Torsdagen den 29 augusti 2013 är dagen då jag äntligen bestämde mig för att aldrig mer låta oro styra mitt liv. Jag vet att det inte låter så övertygande om man känner mig väl. T.o.m. jag själv tvekar lite inombords. I vilket fall som helst ska jag göra allt jag jag kan för att ha en mer avslappnad attityd till livet.
Stora ord och stora beslut låter det som men det är nästan en religiös insikt det handlar om. Jag vill aldrig mer behöva sitta i vänthallen på läkarmottagningen och känna ångest och rädsla över beskedet som man kan få. Den rädslan vill jag för alltid ha bakom mig. Det lovar jag mig själv, med er som vittnen.
Har haft massor av tillfällen under de senaste fyra åren att förändra saker och ting. Mycket är gjort men ändå inte tillräckligt. Nu gör jag upp med det sista. Framförallt ska inte oro för små löjliga saker ta det utrymmet de faktiskt tar. Det är så lätt att låta det ske. Helt i onödan oftast eftersom de flesta problem går att lösa.
Denna dag förvandlades från att kunna bli en av de värsta i mitt liv till en av de bästa. Den vändningen tänker jag ta tillvara på och aldrig glömma bort. Jag lovar mig själv det!
I knopp och hjärta 
Later fantastiskt Biljana, och du kommer att klara av det.. Skulle garna vilja folja efter ditt beslut. Undrar bara vad du har for strategi for att na ditt mal…
GillaGilla
Att inte oroa sig för sjukdomen går nog inte men att göra sitt bästa för att inte oroa sig i onödan i vardagen borde gå. Jag glömmer det fast jag borde ha lärt mig vid det här laget. Vill fokusera på positiva saker.
När jag satt där idag kände jag att jag är skyldig mig själv att inte kasta bort mina dagar på jakt efter ”perfektion”. Det som är viktigt i livet är inte materiellt.
GillaGilla