Snudd på toppnotering igår

Vad hände? Helt plötsligt skenade besöksstapeln upp till de höga höjderna där jag bara har vistats en gång tidigare. Ett vanligt inlägg gånger 10+ så hamnar man någonstans i närheten av gårdagens besöksnivå.

Inte den blekaste vad som kan ha hänt. Var det rubriken Mr & Mrs som lockade eller kanske det vackra paret i bild? Trodde några att jag hade gift bort någon av sönerna eller visste lördagens bröllopsgäster att jag skriver och bevakade vad som skulle komma ut? Letade alla övriga läsare efter något annat egentligen? Kanske trodde de att texten var på engelska.

Vet verkligen inte vad som orsakade denna tillströmning men kan inte låta bli att fascinerad över hur fort de hittade till min lilla blogg, även om det nu var av misstag. Kul är det när det händer lite.

Firar 1 år med er

Wiiii, tänk att ett helt år redan har passerat sedan jag gjorde det första inlägget den 23 februari förra året. Tiden flyger när man har roligt och det har jag verkligen haft. Trodde inte att jag skulle få så fin respons som jag har fått av er. Ni har bidragit till att skrivandet har fått en central plats i mitt liv. Hur många kan skryta med att de efter bara några månaders bloggande har fått tituleras Debattör och fått en helsida i Aftonbladet? Helt galet!

Ni har gjort det möjligt för mig och därför vill jag rikta Ett stort TACK till alla er som följer mig!

20140301-193115.jpg

Fikasugen och bubblig

Snart har jag bloggat i en månad. En konstig företeelse egentligen. Som att tala rakt ut i universum. Inte vet man om någon hör eller bryr sig om det man säger. Kan också liknas vid att man talar högt för sig själv ute bland folk. Omgivningen kan tolka det på många sätt. Visserligen kan jag se hur många som har varit inne på sidan men inte mer än så.

– Bla, bla, bla….

– ……. (Tystnad)

– Bla, bla, bla…

– ……. (Tystnad)

Trots tystnaden som möter mig när jag skriver av mig och det blygsamma antalet läsare (förutom Jordbrobarnen som med den übersociale sonens hjälp spred sig till nästan 800 pers, jihiiii) så är det här bland det roligaste jag har gjort på mycket länge.

Bloggandet gör att jag får skriva av mig en massa tankar och det lättar på trycket. Ger mig distans. Men det viktigaste och det bästa av allt, helt otippat, är att bloggen har blivit ett substitut för mina arbetskamrater. Sitter man hemma och surfar efter jobb så jobbar man lika hårt som man någonsin gjorde när man jobbade på jobbet. Det man inte har och saknar mest av allt är någon som sitter mittemot och som man kan spontanbubbla med. Man saknar kompisar. Och jag som älskar att stångas och retas med folk. Skoja och skratta även när man sliter hårt. Ta en kort fika. Andas och sedan fortsätta jobba. Det är ju det som gör att man orkar.

Så mina vänner Micke, Ullis, Anders, Anna, Ola, Britt, Charlotte, Tina, Åsa……. och Helena när ni läser min blogg ska ni inte tänka att jag är konstig. Tänk istället. Billan är bara fikasugen. Och bubblig.