Doftminnet

Har ett ganska känsligt luktsinne. I alla fall ett lättstört sådant. Vissa odörer klarar jag bara inte av. T ex råkade jag igår stiga på en tunnelbanevagn där någon hade en dålig andedräkt blandad med väldigt mycket vitlöksdoft. Höll på att kvävas under den korta resan mellan Gullmars och Skanstull. Sänkte ned huvudet och näsan i den egna halsduken för att slippa känna men det hjälpte inte. Ibland andas jag genom munnen istället för genom näsan bara för att undvika känna doften men just igår tyckte jag att även den tanken fick mig att äcklas. Sprang ut så fort jag kunde och in i nästa vagn. Slog mig ned på en plats där någon annan doftade ganska mycket vitlök. Fattar inte hur jag lyckades med det. Det gick dock att stå ut fram till T-centralen. Inget emot vitlök men blandat med andra inte så trevliga dofter kan det bli jobbigt. Det värsta tänkbara doftminnet jag har är som passagerare i en dansk taxi vars förare var en rökare som precis hade släckt ned sin cigarrett blandat med en inte så fräsch kroppsodör. Den resan vill man aldrig behöva göra om igen. Baksidan av ett bra luktsinne.

Fick mig att tänka på hur många fina doftminnen man bär med sig ändå. Många från min barndom i Belgrad. Grannskapets rosenträgårdar på våren, dieselångor från passerande bussar (tro det eller ej men jag älskade den doften, drog in den djupt så att lungorna fylldes), bageriets dofter när jag köpte mina gifflar på väg till skolan, farfars keramikverkstad, kalkväggarna i hans garage och pelargonerna i trädgården. Doft av gatudamm efter ett sommarregn eller varm asfalt som kyls ned av kraftiga vattenspolar. Lukt av mogna nyplockade grönsaker och frukter på marknaderna. 

Vissa parfymer är så klart kopplade till personer. Shalimar får mig att tänka på en kille jag var förtjust i, Opium från Yves Saint Laurent som jag använde själv på min egen ungdomstid. Så fort man känner dem åker man omgående tillbaka till den tiden. Våren 1988 var jag på resa i Holland och köpte en parfym jag verkligen gillade som present till maken. Det jag inte visste då var att vi precis hade blivit gravida med första sonen och att jag bara några veckor senare inte skulle tåla den av mig själv inköpta doften. Så fort maken passerade mig med doften på fick jag kväljningar och kräktes. Inte bra alls. Min känslighet för dofter hade multiplicerats med hundra. Som tur var gick både graviditeten och den extrema överkänsligheten för dofter över. Maken kan fortfarande störa mig med för mycket rakvatten men jag står numera bättre ut med både honom och doften 🙂 Det är ju trots allt så att en stor del av attraktionen när man väljer sin partner beror på doft.  

Min favorit idag är Guilty från Gucci 

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s