I några veckor har vi följt dem radas upp på podiet. En efter en står de där, uppklädda, nervösa över att kastas ut i strålkastarljuset, förmodligen oroliga över den granskning som de vet komma skall men väl förberedda på det som ska förmedlas till folket. De är experter på det som sägs.

Klockan 14:00 varje dag bänkar vi oss framför tv:n, sätter på radion eller datorn och väntar med spänning på vad de ska säga. Dessa antihjältar, byråkrater som vi så ofta har beklagar oss över, har på kort tid förvandlats till våra riktiga hjältar. De som vi vänder oss till för att få råd och vägledning. Vi lyssnar noggrant.

Hur ska vi göra? Vad gäller? Hur nära ska vi sitta om vi sitter och fikar ihop? Får vi resa inom kommunen? Bör vi ha ansiktsmask? Vilka symptom ska vi leta efter?

Myndighet efter myndighet glänser i sin fulla prakt. Nu äntligen fattar vi vad de är till för. De har en uppgift och de fyller sitt syfte. De kan sin sak, och när det krisar, ger de oss det vi vill ha av dem – expertis och lösningar.

Sakta men säkert har de förvandlads och växt till sig framför våra ögon. De har ingett förtroende, skapat tillförsikt och trygghet i de vägval som vi gör tillsammans (det är så det känns, konsensus ni vet). Vi är alla delaktiga, vi har fått förklaringar och vi förstår vad de vill att vi ska göra. Det gäller bara för oss att göra det – självmant. Utan tvång.

Det är det här som resten av världen har så svårt att förstå och som gör att de tycker att vi svenskar är galna. Vad sysslar ni med? Hur kan ni gå utan munskydd? Varför är allt öppet hos er?

Jo, så här är det gott folk, vi litar på våra myndigheter. Deras ord är vår lag. Våra hjältar är inte machopolitiker som pekar med hela handen utan grå tråkiga byråkrater som vet vad de talar om. Vi litar på deras kompetens och låter dem leda oss igenom denna pandemi. De får glänsa i all sin prakt så länge det behövs. Våra hjältar!