Bästa vänner är inte bäst för intet utan bäst för hela livet. Vänskap är som kärlek, när man träffar rätt känns det direkt. Då är den lättsam, okomplicerad och står emot allt. Omständigheter har gjort att min allra bästa vän och jag inte har träffats särskilt många gånger de senaste 20 åren. Efter att nästan ha levt som siamesiska tvillingar från tredje klass och fram till studenten delade vi på oss. Hon lämnade Sverige och mig för den snygge italienske trubaduren som stal hennes hjärta. Därefter satte familjelivet och det stora avståndet vår vänskap på vänteläge.

Hon är nu tillbaka i Sverige och idag var hon i stan. Helt oplanerat tillbringade vi några timmar ihop. Så kul. Återigen var vi ”Ullis & Billis” de flamsiga siamesiska tvillingarna. Vi bara fortsatte där vi stannade av sist. Helt okomplicerat. Inget dömande eller fördömande. Ingen konkurrens. Ingen missunnsamhet. Bara vara sig själv. I alla lägen. Som att komma hem. Vad jag har saknat det.

Tror inte att vi någonsin har grälat eller tråkat ut varandra. Mest har vi haft roligt ihop. Skrattat, pratat och dansat. Gillat något så förskräckligt tacky som det skotska coverband Bay City Rollers, tryckt in oss i Puss&Kram och Gul&Blå jeans, ätit mängder av chokladbollar ihop och grubblat över hur länge till vi skulle vara platta som plankor. Det senare löste sig ganska fort för båda två, BCR är sedan länge bortglömda och chockladbollarna byttes idag ut mot citronpaj. Jeansen är däremot mer tajta än någonsin tidigare.

Själv är jag så oerhört tacksam över att ha världens bästaste bästa vän! För utan Ullis ingen Billis.

Ullis & Billis best friends forever