Ni anar inte hur jag har våndats de senaste dagarna. Står inför några viktiga val och behöver bena ut vilket som är bäst för mig. På mitt typiska sätt försöker jag undvika alla eventuella fallgropar genom att sortera ut för och nackdelar. Å ena sidan, å andra sidan… Nästlar då in mig i så många oklarheter kring vilket ben jag ska stå på att det till slut blir omöjligt för mig att ta ett vettigt beslut. Istället träder magkänslan in och får lösa det olösta. Magkänslan bara kör över det logiska. Den vet vad den gör utan en massa fakta. Eller? Tänk om den väljer fel? Kan den ens välja fel? Blir det inte alltid rätt med magkänsla som radar?

Klart jag fattar att man inte ska överanalysera allt man gör men vissa beslut kräver lite hjärnverksamhet. Men samtidigt går det inte att lösa alla tänkbara problem och fallgropar i förskott. När man tänker efter så består livet bara av en massa val och det skulle bli omöjligt att förarbeta alla dessa val. Ibland ska man bara släppa kontrollen och åka med. Låt stunden styra och se var du hamnar. Oavsett om det går bra eller dåligt säger vi att det var menat att det skulle bli så. Ibland säger vi att det var ödet som ville något. Men i grunden är det de där valen som man gör själv som tar en genom livets labyrint. Om man hittar ut till slut hänger mer på tur än skicklighet.

Mina barn, som tursam nog i denna fråga är mycket klokare än mamma, brukar råda mig att släppa grubblandet och låta universum styra eftersom allt ändå faller på plats till slut. Så nu tar jag dem på orden och släpper kontrollen. Det är bara åk från och med nu. Swiiiish!

Hur det går med mina bekymmersamma val och var jag landar återkommer jag om lite längre fram. Ni kommer då också få veta vilken metod jag använde och om det var tur eller skicklighet som avgjorde valet.