#bloggar

Bild

Ett led av starka kvinnor

Ett led av starka kvinnor

Vill bara dagen till ära hylla mina hjältinnor och kvinnliga förebilder. Min mormor, min mamma, mina mostrar. Vackra, kloka, envisa , starka, självständiga kvinnor. Er styrka och kraft har banat väg för mig.

Aldrig någonsin har jag behövt tänka tanken att jag skulle vara mindre värd för att jag är kvinna. Aldrig någonsin har jag behövt begränsa mig för att jag är kvinna. Aldrig någonsin har jag låtit någon förtrycka mig för att jag är kvinna.

Så mina hjältinnor jag vill tacka er för att ni har visat mig hur en stark kvinna ska vara. Jag lovar och svär att jag ska föra över den kvinnliga styrkan till kommande led, om än inte till mina döttrar eftersom jag inga har, men till mina sondöttrar om jag dem en dag får.

Rädsla för det annorlunda

Kan inte låta bli att förundras över de starka krafter som tvingar in oss människor att passa in i normen. Ju mer lika varandra vi är desto större acceptans får vi. Sticker man ut lite åt något håll får man vara beredd på att någon försöker rätta in en i ledet.

Har försökt förstå vilka mekanismer som ligger bakom detta fenomen. Är det Jante? Delvis. Men han verkar bara i Sverige så det är inte hela förklaringen. Kan det vara okunskap? I vissa sammanhang ja, i andra nej. Ibland tvärtom. Rädsla kanske? Absolut för det som man inte känner igen. Som är annorlunda. Egoism? Ofta. Bekvämlighet? Ja för det är enklast så. Man behöver inte sätta sig in och förstå. Otrygghet? Till största delen. Hänger ihop med rädslan för det okända.

För mig är det så konstigt att vi människor inte förstår och vet bättre. I Sverige bor vi i ett av världens tryggaste och mest utvecklade hörn. Vi är välutbildade. Vi är insatta. Relativt välmående. Vi har det bra ställt ekonomiskt, om man jämför med stora delar av övriga världen. Vi har rest och sett världen. Vi har inte krigat på flera hundra år. Vi har det bättre än de flesta andra helt enkelt. Och ändå klassar vi in varandra i grupper. Svenskar och invandrare. Svarta och vita. Kvinnor och män. Unga och gamla. Hetero och homo. Kristen och muslim. Vem bryr sig? Varför spelar det roll?

Världen är vacker för att den bygger på mångfald. Den är vacker för att vi alla har en plats och ett syfte att fylla. Det är dynamiken som skapas av olikheterna som driver världen och utvecklingen framåt. Skulle inte fungera om vi alla var lika och hade samma funktion. Så varför är vi så rädda för någon som inte är exakt som vi? För mig förblir det en gåta.

En infångad dag

Vissa dagar, de bra dagarna, vill man inte ska ta slut. Det är de dagarna som bara flyter på, överraskar och fyller en med positiva känslor. Idag hade jag en sådan dag. En infångad dag. En rolig dag.

Att våren nalkas kan ha påverkat mitt sinne. Började med att byta ut stövlarna mot sköna sneakers. Traskar vidare mot pendeln på väg in till ett möte med min coach. Två stationer senare fylls vagnen med glada uppspelta barn i gula västar, som små ankungar på led. På väg in till stan. De ska på utflykt. Hela vagnen fylldes av tjatter och skratt. Jag fylldes av glädje.

Har lyckats få numret till min sedan många år förlorade frisör. Ringer henne för att överraska och boka tid. Möts av världens gladast tjej som blir genuint överraskad och glad åt att vi har återfunnit varandra. Ska bli sååå kul att träffas igen efter minst 25 år. Ser verkligen fram emot lördag.

Äter lunch med Fille. Vi äter koreanskt för första gången. Fantastiskt gott! Känns vuxet och trevligt. Tänk att jag har en vuxen son. En skäggig snygging som jag kan prata seriöst med.

Skyndar iväg till coachen. Idag är jag mycket gladare än sist vi träffades. Det märks redan i korridoren. Jag är bubbligare, pratigare och förmodligen mer mottaglig för både kritik och tips. Jag är på rätt väg och närmare målet. Snart helt nöjd med mitt CV.

Träffar Anna och lilla Olivia över en fika. Härligt att få gosa med den lilla prinsessan. Mysigt. Efter en stund dyker Jeanette upp. Nu är vi tre stycken före detta kollegor som sitter och skrattar åt det tragikomiska i att vara arbetslös. Roliga anekdoter om jobbsökarsituationer avlöser varandra. Är du över femtio med bra a-kassa gör dig inget besvär att söka jobb som  begravningsentreprenör. Ingångslönen är betydligt lägre än din a-kassa. Vi börjar se en massa fördelar med vår arbetslösa tillvaro. Det kanske inte är så tokigt att slippa jobba ett tag. Vi är många som sitter i samma båt och det är roligt att träffas och peppa varandra. Vi är tajtare nu än vi någonsin har varit.

Vi skiljs åt och jag åker tillbaka hem. Öppnar dörren och inne är det nystädat. Som pricken över i:et.

En bänkad Zlatan

I vår familj är vi tokiga i idrott. Nästan all idrott slukas frekvent. Okej då, kanske inte all, men merparten. Bara det handlar om tävling så är vi på. En bunt vinnarskallar är vi. Enligt familjens egna inofficiella stickprovs mätningar är jag vinnarskallarnas vinnarskalle. Jag är den som inte tävlar om jag inte är säker på en vinst. Ett påstående jag själv har myntat.

Som sådan har jag alltid tillhört laguppställningen. Det fattas bara annat. En given plats. Ett tydligt uppdrag. En i laget. Schyst kondis. Bra fart. Slitvarg. Målfokus. Skojig typ. Skrattar mycket. Har talang. Kanske lite uppkäftig. Gillar inte att stöpas i en form. Kan gnälla lite när det går dåligt men ger ändå allt på plan. Låter det bekant? Ni kanske känner igen typen? Klart ni gör. Jag är han. Fast en kvinnlig sådan. Okej, kanske inte just som han. Men nära.

Jaha, du vet, vi har kört det här spelsystemet ett tag och det håller inte riktigt. Vi behöver förnya oss. Ny laguppställning och ändrad speltaktik nästa säsong. Din spelartyp är inte helt given i laget så förbered dig på…bänken.

Bänkad! Jag?! Hur kan man bänka Zlatan?? Vinnarskallarnas vinnarskalle. Men det är så jag känner mig. Som en bänkad Zlatan. Lika arg som han skulle ha varit över att sitta på bänken. Lika otålig på att få komma in i spelet igen. Lika angelägen om att få tillhöra ett vinnande lag. Så hör upp alla tränare där ute, inte vill ni ha Zlatan på bänken? Eller?