Av ständig oro för stort och smått
jag blev alltmera en igelkott.Gott folk som klampar min väg förbi
de viskar ofta om hysteri.Och några talar om stämning
och de moderna om hämning.Gott folk må prata vad helst dom vill:
mej kryper ingen för nära till.Jag har en fullgod repertoar
av tricks och konster till självförsvar.Jag önskar inte bli biten
fast jag är konstig och liten.Ja, konstig är jag till övermått
och en besynnerlig igelkott.Ty dessa spjut som jag sträcker ut
har genomborrat mej själv förut.Så ber jag, vänligen, bara
gott folk att låta mej vara.Nils Ferlin
Visst är den fin och lite sorgsen denna dikt av Nils Ferlin? Läste den idag på Torkild Sköld. Där de vassaste taggarna finns hittar man det mjukaste innanmätet. Tänk om vi stannade upp lite oftare och försökte tränga igenom taggarna innan vi dömer ut och lämnar. Tänk om vi skulle förhindra taggarna från att växa fram. Tänk om vi aldrig kastar spjut på varandra. Ja tänk….
I knopp och hjärta 
Dikten är allt: lustig, sorgsen, tragisk, gullig och precis som de flesta av oss är. Mer eller mindre igelkott!
GillaGilla
Vissa, några och ytterligare en och annan lever med ytterst känslig hud.
Vi undviker sol, vi undviker nässlor och nässeldjur och vi undviker också alla dessa fullt normala som fungerar på det sätt också vi ville fungera, om vi ville yla med vargarna.
Denna dikt vill jag ha på min gravsten, även om jag bara vill tippas ut över havet
GillaGilla