Dagen med änglavakt 

Ett dumdristigt drag och livet förändras för alltid. En onödig omkörning trots all tid i världen. Ett ögonblick av ickekontroll. Bromsar, skrik och dunsar. En flygtur utför. Ned i ravinen. Inget liv som passerar förbi i huvudet. Endast ett lugn och en tystnad mellan dunsarna. Plötsligt tar det slut. Ett träd räddar oss. Vi ligger på passagerarsidan. En hjälte till make. Han agerar. Det gör också människorna som såg oss försvinna ned. De drar upp oss på vägen en efter en. Vi väntar på en ambulans som aldrig tycks komma. När den väl gör det kör den iväg oss, den lilla chockade familjen, i ilfart nedför samma väg som vi precis hade lagt bakom oss. På vägen ned frågar de ortsborna var sjukhuset ligger. Tänk om, tänk om…. Det är det enda som snurrar i mitt huvud. Jag gjorde misstaget som kunde kostat min familj livet. Av någon outgrundlig anledning landade notan på endast två stygn i huvudet på föraren, en totalkvaddad splitterny bil och ett livslångt kontrollbehov. Ett pris vi har råd med tack vare den änglavakt vi hade den dagen. För inget kan ha en sådan tur utan hjälp av högre makt. Exakt på dagen för 15 år sedan var änglarna med oss.

Midsommar med mina hjärtan

Något kyligare Midsommar än vad man skulle önska sig men ändå tillräckligt värmande i hjärtat. Det finns inget bättre än att ha familjen samlad, något vi inte lyckas få till tillräckligt ofta i vardagen. Dans, nubbe, lite gott att äta och så massor av skoj och gnabb. Glad för alla de stunder vi får till ihop, mina hjärtan och jag.

20140620-174452-63892771.jpg

20140620-174452-63892236.jpg

20140620-174451-63891295.jpg

20140620-174451-63891758.jpg

20140620-174452-63892857.jpg

Bild

Relationer som luften vi andas

In och ut ur relationer

Relationer har alltid fascinerat mig. Framförallt relationer mellan människor. De är lika viktiga för våra liv som syret vi andas in. Vissa av oss har en bättre syreupptagningsförmåga än andra men ingen klarar sig utan.

Vissa relationer väljer man att gå in i själv. Andra får man på köpet. Några är livslånga. En del klara inte ens av den kortaste stunden. Många är givande och anpassningsbara. Ett fåtal är tärande och destruktiva. Alla sorter finns. Utmanande. Roliga. Formella. Bejakande. Hämmande. Utflippade. De flesta är nödvändiga. Men oavsett form lämnar alla spår efter sig.

De där spåren fyller vår minnesbank med erfarenheter. De formar oss. De lär oss att välja rätt. Att inte göra om samma misstag som vi har gjort tidigare. Alla människor kan man inte klicka med hur man än vill. Hittar man rätt ska man hålla i så länge man kan. Funkar det inte är det lika bra att lämna och gå. Släppa taget. Gör det bara snyggt och med respekt. Skada inte.

De svåraste att hantera är förmodligen de som betyder mest. De ska man vårda ömt. Inte ta för givet. Inte ens då det är som mest självklart. Tänker på föräldrar. Barn. Syskon. Vänner som alltid är där. Eller är de kanske inte det?

Sen finns det de viktigaste som lämnar de djupaste avtrycken och som bara utgörs av kärlek. De är speciella och säregna. De är nyckfulla och svåra att förstå sig på. Ids inte försöka göra det för det har så många andra gjort före mig. De är ändå omöjliga att få grepp om. Men de är de nödvändigaste som man bara inte kan vara utan. Som fyller lungorna med syre. Som gör att man lever. De ska man vårda och hålla i. Tro på och aldrig släppa taget om.

Så idag hyllar vi kärleken!

Bild

Familjemys

Familjemys

Älskar våra söndagskvällar. En liten tradition där familjen är i fokus. Vi umgås runt middagsbordet, snackar, äter, dricker, retas och myser. Oftast är middagen tillagad hemma men ibland funkar även en skön stund på annan plats. Denna gång avnjöts söndagsbuffén på Grill. Mys, mys.