man

Om och om igen

Upprepande eller gaggig? Något av dessa två kan helt klart appliceras på mig. Hur förklarar man annars att jag lyckas köpa exakt likadana sneakers som jag redan har hemma. Var ute efter nya svarta som alternativ till mina gamla som behövde vila ett tag. Letade i över en vecka  efter den rätta modellen vilket jag slutligen hittade. Kom hem plockade fram dem och jämförde med mina nuvarande. Det visade sig att de var exakt likadana! Av alla Nike modeller väljer jag på nytt exakt den modellen som jag redan har. Klart man börjar undra vad som inte är som det ska hos en? Hur kan jag inte komma ihåg hur mina nuvarande skor ser ut? Eller är det så att gillar man något så gillar man och får man välja vad man gillar så väljer man det som man gillar om och om igen?

Skulle man fråga min make så skulle han säga att jag alltid gör så – väljer om och om igen varianter av samma saker. Korta svarta rockar har jag ägt en massa. Svarta väskor att hänga över axeln och svarta stora väskor att bära extra grejer i. De utslita ersätts av nya liknande modeller. Tjocka tröjor, tunna tröjor, långa tröjor. Allt upprepas och är oftast svart. Överlag är svart något återkommande hos mig som jag skrev om i En periodare.

Svårt att analysera sig själv. Om jag ska försöka mig på det så skulle det kunna handla om att jag vet vad som funkar på mig och går på säkra kort. Eller så är det så att jag bara är extra förtjust i vissa saker och väljer alltid varianter av dem när jag kan. Vilken (o)tur för gubben min att jag inte har behövt ersätta honom med en ny variant. Min vana trogen hade jag väl efter långt letande kommit hem med samme man. Får väl låta maken hänga kvar men de nya skorna kanske jag borde lämna tillbaka och leta upp ett par som skiljer sig lite från de gamla. 

Rädsla för det annorlunda

Kan inte låta bli att förundras över de starka krafter som tvingar in oss människor att passa in i normen. Ju mer lika varandra vi är desto större acceptans får vi. Sticker man ut lite åt något håll får man vara beredd på att någon försöker rätta in en i ledet.

Har försökt förstå vilka mekanismer som ligger bakom detta fenomen. Är det Jante? Delvis. Men han verkar bara i Sverige så det är inte hela förklaringen. Kan det vara okunskap? I vissa sammanhang ja, i andra nej. Ibland tvärtom. Rädsla kanske? Absolut för det som man inte känner igen. Som är annorlunda. Egoism? Ofta. Bekvämlighet? Ja för det är enklast så. Man behöver inte sätta sig in och förstå. Otrygghet? Till största delen. Hänger ihop med rädslan för det okända.

För mig är det så konstigt att vi människor inte förstår och vet bättre. I Sverige bor vi i ett av världens tryggaste och mest utvecklade hörn. Vi är välutbildade. Vi är insatta. Relativt välmående. Vi har det bra ställt ekonomiskt, om man jämför med stora delar av övriga världen. Vi har rest och sett världen. Vi har inte krigat på flera hundra år. Vi har det bättre än de flesta andra helt enkelt. Och ändå klassar vi in varandra i grupper. Svenskar och invandrare. Svarta och vita. Kvinnor och män. Unga och gamla. Hetero och homo. Kristen och muslim. Vem bryr sig? Varför spelar det roll?

Världen är vacker för att den bygger på mångfald. Den är vacker för att vi alla har en plats och ett syfte att fylla. Det är dynamiken som skapas av olikheterna som driver världen och utvecklingen framåt. Skulle inte fungera om vi alla var lika och hade samma funktion. Så varför är vi så rädda för någon som inte är exakt som vi? För mig förblir det en gåta.