kontroll

Dagen med änglavakt 

Ett dumdristigt drag och livet förändras för alltid. En onödig omkörning trots all tid i världen. Ett ögonblick av ickekontroll. Bromsar, skrik och dunsar. En flygtur utför. Ned i ravinen. Inget liv som passerar förbi i huvudet. Endast ett lugn och en tystnad mellan dunsarna. Plötsligt tar det slut. Ett träd räddar oss. Vi ligger på passagerarsidan. En hjälte till make. Han agerar. Det gör också människorna som såg oss försvinna ned. De drar upp oss på vägen en efter en. Vi väntar på en ambulans som aldrig tycks komma. När den väl gör det kör den iväg oss, den lilla chockade familjen, i ilfart nedför samma väg som vi precis hade lagt bakom oss. På vägen ned frågar de ortsborna var sjukhuset ligger. Tänk om, tänk om…. Det är det enda som snurrar i mitt huvud. Jag gjorde misstaget som kunde kostat min familj livet. Av någon outgrundlig anledning landade notan på endast två stygn i huvudet på föraren, en totalkvaddad splitterny bil och ett livslångt kontrollbehov. Ett pris vi har råd med tack vare den änglavakt vi hade den dagen. För inget kan ha en sådan tur utan hjälp av högre makt. Exakt på dagen för 15 år sedan var änglarna med oss.

Släpp kontrollen och åk

Ni anar inte hur jag har våndats de senaste dagarna. Står inför några viktiga val och behöver bena ut vilket som är bäst för mig. På mitt typiska sätt försöker jag undvika alla eventuella fallgropar genom att sortera ut för och nackdelar. Å ena sidan, å andra sidan… Nästlar då in mig i så många oklarheter kring vilket ben jag ska stå på att det till slut blir omöjligt för mig att ta ett vettigt beslut. Istället träder magkänslan in och får lösa det olösta. Magkänslan bara kör över det logiska. Den vet vad den gör utan en massa fakta. Eller? Tänk om den väljer fel? Kan den ens välja fel? Blir det inte alltid rätt med magkänsla som radar?

Klart jag fattar att man inte ska överanalysera allt man gör men vissa beslut kräver lite hjärnverksamhet. Men samtidigt går det inte att lösa alla tänkbara problem och fallgropar i förskott. När man tänker efter så består livet bara av en massa val och det skulle bli omöjligt att förarbeta alla dessa val. Ibland ska man bara släppa kontrollen och åka med. Låt stunden styra och se var du hamnar. Oavsett om det går bra eller dåligt säger vi att det var menat att det skulle bli så. Ibland säger vi att det var ödet som ville något. Men i grunden är det de där valen som man gör själv som tar en genom livets labyrint. Om man hittar ut till slut hänger mer på tur än skicklighet.

Mina barn, som tursam nog i denna fråga är mycket klokare än mamma, brukar råda mig att släppa grubblandet och låta universum styra eftersom allt ändå faller på plats till slut. Så nu tar jag dem på orden och släpper kontrollen. Det är bara åk från och med nu. Swiiiish!

Hur det går med mina bekymmersamma val och var jag landar återkommer jag om lite längre fram. Ni kommer då också få veta vilken metod jag använde och om det var tur eller skicklighet som avgjorde valet.

När det oväntade händer

Jag är ett fullblods kontrollfreak. Erkänner. Ingenting som jag är stolt över. Ingenting som jag har djupat eller analyserat. Det finns säkert bra förklaringar till min ständiga oro, en oro för att det oväntade ska knacka på och skaka om min tillvaro. Låter förklaringen bero. Mer intressant för mig att fundera över är vad det är jag tror ska hända om jag tappar kontrollen. Tappar kontrollen som jag förmodligen aldrig har haft. Jag är medveten om det men ändå lurar jag mig själv om att jag har koll och på något vis kan gardera mig mot det oväntade.

Det oväntade kan vara något riktigt dåligt som man inte vill råka ut för, den oron är befogad, men det kan också vara något riktigt bra och det vill man inte gardera sig mot. Yrkesmässigt har denna egenskap varit enbart till godo, en projektledare med total kontroll, effektiv, många pluspoäng. Privat, inte lika effektivt. Möjligtvis effektivt glädjedödande om man frågar min familj.

Det oväntade hände för ett tag sedan, något som jag inte riktigt hade räknat med och som har skakat om min tillvaro ordentligt. Omorganisationer, uppsägningar och kompetensväxlingar har jag varit med om massor av gånger. De har svischat förbi mig. Oftast. Ibland har jag känt av dem mer än vanligt, som den gången när Lasse fick gå. Nu var det min tur. Jag ställdes inför ett vägval, att stanna eller söka ett nytt jobb. Tro det eller ej men mitt val föll på det ovissa och jag är numera arbetssökande. För ett fullblods kontrollfreak är detta tillstånd, som ni säkert redan har klurat ut, en enorm utmaning. Hur det går med det kommer ni få läsa mer om. Lovar. Hur just detta oväntade slutar, det återstår att se.