Vissa saker är så självklara när någon väl kommer på dem. Innan dess ser man dem inte ens fast de borde vara uppenbara. Hur kommer det sig? Därför är det så befriande med människor som vågar bryta mönster. Som ser det vi övriga inte ser. Som utmanar. Som agerar. Ron Finley är en av dessa eldsjälar som tar saken i egna händer. Han vänder något negativt till något positivt. Något fult och oanvänt till något vackert och växande. Som om det aldrig har funnits någon tvekan. Hur självklart som helst. Become a gangsta gardener – och må bra.
vardagsbetraktelser
Skor, skor och åter skor
En passion som jag har är skor. Älskar skor. Kan inte få nog av skor. Hur jag än gör och hur många jag än skaffar lyckas jag aldrig ha tillräckligt många av dem ändå. Alltid är det någonting som saknas och som man behöver komplettera sortimentet med. Fel skaft på stöveln till just denna klänning. Klacken är för låg. Klacken är för hög. Allt är bra men färgen är fel. För elegant. För casual.
Har upptäckt med tiden att mina skor blir skönare och skönare. Obefintlig klack och mycket utrymme för tårna. Rörelsefrihet. Stadig sula. Inget svaj här inte. Kan kanske ha kopplingar till min ålder eller förresten nääe, jag är bara sportig av mig.
Det har visserligen hänt att jag har åkt dit och köpt skor med riktigt hög klack även på senare tid. Ibland är det fest trots allt. Då börjar jag med höga klacken i en timme eller så. Plockar därefter fram mellanklackskorna från medhavd väska och står ut i en timme till för att avsluta det hela med de plattaste skönaste skorna jag kan hitta. Ska man dansa måste man göra det ordentligt. Sköööönt!
Vintern är lagom rolig för oss (läs: mig) skoälskare. Lite för instängt. Lite för klumpigt. Lite för lite variation. Av med stövlarna och bootsen. Frigörelsen väntar. Nu längtar jag efter att ta ut mina senaste snyggingar på en vårpromenad. Låta tårna sprida ut sig. Steg för steg mot solen och värmen.
Ett led av starka kvinnor
Vill bara dagen till ära hylla mina hjältinnor och kvinnliga förebilder. Min mormor, min mamma, mina mostrar. Vackra, kloka, envisa , starka, självständiga kvinnor. Er styrka och kraft har banat väg för mig.
Aldrig någonsin har jag behövt tänka tanken att jag skulle vara mindre värd för att jag är kvinna. Aldrig någonsin har jag behövt begränsa mig för att jag är kvinna. Aldrig någonsin har jag låtit någon förtrycka mig för att jag är kvinna.
Så mina hjältinnor jag vill tacka er för att ni har visat mig hur en stark kvinna ska vara. Jag lovar och svär att jag ska föra över den kvinnliga styrkan till kommande led, om än inte till mina döttrar eftersom jag inga har, men till mina sondöttrar om jag dem en dag får.
I knopp och hjärta 