Allvar

I männens dåtid

Tillståndet från den ena dagen till den andra pendlar. Det följer utmaningarnas karaktär. Idag ansökte jag om ett nytt pass. Håret var fixat redan i lördags så den delen hade jag koll på. Resten kunde jag inte påverka. Sönderstressad från igår med lätt huvudvärk och svarta ringar under ögonen, då glasögon som vanligtvis täcker över det mörka inte får användas, fick jag till slut just ett sådant passfoto som jag försökte undvika. Lärdomen av detta är, som många gånger tidigare, att vissa saker kan man inte parera för. Det blir som det blir. I slutänden, vem bryr sig om mitt passfoto mer än jag själv.

För övrigt är det den internationella kvinnodagen idag. Under åren har dess existens väckt större och större irritation hos mig. Det går att följa i mina texter på detta tema, skrivna den 8 mars 2013, 2014, 2015 med undantag för 2016 då bloggen låg nere. Nu är vi här igen. Det är den 8 mars 2017. Vad har hänt sedan sist? Ingenting. Vi är där vi var senast. Fortfarande i männens dåtid. Att nå fram till grabbarnas nutid tycks omöjligt. Kommer krävas många kvinnodagar innan vi är ikapp.

Några inslag från vår gemensamma nutid:

  1. I ett av världens mest jämlika länder – Sverige
  2. IMG_7975I Serbien där en kvinna dödas var femte dag och där all statistik säger att kvinnor ligger efter på alla mätbara plan delas mängder av blombuketter ut idag.
    Grattis på kvinnodagen tjejer! Ni är uppskattade åtminstone en dag om året.
  3. En frisk fläkt och absolut en förebild på alla plan är Vedrana Rudan, en kroatiska som är modig, provokativ och rolig på samma gång. Oavsett om det handlar om sex, kyrka, nationalism, feminism eller politik, skräder hon inte orden. Hon sticker ut hakan. Utan pardon. Kostnaden, den står hon för själv. Texten hon skrev tillägnad dagens datum bränner ordentligt. Den är svårsmält till och med för mig. Hade så gärna översatt den till svenska men jag är varken skicklig eller modig nog. Ledsen för det. En hint kan ni få om jag säger att rubriken lyder ”Visa mig din mu*ta” . För er som förstår, håll till godo.

Tacksamhet

Man kan aldrig förutse hur livet ter sig från en dag till en annan. Den här tisdagen har varit tung och krävande. Den har kännts som en kraftig käftsmäll följt av ett långt andningsuppehåll och en oviss väntan. En mammas mardröm om det inte vore för ofantliga mängder tur och kanske en och annan skyddsängel. Tacksam för att allt slutade bra!

Tåg mot ovissheten

Här sitter jag och mår bra. Äntligen är vädret så som det ska vara en vacker sommardag. Vaknade. Tog det lugnt. Drack kaffe med maken. Tittade på sonens fotbollsmatch. Vinst såklart. Härlig promenad hem. Längst med gårdarna grillades det. En och annan låg i gräset och solade. Inga höga ljud. Inget kaos. Ingen panik. Inte här i alla fall.

Någonstans långt bort, i ett annat land, finns kaoset. För långt bort för våra ögon att se. För långt bort för våra öron att höra. För långt bort för våra hjärtan att känna. Hungriga, trötta och desperata flyende människor försöker trycka in sig i överfulla tåg som ska ta dem vidare mot friheten och tryggheten. Till EU. Där finns lugnet. Tror de. Lugnet och en välkomnande famn. Bara de får plats på tåget.

Bilderna med de överfulla tågen gör mig så ledsen. Vet de inte? De är inte önskade. Vi har inte råd. Vi har inte tid. Vi har inte plats för dem. Överfulla tåg på väg mot ovissheten har vi sett förut. En Golgata genom Europa. Förbi taggtråd och stängsel på väg mot det eviga lugnet och tystnaden.

Alla åsikter gills

Plötsligt blev det uppenbart för mig hur vissa saker hänger ihop. I landet lagom där allt ska vara så PK som möjligt är det viktigare hur man säger saker än vad man faktist säger. Förvånar mig inte att man därför alltför sällan adresserar känsliga teman i det offentliga rummet. Vissa saker rör man inte i för tänk om någon kanske känner sig trampad på tårna. En form av självcensur råder så det man tänker säger man inte utan behåller för sig själv. Om man mot förmodan ändå vågar yppa något som kan uppfattas som för direkt eller kontroversiellt finns det risk för att man blir uppäten av vargar (=inrättad i ledet).

Vi löser ingenting genom att tiga. Vissa saker måste lyftas och luftas. Även de känsliga, besvärliga och kontroversiella frågorna måste diskuteras av alla. Inte bara av experter utan även av lekmän som en annan. Det kanske blir fel. Det kanske blir känslosamt men det behöver sägas. När fokuset skiftar från själva budskapet till sättet man framför det på finns det anledning att känna oro. Kan inte bara vara vissa utvalda förunnat att tycka. Alla som har en åsikt måste få framföra det på sitt sätt utan att bli tystade.

140 miljoner barnbrudar

Det finns ingen vettig förklaring som kan berättiga barnäktenskap. Varken heliga böcker eller skenheliga syften räcker till för att tillåta en vuxen att gifta sig med ett nioårigt barn. Kultur har det inte med att göra enligt mig. Maktutövning, pedofili, manschauvinism och barbari är vad det är. Hur en stat kan genomföra lagar som tillåter att flickor blir andra gradens medborgare och en handelsvara övergår mitt förnuft. Dessa barn är det inget annat än moderna slavar. Barn som föder barn och riskerar sitt liv och hälsa på kuppen. Skrämmande människosyn. Om det är något vi behöver agera på så är det mot barnäktenskap och utnyttjande av barn oavsett var det sker, i väst eller öst.

Läs denna läsvärda, men av mig ej källgranskade, artikel om förhållandena i bl a Iran.

  

Denna dagen – ett liv

Livet kan tvärvända på en femöring. Helt uppenbart! Planer man gör vänds upp och ned på en sekund. Ett samtal utanför förväntad tid är alltid skrämmande. Vad kommer sägas? Spänn öronen. Stålsätt dig. Visste att det var allvar. Ändrade planer. Ingen träning. Upp och hoppa. Åk. Finns inget jag inte skulle göra för dig. Här är jag. Omskakad för ett ögonblick. Orolig av att se dig inte må bra. Du vet att jag är så jag försöker att inte visa det för dig. Skit! Här sitter vi och i Tantolunden hoppar massvis av glada löpare. Snart kommer de gå nöjda längst med Stockholms gator färgade i alla regnbågens färger. Vi har vårt universum och de har deras. Ute är det ömsom regn ömsom sol. Ingen vet vad den andre döljer. Skönt! Det lättar. Allt kommer lösa sig. Återgår till neutralt läge. Nu lyser solen igen och fåglarna kvittrar där ute. Och ikväll tävlar Måns för Sverige.

Denna dagen – ett liv

Citatet av 1700-tals romantikern Thomas Thorild, som farbror Melker i Saltkråkan brukade använda, kom på tal under middagen igår. Då kopplade vi det till Ellen Key, en av våra tidiga feminister, som hade citatet hängande i sitt hem. Idag blev jag varse det. Ett citat som står för ett djup och en helt relevant sanning för just denna dagen och alla andra dagar. Varje dag är ett liv. Våra liv. För dig kan denna vackra dag vara den sämsta och för mig den bästa tänkbara. Vi vet aldrig vad som händer just idag. Ta tillvara på varje ögonblick för det är det enda vi har.

Livsviktiga SMS

En tankeställare och uppmaning till alla oss. Det handlar om sekunder. Vilka livsviktiga SMS måste vi skicka samtidigt som vi kör?

  • Köp mjölk på vägen hem.
  • När är du hemma?
  • Kolla här….
  • Ska vi ses snart?
  • lol 🙂

Inte textar vi varandra om det är akut, akut. Då ringer vi.

Tänk efter innan

Vad händer när en bussförare tappar fokus i några sekunder? Varning för verkliga bilder:

Söt liten flicka

Häromdagen ville jag skriva ett inlägg om hur härligt det är med ledighet genom att visa en glad dansvideo. Hade sett en supergulliga liten tjej i mitt Facebookflöde som gjorde mig glad med sin dans. Kunde inte minnas vilket namn videon gick under så jag började googla på ”söt tjej dansar” och  fick upp en massa andra videos med tjejer som dansar. Tänkte att jag behövde specificera att det var ett barn och ändrade till ”söt liten tjej dansar”. Samma resultat. Det hjälpte inte att byta ut söt mot gullig och tjej mot flicka heller. Eller svenska mot engelska. Jag hittade inte den söta lilla tjejen jag sökte. Allt jag fann anspelade på sex.

Måste säga att jag blev riktigt förbannad över den sexualisering som uppenbarligen dominerar sökningen. Söt liten flicka = sexobjekt är vad sökresultatet säger. Hur ovanligt är det att en ung tjej gör motsvarande sökning som jag och det enda hon då hittar är exploatering av andra tjejer. Fruktansvärt!

Idag lyckades jag hitta den lilla gulliga tjejen Audrey som jag sökte genom en slump. Hon har en helt annan kamp att utkämpa än den man googlar fram.  Klicka på hennes namn ovan och läs men framförallt se hennes dans. Så söt!

Rakt nedstigande led

Har gått runt och trott att jag kanske är hypokondriker. Ständigt känt efter och ofta känt igen symptom. På senare tid mer och mer. Ända sedan i somras när jag drog på mig det där långdragna eländet har ingenting varit helt som det ska. Den som en gång har haft en allvarlig sjukdom är aldrig riktigt fri från oro. Man förstår att man är sig själv närmast och om man inte är vaksam nog kanske någonting går en förbi. Det vill man inte ska ske. Samtidigt vill man inte oroa sig i onödan. Framför allt inte projecera någonting som inte finns. Om man dessutom är en som biter ihop även om det gör ont blir det svårt för andra att förstå när man väl beklagar sig. Har känt mig lite som en bluff när jag har försökt förklara för mina närmaste att allt inte är helt optimalt hos mig.

Som tur är har jag lärt mig att lyssna på kroppen och att inte ge upp om jag tror att något är fel. Såg till att boka tid hos läkare och kolla upp allt. Gjorde det i veckan och skulle vänta på svar. Nu blev det inte riktigt så lång väntetid. Blev tvungen att ta mig in och kolla upp läget redan idag. Tursamt nog hade min läkare jouren och mitt snabba återbesök resulterade i att jag fick med mig medicin hem. Provsvaren visade sig vara bra men blodtrycket för högt. Det där genlotteriet spelar en ett spratt igen. Ett rakt nedstigande led på detta.

Första lediga dagen kunde ha gått lite bättre. Nu är det som det är. Satsar på de kommande dagarna istället. Har en del roliga saker att se fram emot.

Kycklingar är också barn

Igår läste jag som vanligt Metro på bussen och kan inte riktigt släppa en artikel om äggindustrin. Camilla Björkblom från Djurens Rätt star bakom den och ja den är säkert partisk men om en bråkdel av vad som står i den stämmer så är det hemskt. Och ja, jag är den största hycklaren av alla som fortfarande äter både kött och ägg och ändå förfasar mig över förhållandena för de stackars kycklingarna och hönorna. Oinsatt, med huvudet i sanden är vad jag är. Gissningsvis är jag inte ensam om att låtsas som att det regnar samtidigt som jag mumsar i mig mina ägg och kycklinglår. Bekvämt är vad det är. Det här har jag gjort i alla mina år och det är mycket lättare att fortsätta på samma spår än att ändra på sig och bryta mönstret. 

Nej, jag tror inte att äggindustrin drivs av onda människor som tycker om att plåga små kycklingar och hönor. Tror snarare att de på sätt och vis är övertygade om att de gör det bästa möjliga utifrån de förutsättningar och regler som gäller idag. Precis som många andra branscher i övrigt. Om man inte sätter press på dem, oftast krävs det en ekonomisk sådan, så förändras ingenting. Vi fortsätter att skövla, exploatera och tortera för att tillfredsställa våra egna behov. Sådan är människan och det skäms jag verkligen för. 

Om vi läser artikeln och byter ut kycklingar mot människobarn och hönor till kvinnor skulle vi absolut tänka om. Att gasa ihjäl hankycklingar första dygnet bara för att de ur vårt perspektiv är värdelösa är fruktansvärt bestialiskt. Att provocera fram onaturlig värpning i en omfattning som är ohälsosam för hönan och förmodligen även för oss som äter ägget är lika hemskt som att tvinga kvinnor att föda barn på barn på barn tills de inte längre klarar av det. Då gasas de ihjäl och bränns upp. Allt för att vi ska kunna mumsa i oss våra ägg.

Definitivt en tankeställare för oss alla. Dig och mig som äter ägg och kött. Vad får vår bekvämlighet och glupskhet kosta? För visst handlar det om pengar även i detta fall. Det gör det alltid. Camilla Björkblom uppmanar oss att låta fåglarna behålla sina ägg i Påsk. Visst kan vi göra det. Men vad gör vi efter Påsk är den stora frågan.