Min semestervecka i Makarska tar slut om några timmar. Istället för att passa på och ta några sista dopp och pressa i solen, fördriver jag tiden i skuggan på café DiVino. En ny och trevlig upplevelse, som ett vitt hav av renhet och ljus. Cafét ägs av Alen Bokšić. För den insatte i fotboll är namnet känt eftersom Alen är en av de stora kroatiska fotbollsspelarna. Väl värt att våga titta in här om ni är i krokarna. Ligger intill strandpromenaden. Man kan nästan doppa tårna i vattnet från cafét.

För 35 år sedan träffade jag min stora kärlek i Makarska. Vi fattade inte då att vi skulle bli ett par för livet sju år senare. Makarska har därför en viktig plats i mitt hjärta och det var roligt att upptäcka den på nytt. Verkligen på nytt för det är inte mycket som man känner igen. Orten har ändrat karaktär och är mycket mer turistig. Synd tycker jag. De yngre gästerna gillar säkert det.

Trots det har vi hittat många pärlor som vi varmt kan rekommendera. Förutom DiVino måste ni besöka restaurang Ivo som serverar ortens bästa fisk. Om ni vill lyxa till det lite kan ni med stor rekommendation välja rött eller vitt vin med, för oss alla kända namnet, Zlatan, som betyder ”gyllene”. Har inga kopplingar till allas vår Zlatan men lika kraftfullt och högklassigt som han är är också vinet.

Båtutflykt till närliggande öar Hvar och Brač är bra ombyten. Fantastiskt badvatten och genuina miljöer. På båten bjuds det på gratis ”rakija”, det lokala brännvinet, vilket kan bli lite för mycket för vissa turister eftersom det slår hårt mot huvudet i värmen. Kan bero på att en del shotar den istället för att smutta och njuta.

Under veckan har vi haft några riktigt minnesvärda möten, förutom Alen själv också våra hotell- och strandgrannar, en massa trevliga servitörer och barägare och till sist men inte minst några underbara ungar. Silvio, den lilla söta romska pojken som är ortens maskot samt Marija den sötaste och smartaste åttaåriga tjej jag har träffat. Men den mest intressanta upptäckten var Sadeta, en bosnisk kvinna boende i Norge, och hennes undersköna 12-åriga dotter Alma (jag tror att jag i henne har scautat en kommande supermodell). Sadeta är en säregen och helt underbart avväpnande varelse. Hon tar en med storm. Det är dessa möten som lämnar avtryck och avgör hur bra semestern blev.

Känner mig nöjd med denna vecka. Vem vet vilka resultat den genererar om 35 år.