laddar under palmerna

Det svänger rejält trots att vi tar det ganska lugnt. Om det inte är vädret som åker berg-och-dal-bana så är det förkylningen hos oss båda. Efter gårdagens återträff med en av de bästa uppsättningarna av serveringspersonal en restaurang kan uppbringa och en rejäl middag bestående av diverse havsfrukter väntade en hostig natt.

Dagen kommer spenderas under palmerna med en god bok. Laddar inför kvällens planerade restaurangröj med vår kroatiska ”we-whish-her-to-be-our” adoptivdotter Andrea och hennes make Frane. De unga nyblivna föräldrarna lämnar lilla Rino hemma för en partykväll med två svensk-serbiska gamlingar. Kan inte bli annat än lyckat.

Southern Comfort

Ordningen är återställd! Det fina vädret är tillbaka och nu kan vi klaga på värmen istället för regnet som jagade iväg oss från stranden igår. Som tur är kan vi när huden bränns och huvudet kokar över svalka av oss i det härliga havet. Allt detta får mig att verkligen inse hur svårt det är att göra människan nöjd. Vi hittar alltid något att beklaga oss över. Sällan helt nöjda. Med tanke på det känns det bra att vi tycks ha hittat rätt ställe att hänga på ”Južnjačka utjeha” eller ”Southern comfort” (får inte till en bra svensk översättning. ”Sydländsk tröst” låter helt fel och får tankarna att gå åt ett ekivokt håll). Här finns allt som vi sydlänningar behöver för att känna oss nöjda. Ett strandhäng med god dricka och en härlig vy. Mer behövs inte. Bis morgen!

Vila från semestern

Inte ens semester kommer utan ansträngning. Har längtat efter lite ledighet och härligt väder. Meningen var att det fina vädret skulle infinna sig i det södra Europa men något gick snett och vädret hamnade norröver. Missbedömning av oss.

Nu ska jag inte klaga för 25 grader och lite dis är perfekt om man vistas i stadsmiljöer som vi har gjort. Lite regn skadar inte heller. Svalkar av asfalten och gör det lättare att andas. Tråkigare är det när det regnar på en solsemester. Våra kroatiska vänner i Baška Voda beklagar sig över vädret i år. Enligt dem är denna sommar vädermässigt rena katastrofen. Turisterna är här men det fina vädret någon annanstans.

Har gett mig den på att fånga de solstrålar som tränger igenom molnen och få lite färg som jag kan ta med mig hem. Passar samtidigt på att både äta och dricka gott, kanske hjälper det mot den förkylning som vi båda har drabbats av. När vi väl kommer hem skulle lite vila från semestern sitta bra.

Resfeber

Så länge jag kan minnas har jag drabbats av resfeber. Blir hyperaktiv för att lindra oron och sysselsättning håller nerverna i schack. Varför denna oro uppstår förstår jag ej. Brukar släppa efter att alla punkter på checklistan är avbockade och man lämnar hemmet. När man väl sitter på flyget eller i bilen så är allt som bortblåst. Det är sällan som själva resan oroar mig.

Idag var jag således superaktiv. Hade hunnit packa det mesta redan igår så jag gav mig på annat idag. Städade hela huset, rensade ut, bytte gardiner, tvättade kuddar och kläder, iordningställde balkongen, handlade allt som jag inte hade hunnit med de senaste veckorna, tömde kylskåpet och transporterade blommor till annan ort för att de ska överleva vår semester. Hann även se Project Runway Allstars, äta fruktsallad och nu skriva detta. Puh! Full rulle hela dagen.

Har en bra stund på mig imorgon också och har redan planerat in vad jag ska bita tag i innan avfärd. Men först behöver jag sova lite. Så god natt så länge!

Du och jag

I vått och torrt

Och för alltid

Dag för dag

Du och jag

Är man ett lag

Gör det ingenting om en är svag

För när det vänder

Är styrkan i våra händer

När du behöver mig är jag där

Om jag är sjuk du mig bär

När vi två är ett

Kan ingenting gå snett

Bästa vän och min man

Vi kommer för alltid ha varann

Dag för dag

Bara du och jag

Av Biljana Ljuboje

Berättelsen om glaskulan

I samband med jakten på den förlorade nyckeln lyckades vi finna andra saker som vi inte hade sett på ett tag. Ur en av mina jackfickor grävde någon fram en glaskula. Ej att förväxlas med kristallkula! Även om jag har en otrolig förmåga att bära med mig saker i onödan så lämnar jag alltid kristallkulan hemma. Den upphittade glaskulan var en kula ämnad för skolgård och lek. Ni som någon gång har kastat kula vet att det finns olika storlekar på dem. Kulan från min ficka var av storlek större. Tänkte fota kulan för inlägget för att ni ska få en känsla för den men hittar den inte längre. I vilket fall som helst så finns det en liten söt berättelse bakom kulan. Den står Dario för. Han är mångsidig vår son, inte enbart slarvig. Här kommer den.

Lilla Dario var på utflykt med skolklassen. De besökte ett glasbruk. Efter rundvisningen belönades barnen med varsin glaskula. Alla barnen fick en egen kula utom en liten tjej. Av någon anledning hade man räknat fel och hon stod nu utan. Naturligtvis blev hon väldigt ledsen och började gråta. Lilla Dario med det stora hjärtat ville väldigt gärna behålla kulan som han hade fått men kände med flickan. Han förstod hur ont det måste göra att vara den enda som inte får glädjas åt den fina presenten. Han grubblade en stund. Ska jag eller ska jag inte? Jag vill ju ha kulan själv MEN hon är ju så ledsen. Han bestämde sig för att göra henne glad och gav bort den fina glaskulan som han själv precis hade fått. Min lilla hjälte! Vet hur stort det var för honom. På glasbruket uppskattade man hans fina gest och belönade honom med en alldeles egen glaskula, modell större. Det ni!

På något sätt lyckades jag själv så småningom förtjäna den av Dario. Att som mamma få något så värdefullt är stort och därför har jag burit med mig den sedan dess. I väskor och i jackfickor för att med tiden glömma berättelsen bakom. Som tur är hjälpte den tillfälligt borttappade bilnyckeln oss att gräva fram en massa saker så och en liten familjehistoria på köpet. Inget ont som inte för någonting gott med sig!

Jakten på den förlorade nyckeln

Om mamma Ordentlig och pappa Mañana får två söner vad blir det av dem tro? Jo, den ene sonen blir en Slarver och den andre en Vimse. Så det kan bli tänker ni. Hur gick det till tänker jag. Ha nu denna familjedynamik i beaktande när vår jakt på den försvunna bilnyckeln rullas ut.

Mamma Ordentlig har koll på det mesta så även värdefulla avancerade bilnycklar. Hon kör, som den matriark hon är, den stora familjebilen. På senare tid åker hon dock kommunalt till arbetet och lämnar därmed både bil och bilnycklar hemma. Pappa Mañana har, som den patriark han är, en egen liten skruttbil. Han kör den dagligen. Ibland, men bara i undantagsfall, får han låna den stora familjebilen. Sonen Vimse, som den utflugna sonen han är, lånar de två bilarna utifrån behov och sonen Slarver, som den VIP-familjemedlem han är och sist ut med att köra bil, är också den som kör bil mest av oss alla. Naturligtvis kör han då familjebilen. Av den anledningen är bilnyckel nr 2 i hans ägo.

Sonen Slarvers track record vad gäller förlorade värdesaker är rätt lång, Vimses något kortare men på grund av vimsighet ganska oklar, mamma Ordentligs nästan obefintlig och pappa Mañanas omöjlig. Därför är det förvånande när mamma, pappa och Vimse hittar en bilnyckel i skruttbilen. Någon utropar att detta måste vara Slarverns bilnyckel men mamma Ordentlig är säker på att den har ramlat ur hennes väska när hon satt i baksätet. Situationen som utspelar sig på Midsommarafton glöms bort av alla ända tills vi inser att det fortfarande saknas en nyckel.

Det är nu alla våra etiketter börjar spela oss ett spratt. Slarvern har garanterat slarvat bort den som allt annat han har slarvat bort. Kolla med Vimse om han har glömt att lämna tillbaka den sist han lånade bilen. Något är säkert, säger Vimse, och det är att det omöjligt kan vara Mañana som har slarvat bort nyckeln. Han får ju aldrig köra den. Jag har kollat alla mina jackor och väskor säger mamma Ordentlig. Finns inget. Jag har också kollat dina väskor, säger Slarver, och det finns inget. Slarver har dessutom gått igenom hela sitt rum, alla skåp, alla väskor, tvättkorg, skruttbilen, pappa Mañanas byxor och jackor. Utan framgång. Han vet att alla spår styr mot honom.

Sista utvägen är att kolla om polisen har en upphittad nyckel. I annat fall väntar en dyr lärdom som någon får betala. Frågan är bara hur mycket. Det är då som mamma Ordentlig går igenom sina väskor en gång till. Denna gång tillräckligt ordentligt. Och tro det eller ej men där låg den, precis där den ska ligga i mamma Ordentligs väska. Oj, så det kan bli!

Som tur är är sonen Slarver inte VIP-familjemedlem för intet. Han avkräver oss alla på en ursäkt för att vi ens kunde tänka oss att han skulle kunna vara skyldig till att slarva bort något så viktigt som bilnycklar. Han fick som han ville, både ursäkt och bilnycklar.

Precis innan Vimse ska åka hem till sig undrar han vad Slarver har gjort av hans kameraladdare? Och så var vi där igen….

Spänning på pendeln

Soft eftermiddag idag. En lång promenad med en dunderförkyld kollega John ända från Hammarby Sjöstad till Slussen. Därifrån blev det tunnelbana till Rådmansgatan. Vi var på uppdrag. Idag skulle vi äntligen hälsa på TSO för att smygtitta på vad de har för sig. De har alltid massor i kikaren och för mig var det extra roligt att få presentera dem för varandra, Fillesonen och John. Vi kunde konstatera att idéerna är på plats och det återstår bara lite för att konceptet också ska vara fullt sjösatt. Som planerat lämnade John bygget med en TSO-snapback som för övrigt klädde honom perfekt. Check!

Efter ytterligare en kort promenad längs med Sveavägen delade vi på oss John och jag. Hoppade på gröna linjen för att ta mig till Gullmars och snabbussarna men ångrade mig redan vid T-centralen. Orkade inte med trängseln. Fick bli pendeln istället. Det visade sig vara ett bra beslut även om jag inte slapp trängsel helt. För första gången på mycket länge spelade mobilen inte huvudrollen under min resa. Istället fokuserade jag på att tjuvlyssna på ett pågående samtal mellan två män som jag förstod båda var gifta eller sambos med balkantjejer. De avhandlade så många intressanta teman under den här turen, från fotbolls VM till semestrar i Kroatien, att jag helt enkelt inte kunde göra annat än spänna öronen. Fick anstränga mig för att inte hoppa in och tycka till själv eller svara på deras frågor som jag hade svaren på. Skulle bli för uppenbart att jag tjuvlyssnade på allt som sas. Å andra sidan talade de ganska högt och tydligt vilket inte undgick någon. Blev riktigt nyfiken på att få veta mer om dem men fick nöja mig med det som framgick så här långt eftersom männen hoppade av i Skogås. Fick istället följa ett annat kort spontant möte utspela sig framför mig. En mamma med en liten Maja som var så förtjusande att grannen bara måste tilltala dem. På spanska. Majas mamma visade sig behärska spanska utmärkt och konversationen utvecklade sig. Min nyfikenhet likaså. Hur kommer det sig att hon är så duktig på spanska? Precis innan jag skulle få svaret var vi framme i Handen och jag fick hoppa av. Äsch då. Vill ju veta mer….

Ibland är det riktigt spännande att åka lokaltrafik. Framförallt för nyfikna typer som en annan. Så många storys och så lite tid.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: