Bra fredagar

Varje fredag borde vara så här skön som denna. Den började med jobbfrukost på Strandvägen 1, något som min nuvarande grupp praktiserar med jämna mellanrum. Ett annat sätt att teama ihop sig. Förutom att frukosten var grymt god så lyckades jag med valet av en blå smoothie utmana min för dagen vita blus. Hur jag trots sugrör och flaska skvätte ned den med två små blåbärsfläckar övergår mitt förnuft. Klant är enda förklaringen. Fick låsa in mig på toa med en flaska diskmedel i hopp om att få bort så mycket av det blåa som möjligt. Lyckades ganska bra.


Blusen utmanades vidare av både thaimat till lunch och chockladtårta till eftermiddagsfikat. Vi firade några uppnådda milstolpar med tårta och chefens pappa som fyller 70 i helgen genom att låta avdelningen testa de införskaffade festattiraljerna. Denna gång utmanade jag Tom Sellecks mustasch. Läskigt klädsamt! 


På vägen hem svängde jag förbi Kungsträdgården. Kunde inte låta bli när jag såg hur det myllrade av folk där. Det gjorde mig glad. Tänkte på att Stockholm trots den olyckliga fredagen för några veckor sedan inte ger efter utan har återtagit fredagarna med full kraft. Underbart att se!



Återstår att utgöra hejaklack på sonens hemmamatch. Division 2 är ingen lekstuga så jag får ladda med en massa positiv energi så att resten av fredagen avslutas lika bra som den började. Trevlig helg på er!

Vill man vara fin…

Laddar inför kvällens pass. Har ju fått ordinerat övningar som jag måste göra minst tre gånger i veckan. Ett återbesök hos min nya sjukgymnast är inbokat på måndag och jag kan inte komma dit utan att ha följt hans instruktioner. Klarar inte av att köra med vita lögner så jag tränar pliktskyldigt. Är egentligen inte lika road av att gymma som att gå på pass men försöker kombinera ihop övningarna med passen. De blir som en uppvärmning innan.

Att det ska krävas så mycket för att hålla denna kropp i gott skick. Man kan inte fixa till den på samma tid som man kan få den att förfalla. Det är ett ständigt pågående arbete.  Utan avbräck och med större och större ansträngning. Om man ska orka finna energi för det måste man tycka att det är kul eftersom det inte finns några genvägar att snedda över. Bara att bita ihop och köra. Vill man vara fin får man lida pin.

Gillar chefen

Har en härlig chef. Fattar inte riktigt hur hon mäktar med allt, tufft jobb och tre små barn hemma, men hon gör det. Full koll dessutom. Trots belastning och förväntningar tar hon saker med ro. Jag är imponerad. 

Idag hade jag en situation som skapade en viss frustration hos mig. Diffusa gränssnitt som innebar att okända förväntningar helt plötsligt riktades mot mig. Berättade detta för chefen och förväntade mig en mer pragmatisk reaktion, en som de flesta chefer brukar ha, varken för eller emot. Men inte från min chef. Hon sa istället ”Du Biljana de är bara lite stressade över situationen. Gör så här bara….brrrrr!” och så demonstrerade hon med hela kroppen hur jag skulle skakar av mig både frustration och felaktiga förväntningar. När jag försökte säga två ord till på samma tema log hon glatt och skakade om kroppen på nytt ”Så här bara…brrrrrr!”. 

Fattade budskapet men det tog mig en stund. Hon har min rygg och det känns tryggt. Kan man annat än att gilla den chefen! 

Ny vecka, nya mödor

Vilket aprilväder vi har. Som om måndag inte räcker för att det ska kännas jobbigt nu utmanar även vädret ens goda humör. Grått och blött. Ingen höjdare.

Det där började jag skriva igår och glömde helt avsluta inlägget. Bröt därmed min planerade 100 dagars svit som nu fick ett ofrivilligt avbrott på en dag. Får ta igen det genom att skriva två inlägg en dag eller förlänga perioden med en dag. Så det kan bli. Hade inte reagerat själv om inte Ullis saknade gårdagens inlägg och blev orolig. Tack kompis för att du har koll på mig!

Nu fick det bli ett hybridinlägg istället. Ganska skönt för jag har inte riktigt tid att skriva idag. Har tränat och ska duscha och äta nu. Lite vila förhoppningsvis på det och så ladda inför nästa arbetsdag. Ha en bra kväll folks!

Check…

Må bra dag. Pampering myself. Frissan med massage. Thaimat och samtal om livet med sonen. Över en kaffe och lite godis. Inga måsten och bara positiv energi. Så ska en ledig dag vara. Älskar det!

Förresten underbart att ha vuxna barn. Jämlikar som nu har så mycket att dela med sig av. Så tillfredsställande att kunna luta sig tillbaka med vetskapen om att de fixar det här för nu står de på egna ben och vet vad de vill. Och lite får man spegla sig i glansen. Ja, det är min son. Honom har jag fostrat. Check!

Lovar inget

Inget långrandigt från mig idag. Kommer hålla mig kort. Skönt att arbetsveckan är över och att det nu är helg! Ämnar njuta av den så mycket jag kan. Mjukisarns är på, soffan ockuperad och favoritprogrammen redo. Försöker hålla mig vaken en stund men lovar inget. Det får bli en mjuk fredagsutzoomning för min del. Önskar er alla en härlig helg!

Stormen under lugnet

Ni vet den där känslan när det pågår en mindre storm under ytan men ingen ser den eftersom du är kolugn utåt. Så är det för mig just nu. Skulle kunna få panik bara jag tänker på någon av de hundra sakerna som oroar mig och som behöver lösning men på något sätt lyckas jag behålla lugnet. Betyder det att jag stänger av eller att jag äntligen har fattat att panik inte hjälper vet jag inte riktigt. Vilket som är det en rätt bra metod. Håller jag ut tillräckligt länge kanske problemen ebbar ut av sig själva. Kan vara så att jag har blivit visare med åren och förstår att oro inte leder någonvart eller så är jag bara avtrubbad. En del saker kan man lösa genom att välja väg, hålla fast vid den och inte vända sig om. Så fort ett beslut är taget är det lättare. Velandet och övervägandet är det jobbiga och förlänger plågan. Så jag tänkte mig att jag ska blunda, hoppa och ta smällen. Om den kommer. Gör den inte det, då är allt som det borde vara. 

Vad gör man inte för sushi 

Det kan inte ha undgått någon att jag gillar sushi. Minst två luncher per vecka blir det. Finns två bra men väldigt olika alternativ att välja emellan nära min arbetsplats, Sushi Yama i PK-huset och så Koyama på Mäster Samuelsgatan. Om Sushi Yama andas koncept och mekanisk hantering så är det precis tvärtom på Koyama. Där kör man ett eget unikt uttryck som jag till stor del kopplar till ägarinnans personlighet. En vass och bestämd kvinna med full koll på beställningar och personalen. Alltid långa ringlande köer av folk som bara måste ha deras sushi. 

Jag kan inte riktigt låta bli att dra paralleller mellan dem och The Soup Nazi (video) i Seinfeldavsnittet som handlar om den kräsne och krävande ägaren av en soppservering vars kunder gjorde allt för att få äta den goda soppan. Ingen ville hamna i onåd hos honom för då kunde man bli bannlyst från soppan. Lite så känns det även här. Ägarinnan (tror jag att hon är för hon agerar så) är sträng men sushin är riktigt god så man köar tålmodigt och nickar snällt när man beställer. Idag hade hon inte full koll på en av tjejerna som missade att skicka med pinnar med min beställning så jag fick äta min sushi med händerna och en viss hjälp av en gaffel, ve och fasa! Kommer inte på tal att jag beklagar mig för henne för inte vill jag riskera någonting inför framtida köp 😁.

Funkade på mig

Något hände på torget idag. Väckte min nyfikenhet inifrån ett konferensrum. Varför står den där skylten där? Vad står det på den? Vad betyder det som står där? 

Man kan lätt säga att skylten gjorde sitt jobb. I alla fall funkade den på mig. Jag blev nyfiken och tog reda på i vilket syfte den fanns där den fanns. Vet inte om jag är målgruppen och hur många andra som reagerade och agerade men det jag fann var helt ok.