Livet tar bara slut en dag. Berättelsen om ens liv går inte att ändra. Den består av de dagar som man har levt, de beslut man har tagit och de handlingar man har gjort. Drömmar man har haft men inte uppfyllt finns inte där. Ingenting går att ändra eller ångra. Gjort är gjort.

Min fina moster gick bort för en vecka sedan, endast 65 år gammal. Den elaka sjukdomen var övermäktig. Den sista punkten på hennes livs berättelse. Inget lyckligt slut på ett ganska händelserikt liv för övrigt. Ett liv fullt av fantastiskt fina stunder men också många misstag som fick stora konsekvenser för både henne och hennes närmaste. Ett vanligt liv, som många andras, men ändå tillräckligt för att fylla en bok. Hon var bl.a. högst ansvarig till att jag en sommar för länge sedan träffade mitt livs kärlek och så småningom fick två underbara söner med. Tack kära moster! (Vill klargöra att vi är ansvariga för sönerna och moster frias från allt ansvar där.)

Eftersom hennes liv även innehöll en stor sorg har jag inte kunnat låta bli att tänka på hur viktigt varje beslut man tar i livet faktiskt är. Även de små besluten skriver historia. De är lika viktiga som de stora. När man tar dem är man inte alltid medveten om deras betydelse och avtrycket de kan lämna efter sig. Egentligen precis som varje dag i ens liv betyder något och till slut utgör ens liv. Vi förmår inte ha det stora perspektivet i vardagen och se hur det lilla påverkar det stora. Varför är det så? Varför har vi så svårt för att lyfta blicken och ta tillvara på de ögonblicken vi tilldelas? Jag vet att jag många gånger lägger mer betoning på mina drömmar och önskemål än på min vardag. Men det är vardagen som är livet.

I teorin har jag fattat att det är så och sagt att jag ska ändra på mitt tankesätt men i praktiken har det ändå tuffat på som vanligt. Många vardagar har förlorats för att mina tankar är någon annanstans. Nu vill jag ändra på det. Ta tillvara på varje stund, varje beslut, varje dag medan jag kan påverka det. Ta tillvara på livet innan det tar slut. När det tar slut är det för sent. Påverka mitt livs historia innan sista punkten är skriven. Förhoppningsvis återstår många beslut och många dagar kvar innan dess.

P.S. Inte min mening att göra detta till någonting sorgligt utan snarare som ett första steg till en stor positiv förändring. En lärdom. Inte om död utan om liv.