Under hela min uppväxt har jag tecknat. Det var min absolut största passion. Ett sätt att fly verkligheten och sjunka in i en annan värld. Jag ville t o m välja det som ett yrkesval men vågade inte riktigt. Hur lever man på det? Man måste ha ett riktigt jobb. Så blocket gömdes och glömdes i samma veva som jag bestämde mig för att ekonomi, det är något för mig. Inte visste jag vad en ekonom egentligen gjorde men säkert var det mer tryggt än att teckna sig fram i livet.

Så länge sedan är det jag tecknade. Under åren har jag inte gett mig tid att betrakta eller att drömma mig bort. Livet kom emellan. Har istället haft fokus på att prestera och agera. Men nu ska det bli ändring på det tack vare en uppmuntrande son. Block och pennor i present ger mig en knuff i rätt riktning. Roligt när uppmuntran om förverkligande vänder riktning och sätter fokus på en själv istället för mina söner. Samtidigt är det pinsamt att man inte lever som man lär och inte ens har en bra förklaring till varför man har prioriterat bort den stora passionen.